Citat:
Ursprungligen postat av TKD_1337
Varför ska inte slaget räknas som en seger för regimen? Det slutade med att regimen tog över Baba Amr, långt fler rebeller dog (140-200 jämfört med regimens 38 soldater) och regimen kontrollerade 70% av staden.
Faktum är att Baba Amr ligger runt en och en halv till två km från de gamla delarna av Homs och några hundra meter därifrån ligger centrumet. Rosengård är förövrigt en
central stadsdel i Malmö. Angående Homs så är det ju bara att kolla på Google Kartor eller
denna karta.
Har rebellerna verkligen den kapaciteten att delta i storstrider i flera städer? De förlorade nyligen stort i Damaskus och i lördags startade regimen en motoffensiv i Aleppo.
För jag nämnde slaget om Homs som pågår fortfarande. Och regeringen kontrollerar inte 70 % av Homs utan snarare runt 50 % av staden. Och vart har du källorna på 140-200 döda rebeller mot 38 soldater? Låter som propaganda i mina ögon, vi snackar om gatustrider och axel mot axel krigssituationer i den tredje största staden i Syrien.
Att Assads armé lyckas döda 5 gånger fler soldater än vad rebellerna lyckas döda är fullständigt otänkbart så jag hade velat veta källan du har på antalet döda. Vad jag hört är att runt 100 dog från rebellerna under en månads period i Baba Amr, alltså det inkluderar dem brutala bombningarna av stadsdelen som höll på i en månad och sen gatustriderna. Ungefär samma siffra bland Assads soldater, alltså runt 100 döda.
Rebellerna har inte kapaciteten att ta över en storstad för tillfället, däremot är situationen mycket bättre nu än den var under februari månad när Baba Amr slaget skedde. Anledningen är landsbygden. Tidigare förde man krig i Homs utan att vara starka i landsbygden. Nu har man erövrat mark och blivit starkare i landsbygden, både utanför Homs men framförallt i norra Syrien, till exempel över 15 stridsvagnar har man erövrar norr om Aleppo, ett tiotal stridsvagnar förstörda.
Även i östra Syrien har man blivit starka och förstört över 100 stridsvagnar i Deir ezzor. Damaskus kan jag inte se på något annat sätt än att det var psykologisk krigsföring samt strategiskt i den bemärkelse att man ville skicka Assads elitsoldater till staden, döda ledande ministrar i regeringen för att sedan testa förmågan hos dessa elitsoldater samtidigt som man kunde öppna andra fronter och på så sätt sprida ut Bashars armé.
Jag kan inte tänka mig att man hade på allvar planer på att erövra Damaskus. Det hade varit fullständigt vansinne i det läget.