Citat:
Ursprungligen postat av
S-bocken
Precis så här har alla mina förhållanden varit.
Det jag fått höra från läkare och psykologer är att jag är psykiskt sjuk.
Det jag fått höra från vänner och bekanta är att jag inte har hittat den rätta.

Tell them to go fuck themselves.
Är det normalt att äta samma gamla dammiga fitta i 40 år, låtsas att det finns några som helst känslor kvar mer än respekt och vänskap dvs inget sexuellt öht?
Att bara hänga ihop för barnens skull.
Fuck that.
Jag kan svära på att många sitter fast i skiten med fru och barn och undrar vafan som hände med deras liv.
Folk som bara vill packa en väska och dra men gör det såklart inte för dom bundit sig.
Äktenskapet är en stor jävla fet lögn.
Den enda som tjänar på det är kvinnan som får en man vid sin sida för resten av livet som kan ta hand om henne och barnen.
Som älskar henne när hon förfallit efter graviditeten.
Det har livet lärt mig, du kan umgås med människor ETT TAG.
Sen tröttnar du på dom och behöver vara själv, alldeles ensam för att ladda batterierna och kunna vara social igen.
Att konstant leva med en eller flera människor under samma tak är recept för katastrof och konflikt.
Att flytta ihop är det värsta man kan göra.
Den bästa tiden i ett förhållande om man nu måste skaffa ett, är när båda bor på varsitt håll och man träffas ibland. Då hinner man sakna varandra och längtar efter varandra istället för att ta varandra för givet och störa sig på vem som inte gått ut med soporna och att smutsiga fillingar ligger varstans.
Där har du sanningens ord som tagit över 30 år av erfarenhet att lära, inget dom lär ut i skolan eller något som dina föräldrar någonsin kommer berätta för dig.
Du kan tacka mig senare.