Är Bibeln sann ? (Sammanfogad tråd)

Se dokumentären "Religulous" av Bill Maher.

Där finns både sanning och ickesanning. Utan att gå in på textens natur kan man enkelt konstatera att den ger oss diverse information som faktiskt stämmer. Samtidigt har vi i tråden sett att där också finns en hel del information som inte stämmer.

Det enkla svaret blir därför att den är både och.

Vad man måste förstå är det här. Det är ytterligare gammal text som beskriver ett visst samhälle. Vi använder oss av annan information för att kunna bedöma information i bibeln. Ibland visar det sig att det som står i böckerna är sant. Det intressanta här, ur en forskningssynpunkt, är att de som skrev inte alls kunde veta att vi i modern tid skulle komma att finna annan information. Det betyder, att det i bibeln finns sanningar, om vilka vi inte har någon annan information.

Bibelforskare har också dragit dessa slutsatser, och idag används bibeln på ett modernt och bra sätt för att beskriva samhällen som texterna handlar om. För en historiker är det helt enkelt en mycket viktig källa.

Så kan man göra även om man inte tror på olika mirakel och även om man kan finna fel. Man kan uttrycka det så här. Förvisso verkar något vara fel med Jesus födelseår, men Romarriket fanns ändå, och kejsar Augustus är uppenbarligen inte påhittad. Så, det viktiga verkar vara att ställa rätt typ av frågor till texten.

Juda och Israel existerade inte i ett vakuum, och man kan finna information om deras kungar i texter från omkringliggande kungadömen.

Därför är frågan kanske inte så smart, för bibeln innehåller så mycket information att det är mer eller meningslöst att försöka beskriva den med en mening eller två.

När jag läste teologi i Lund sammanfattades följande.
Jesus födddes 4 f.Kr.

De primära källorna vid studiet av Jesu existens är de äldsta böckerna i NT, som studerats med textkritisk metod. Deras författare träffade troligtvis inte Jesus, men böckerna anses innehålla uppgifter och traditioner som baseras på vittnesmål från människor som var i kontakt med Jesus.

Det äldsta bevarade stycket från NT är några rader ur ett dokument som kallas P52, som idag finns på The John Rylands University Library i Manchester. Fragmentet dateras till någonstans mellan 110 och 160 e.Kr. På fragmentets framsida finns några ofullständiga rader från det som i dag är Johannesevangeliet (Joh) 18:31-33, och på baksidan finns delar av Joh 18:37-38.

De tidigaste källorna är Q-källan, som anses författad på 40- eller 50-talet e.kr. De sju av Paulus brev som anses skrivna av honom själv kring år 50-65 e.kr, dvs 20-30 år efter Jesus död, dessa är dock omstidda. Markus evangelium, som skrevs ungefär år 70 e.kr sägs mer trovärdiga.

Evangelierna gör emellertid tolkningar av de händelser de beskriver i syfte att bekräfta att Jesus var Messias enligt gamla testamentets profetior, och deras författare förhöll sig inte skeptiska till rykten om övernaturliga händelser. Därför är evangelierna i sig själva inte tillräckligt övertygande som bevis. Andra källor åberopas, men det är mycket svårt att finna samtida och av kristendomen oberoende säkra historiska belägg för uppgifter som ges i evangelierna. En rad icke-kristna oberoende historiker ger en liten mängd uppgifter om Jesus eller människors tro på Jesus, däribland Josefus, Tacitus, Plinius d.y., Suetonius och den romerske filosofen Celsus, men ingen av dessa var samtida med Jesus, och originaltexterna saknas.

Den främsta icke-kristna källan är Testimonium Flavianum, skriven av Josefus någon gång under andra halvan av första århundradet. I denna källa har källkritiska forskare identifierat och lyft bort uppenbara kristna efterhandstillägg. I det som sedan återstår nämns flera av evangeliernas personer, däribland Johannes Döparen, Pontius Pilatus och Herodes. Kristus nämns bara i förbigående: "Översteprästen Anan lät sammankalla synedriet för att döma Jakob, den så kallade Kristi broder". Baserat bland annat på det som sedan återstår av denna källa är den etablerade uppfattningen bland nutida forskare att Jesus existerat som historisk person, vann många judar och greker till sin lära, blev korsfäst av Pontius Pilatus (oavsett orsak), och gav upphov till kristendomen (avsiktligt eller oavsiktligt).

Eftersom det äldsta kända citatet av Testimonium Flavianum är från 324 e.kr. och eftersom samtliga idag existerande versioner baseras på avskrifter av kristna munkar och texten innehåller uppenbarligen kristna omskrivningar anser vissa nutida populärvetenskapliga författare att de är falsarier.

I synnerhet under 1900-talet har emellertid källforskningen till stor del anammats i teologiutbildningar och av de kristna kyrkorna, med undantag för vissa frikyrkor där pastorerna har kortare teologisk utbildning. Teologiundervisningen har därmed närmat sig den historisk-kritiska forskningen.

På grund av det judiska upprorskriget mot de romerska ockupanterna har inga dokument från Pontius Pilatus tid som ståthållare i Palestina 26-36 överlevt och inte heller några papper från romarnas administrativa centrum Caesarea. Kopior och rapporter kanske sändes till Rom om korsfästelsen av en andlig lärare som samlat många anhängare, och även efter denna tid borde det finnas dokument i Rom om en växande judisk kult som nu lockade till sig konvertiter i imperiets huvudstad. Men dessa papper kan ha gått förlorade i de många plundringarna av Rom när antiken ersattes av medeltiden. Man kan även tänka sig att den kristna kyrkan själv, när kristendomen hade blivit statsreligion i Rom, förstörde alla dokument vars innehåll stred mot den bild de skapat av Jesus under århundradenas efter dennes död. Vilket en del anser icke trovvärdigt och att Katolska kyrkan besitter dokument som de inte publiserar.

Historikern Josefus skrifter finns kvar och där omnämns Jesus, men på ett sådant sätt att det verkar som att kristna munkar åtminstone bearbetat beskrivningarna i efterhand. I bevarade skrifter av den med Jesus samtide historikern Filon (född 25, död 40 e.v.t.) nämns inte Jesus alls trots att Filon hade nära kontakt med judiska grupper i och utanför Alexandria i Egypten som hade samma budskap och ordval som Jesus använde sig av.

Den judiske historikern Josefus skrev om Jesus på 90-talet e.Kr. och romerska källor som Plinius den yngre och Tacitus skrevs först på 110-talet e.Kr. Suetonius omnämner år 120 e.Kr. "oroligheter anstiftade av en viss Chrestus" (som var ett vanligt namn på slavar boende i Rom) som skall ha resulterat i att kejsar Claudius år 49 e.Kr. utvisat judar från Rom. Dessa källor är dessutom mycket kortfattade.

Med andra ord är evangelierna skrivna av antingen vittnen (lärjungarna till Jesus) till händelserna, eller med nära hjälp från vittnen.

Man kan å andra sidan säga precis samma sak om Harry Potter.

Det kan man säkert. Jag har inte läst Harry Potter, men jag kan tänka mig att det i den finns mycken information om vår tids samhälle, trots att det är fantasy.

Problemet är väl att religiösa skrifter inte alltid används på rätt sätt. De ska behandlas precis som alla andra skriftliga källor, och kan då ge oss värdefull information om det samhälle i vilka de har skapats.

Min språkfilosofiska förståelse är viktig. Påståendet ’Jesus är Guds son’ betydde till exempel inte samma sak för 2000 år sedan, för 1000 år sedan och för 500 år sedan som det gör idag. Vår världsbild är annorlunda och vi har andra erfarenheter. Vi kan inte komma undan problemen genom att bara upprepa gamla trossatser. Gudsmysteriet kan vi aldrig helt stänga in i formler. Det spelar ingen roll hur vi uttrycker det. Gud är. Och Gud låter sig ses och förstås i mer eller mindre omfattning.

Min teologiska ståndpunkt följer en trend inom den moderna kristenheten i världen, och den kom att för många sökande kristna bli en nyorintering, inte minst då Svenska kyrkan är sökande efter separeringen från staten. Samtidigt stötter denna teologiska ståndpunkt många mer traditionella, konservativa kristna. Kvinnliga Präster och idag ett hundratal homosexuella Präster.

På Jesu tid fanns inte “Bibeln”, utan det fanns helt enkelt olika skrifter, berättelser och historier, vare sig de nu var historia, som Moseböckerna, profeter som Jesaja och Jeremia, religiös poesi som Psaltaren, eller kärlekslyrik som Höga Visan. I och med Jesu tid fanns även evangelierna och Pauli brev, och sedermera även kyrkofäder. Det fanns inget som sade att vissa texter skulle bilda en viss grupp som skulle tolkas på ett visst sätt. De texter som fanns, var de som fanns, och de lästes och uppfattades som man läste och uppfattade texter.

Den allegoriska läsarten var gängse på denna tid. Det ser man bl a i Pauli brev och på hur Jesus förebrår sina lärjungar och förklarar hur hela Gamla Testamentet handlar om hur de såg och förstod sin omvärld.

Om de visste att det var så man läste (och det var så de förordade att man skulle läsa) texter på deras tid, och de själva läste (och förordade att man skulle läsa) på detta vis, torde de också ha vetat och förordat att deras texter också skulle läsas på detta sätt, och då måste de också rimligtvis ha skrivit dem för att att de skulle läsas på just detta sätt.

Bibeln (och i synnerhet Nya Testamentet) torde alltså i stora stycken vara avsedd att läsas allegoriskt. En bokstavlig tolkning är även av detta skäl ofta vilseledande och ibland falsk, och torde rendera den som läser på detta sätt diverse kommentarer om oförstånd och tröghjärtadhet från Jesus själv.

Ja Bibeln är sann.

Om en person som inte hört talas om bibeln tidigare skulle plocka upp den och läsa den skulle hon utgå ifrån att den är fiktion, den är helt enkelt inte skriven på ett historiskt/biografiskt sätt och berättelserna äger ingen som helst trovärdighet.

Jag är övertygad om att i de flesta fall är berättelserna i gamla testamentet antingen avsedda som fiktion eller avsedda som mytologi, eller så spinner de vidare på fiktion. Epistlarna är väl de som jag tillmäter störst trovärdighet i det att de inte är avsedda som skönliteratur eller mytologi. Vad gäller evangelierna är min idé att Markusevangeliet är avsett som ren fiktion som baseras på en person han hört berättas om, medan de andra evangelierna baseras på Markusevangeliet; detta är dock bara en idé.

Vi kan nog vara överrens dels om att Markusevangeliet är det första evangelium som författades, och dels att åtminstone Matteus och Lukasevangeliet har använt Markusevangeliet som källa, vilket följer av det nästan ordagranna upprepningarna av material i Markusevangeliet som finns i Matteus och Lukas. Däremot undrar jag då hur du ställer dig till de ting som finns i Matteus och Lukas men som inte finns i Markus, och inte minst Johannesevangeliet som skiljer sig markant i vissa avseenden från de tre synoptiska evangelierna.

Ja ett intressant exempel är ju när Jesus uppenbarar sig för lärjungarna efter sin död, som inte avhandlas av författaren till Markusevangeliet (men som lades till i Markus 16:9 - 20). Man kan ju tycka att om Markus visste om att Jesus uppenbarat sig för någon borde han ha skrivit det. Personligen tycker jag att slutet i Markus är charmigare än i de andra evangelierna, med mer mystik. Jag skulle gissa att författarna till de senare evangelierna helt enkelt ville fylla ut med material för att besvara frågor som inte besvarats i Markus.

1. Okej, visa det som inte sant...

Jag har för mig att Torahn är tolkningar av Bibelverserna som står i Moseböckerna,
men ej själva bibelverserna.

SvK Bibel 1917.
Johannes Uppenbarelse k.22
Vers 18. För var och som hör de profetians ord som stå i denna bok betygar jag detta;
Om någon lägger lägger något till dem, så skall Gud på honom lägga de plågor om vilka
är skrivet i denna bok.

V. 19. Och om någon tager bort något från de ord som stå i denna profetias bok, så skall
Gud taga ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, om vilka är skrivet i
denna bok.

V 20. Han som betygar detta säger; Ja, jag kommer snart. Amen. Kom, Herre Jesus!

Säger mig att en Bibel är dom 66 böckerna som är i den.