Är Bibeln sann ? (Sammanfogad tråd)

Varenda ord är sant. Du ska följa den till punkt och pricka. Det finns ju inga som helst bevis att jorden är mer än 6000 år gammal.

Det är ju självklart att den inte är sann!

Jo, jag "måste" tro det nu, eftersom jag har valt att acceptera Koranen som Gudens ord och budskap till mig som människa. Som jag förstår Boken tillhör jag bara "de troende" (roten ا م ن ) förutsatt att jag tror på det jag inte kan se som Guden informerar mig om däri.
Jag måste tro på änglar, djinner, den sista dagen och efterlivet, fastän jag inte tror mig ha sett eller upplevt dessa saker. Jag måste också tro på Gudens profeter fast jag aldrig träffat dem, och jag måste tro på alla Hans böcker fast jag bara har den senaste utgåvan mellan mina händer. Det är inte alltid så lätt att tro på det man inte kan se, men det går om man övar. Hur som helst, jag kan välja att förkasta Koranen och Guds existens och återgå till ateismens förvirrade mörker, i den mån nu någon människa har en verkligt fri vilja, så just "måste" kanske inte är det bästa ordet för att beskriva situationen.
Vad gäller dödsångesten har den varit med mig sedan barnsben, så fort jag gett den utrymme. Den kunde trängas ned på djupet när jag blev äldre, men nånstans fanns den nog alltid.
Jag måste inte tvinga mig själv att inte vara rädd för döden, den rädslan har försvunnit. Gud tar mitt liv när han vill, och jag vet inte när. Efter vad jag kommer uppleva som en kort sömn ska jag återuppstå för att dömas. Det är detta jag fruktar. Att ersätta rädslan för livets slut med rädsla för Gudens vrede och straff i efterlivet är visserligen en förskjutning, men det förbättrar ändå läget markant: Hoppet att undvika döden är lika med noll, medan boken säger att såna som jag har gott hopp om Gudens förlåtelse på domedagen.

Men det är lätt att vara efterklok när det gäller såna här saker. Hade du frågat mej för tio år sen vad jag som nybliven troende sökte efter bland världsreligionerna skulle jag nog ha svarat nåt i still med "sanningen" eller "förklaringen" snarare än "evigt liv" eller "frälsning". Som ateist blev jag irriterad på de kristna som försökte frälsa mig ömsom med löfte om paradis, ömsom med hot om eld, då jag inte trodde på existensen av just någonting efter min egen död. Jag tror nog inte att det var rädsla som fick mig att bli religiös utan snarare nyfikenhet och sanningstörst. Däremot tror jag att en mogen och balanserad insikt om helvetets kval och paradisets härlighet är bra för mig att hålla i åminnelse så jag inte förlorar det stora och långsiktiga perspektivet som tydliggör vad som verkligen är viktigt i här i livet.

Det låter hemskt att du är rädd för Guds vrede och straff och att du känner att du måste underkasta dig. Låter som pest eller kolera. Rädd för att dö eller rädd för Gud. Hur stor del av din vakna tid är du rädd?

Trådens ämne är Bibelns sanningsvärde, varför snöa in på Koranen då? Har du för övrigt läst Bibeln?

Med tanke på att gud ej finns så är det väll rätt klart att det som står i bibeln är bull...

Och den som tycker något annat kan ta och strypa sig med en talande orm..

Det är inte hemskt att underkasta sig, det är faktiskt jätteskönt när man vant sig vid hur det är, delvis just för att man inte är rädd eller orolig för nånting längre. Att frukta Gud är inte att gå runt och vara skraj, utan att inse maktbalansen i universum och agera därefter. (ingen del av min vakna tid alltså)
Koranen har relevans eftersom det är enda sättet att värdera bibelns sannigshalt är just att jämföra med Koranen, som utgör kriteriet (roten Fa-Ra-Qaf) för denna sorts sanningar.
Jag har aldrig läst hela bibeln från pärm till pärm, men jag är rätt väl bekant med de böcker i bibeln som är allra mest relevanta för min tro - Gamla testamentets första fem böcker, psalmerna (särskilt de som tillskrivs David) och de fyra evangelieversionerna till exempel. Andra böcker struntar jag blankt i eftersom de saknar relevans för min tro, såsom allting Paulus skrev. Återigen andra böcker gillar jag av någon anledning och återvänder till fast jag inte riktigt vet varför.

Bibeln är en mycket otäck samling berättelser som är till för att förslava folket under en påhittad Gud. Varenda tänkande människa fattar att Bibeln är en sagobok, och att Gud är ett jävla påhitt. Skulle vara intressant att se hur de kristna fåntrattarna resonerar när de läser De Ondas Problem.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Det_ondas_problem

Jag gillar din signatur. Testa att leva ut den.


Snälla, berätta för mig vem som skrev bibeln? Vet du inte det har du ingen rätt att snacka massa som du inte vet någonting om.

Vad har egentligen hänt med dagens ungdom?

Tänk på de första av de tio budorden.

Du skall tro på gud!

Ingen snack om saken. PUNKT. .

Ganska mycket ödet att jag skulle läsa denna tråd. För ett par dagar sedan läste jag Ben Toramus bok om att försöka fastställa det som var mest sant i bibeln. Han hade ett par intressanta frågor samt svar.

Jag skulle tro att Jesus fanns, men som sagt kolla i Ben's.

Läs Ben Toramus bok "Är bibeln sann?", där står väldigt vettiga saker om just bibeln och om hur den uppkom etc. Han uppger många olika förklaringar till vad bibelns innehåll kan ha uppkommit från, men han tror inte på att allt är sant. Han syftar på att det skulle uppfostra barnen väl, det var lite som en lärobok för beteendet och sunt förnuft. Alltså har vi ingen nytta av den idag, eftersom vi nu har både mer och bättre böcker/tidsskrifter som man kan ta oerhört mycket mer lärdom av. Ett lite roligt exempel som han tar upp är att till och med Disneys filmer är mer av en tankeställare och därmed mer lärorik än bibeln.

Är subjektivt om ateismens förvirrande mönster men kan vara av händelser i ditt liv som fått dig på religiöst håll. Funkar inte för alla. Annars gillar jag ditt sätt att se på din tro när du förklarar den.

Finns många delar av bibeln som man vet vem som har skrivit, alltså inte en person. Men gissar på flesta religiösa hellre går in på att det är guds ord. Fast h*ns poäng var att det antadligen också går att skapa en religion med en sorts "bibel" rätt bevisad skriven av en riktig person i verkligheten.