mitt dåliga självförtroende förstör

jag har varit tillsammans med min pojkvän i 4 månader nu. Vi är båda 19 år. Vi har i princip bott ihop denna tid och umgåtts dagligen.
Allt i vår relation är bra, vi passar bra ihop och är lyckliga tillsammans. Förutom en ganska stor detalj...
Jag har ett, låt oss säga, väldigt dåligt självförtroende som jag hela mitt liv kämpat med. Detta yttrar sig till exempel i vissa sociala situationer, och då framförallt bara när min pojkvän är med. Jag känner att när jag till exempel träffar hans kompisar och familj, måste jag passa in och verkligen inte säga eller göra något fel som skulle få min pojkvän att behöva skämmas över mig. Det jag känner är en extrem prestationsångest som gör att jag hela tiden (när han är med) tänker på vad jag gör och säger.
Jag kan få tankar som t.ex: "borde jag säga någonting nu?", "borde jag lägga mig i detta samtalet?", "Hur mycket bör jag ta för mig? jag känner ju inte personerna riktigt"
Ofta leder dessa tankar till att jag istället sitter tyst. Det kan till exempel handla om en familjemiddag hos honom.
Efter till exempel en sån här middag kan jag få ångest tankar som " shit, nu skäms han över mig", "kommer det här leda till att han gör slut?" " tycker han att jag är konstig och socialt inkompetent?"
Grejen är att jag tror det här bara har att göra med mitt usla självförtroende. Jag har funderat så himla mycket på det här, varför jag är så osäker i mig själv. Jag har kommit fram till att jag inte riktigt vet vem jag själv är. Tror dock att detta problemet är ganska vanligt bland ungdomar.
Ibland undrar jag ändå om det är något fel på mig. Borde jag få någon diagnos? Borde jag söka hjälp?
vissa stunder i livet kan jag känna mig jätte självsäker. Till exempel när jag är med mina vänner som jag är trygg med. Dock har min dåliga självkänsla även lett till att jag har svårt att lära känna nya personer (det har varit en lång resa med min pojkvän) därför har jag inte så många vänner. Men jag har några som jag trivs med och en som är speciellt nära som jag kan prata om allt med.

Min pojkvän tog alltså upp detta med att jag är så osäker som ett av våra problem och jag förstår honom verkligen. Det som är jobbigt är att det känns inte som att han förstår mig tillräckligt. Han är en självsäker person och har förmodligen svårt att sätta sig in i min situation.
Han uttryckte sig: " Jag tror att du bara måste skärpa dig och börja slappna av"
Jag försökte förklara att det är inte så lätt som han tror. Han kontrar:
"Jag tror faktiskt att det är det, det är bara du som gör det svårt"
Under samtalet slängde han även ur sig saker som "du kanske inte vet hur man ska bete sig i en social situation med andra människor" detta var någonting som verkligen sårade mig.

När vi är själva med varandra är allt som sagt jättebra. Jag är avslappnad, känner mig trygg och vi kan prata om allt. Men det här har tagit lång tid att bygga upp.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Bör jag söka någon sorts hjälp? Är det normalt att vara så osäker i sig själv? Jag har inte haft någon speciellt annorlunda uppväxt vad jag vet som skulle ha kunnat framkalla detta. Jag vill verkligen inte att det här ska förstöra vår förhållande för jag är jättekär i min pojkvän. Jag är rädd att han ska tappa känslorna för mig.
tacksam för all hjälp! <3

Låter lite som om du bör fokusera på självkänsla, snarare än självförtroendet. Självförtroende är något som kan skifta från den ena sekunden till den andra (genom någonting yttre). Självkänslan är svårare att ändra på (inre inställning, känsla).

En person med dålig självkänsla skulle antagligen tänka så här:"Om jag skämmer ut mig nu är allting kört" när en med god skulle tänka: "Om jag skämmer ut mig nu spelar det ingen roll".

KBT (kognitiv beteendeterapi) är en behandlingsmetod som skulle passa dig. Den behandlingsmetoden går ut på att konfrontera automatiska tankar som "skrattar de åt mig?", etc, och att tänka kritiskt kring dessa. Det är lätt att förlora objektiviteten själv. Sök dig till en KBT-specialist för att vänja dig av vid dessa tankar.

Du har troligtvis problem med både självförtroende och självkänsla, och självklart komplicerar det ett förhållande!
Din pojkvän verkar ganska okänslig inför detta, troligtvis för att han, som du säger, inte vet hur det är.
Inte för jag vet om det tröstar dig egentligen, men mina personliga erfarenheter säger att det kvittar hur förstående pojkvännen ifråga är för man tycker alltid att man är ensam om att känna som man gör

Jag hade en flickvän som var värre än du, hon förvandlade även sin ångest till ilska ofta så man fick alltid höra att man aldrig förstod, att man brukade vara otrogen etc, samt beskyllde mig för att styra henne och att hon aldrig fick bestämma något.

Inget stämde, det var snarare så att jag försökte få henne att göra egna val och bestämma vad vi skulle göra så att inte jag styrde henne som en robot.
Precis som du så hade hon problem med sociala interaktioner och var alltid osäker på om hon skulle säga/göra något.
Eftersom jag inte hade detta problemet så brukade hon anse att, då hon kände sig dum, att jag såg henne som en idiot också.

Jag höll ut som förstående pojkvän i ett par år, men det blev värre och värre med tiden då allt jag gjorde var fel vilket gjorde att det blev mer och mer avstånd mellan oss vilket gjorde henne värre.
Vårt förhållande slutade ganska olyckligt.

Anledningen till att jag förklarar det på detta sättet är för att jag hoppas att du känner igen dig lite i detta och kan ta lärdom av det- sitter man och tycker att man är en idiot, och att ingen förstår en så är man ensam om sina problem och drar ned sig själv i fördärvet utan att bli bättre.
Jag skulle rekommendera att du försökte finna någon form av kontaktperson som du kan prata med om ditt låga självförtroende och självkänsla, och få hjälp med att bygga upp det.

Detta är någonting som är näst intill omöjligt att bara "laga" själv, eftersom man oftast sätter sig i en ond cirkel- man har inte styrkan att "rycka upp sig" utan sätter sig och tycker synd om sig själv, och så fortlöper det så.
Det är inte ditt fel utan det är så depression fungerar

Fan du har ju en pojkvän iallfall = O sluta klaga

jag är verkligen exakt likadan. det kan bero på hur ditt liv har varit innan. jag är 21 idag och psykologer har inte hjälpt. jag skäms och får ångest varje gång jag träffar killens släkt, men inte hans kompisar. jag har svårt för vuxna mest, och jag vet inte heller hur man ska göra åt det. kanske det bara är att acceptera :/
Men hoppas du kommer på ett sätt!!

Jag har konstigt nog, tvärt om, svårare för hans kompisar än vuxna. Det kan nog bero på att jag verkligen inte är van att umgås med killar. Har dåliga erfarenheter av killarna i klassen från mellanstadiet till exempel...

Du kanske skulle kör på och snacka hellre gör lite fel så bättrar de självförtroendet och lindrar ångesten inte alltid så farligt att gör fel de är heller inte kul att leva med ångest att inte våga göra fel och tänka i de bannorna när man är social. Tillsist blir de bra och så lär man sig hur man ska aggerar

Jag har också samma problem. Dem pojkvännerna jag har haft har jag haft jätte bra med och varit öppen när vi har varit själva, sen så fort det kommer någon som jag inte känner eller om det är hans släkt. Så skäms jag ihjäl, vågar knappt röra mig. Det enda jag gör är och skrattar om någonting är roligt. Men jag vågar aldrig uttrycka mig. Jag tycker verkligen det är jätte jobbigt. Och jag tror alltid att hans vänner/släkt tycker jag är ful och att dem hatar mig för att jag är så tyst.

exakt vad jag känner....