Mest överskattade filmen?

Jag kan inte låta bli att fundera på vad som gör att du tycker Gudfadern är en skitfilm?

Det grundar sig förmodligen i min fördömande attityd mot main stream. Gudfadern-filmernas främsta anhängare är unga killar med någon sorts romantiserad bild av maffian och det är egentligen dem jag tycker är fjantiga.

När jag pluggade på universitetet passade jag på att ta en fil. kand i filmvetenskap, eftersom det var (och är) ett av mina största intressen. Ofta i sociala sammanhang frågade folk vad jag pluggade och när jag sade film, kunde man ofta särskilja dem som sade att Gudfadern var så jävla grym och att Nyckeln till Frihet var så himla intelligent från dem som kunde överraska med någon lite smalare film och en spännande åsikt. Därav odlande jag min intoleranta och högst fördömande syn på medelsvenssons filmvanor.

Är inte det bara vanligt vett att tycka det?

Behövdes inte det i den här tråden då, menar du? Speciellt efter sågningen av The Big Lebowski.

The Shawshank Redemption.

JA, det är en skitbra film på många sätt, och en av mina favoritfilmer faktiskt. Men 2a på IMDB's Top250-lista? Nej det är lite överdrift.

/Spader

word

-

...och jag har inte sett donnie darko

...och filmsnobbar, är det såna som låtsas att inte tycka om barnslig humor och hemlighet laddar ner filmen och ser den i smyg?

Felet många gör, tror jag, är att de blandar ihop "djup" med "obegriplig", eftersom de så gärna vill att det ska vara sådana där som förstår. Diskuterade ämnet Donnie Darko tidigare på FB och då kom någon dragandes med en jävla manual man var tvungen att läsa för att förstå filmen. Det innehöll en massa krystade förklaringar med parallelluniversum, parallelluniversums-Donnie och parallell-universums-Fan-och-hans-moster, trots att inget av det nämns eller ens antyds i filmen. Behöver man en manual för att ha en chans att förstå en film, har inte regissören gjort sitt jobb med att förmedla en historia. Det första jag tänkte när jag hade sett DD var: Detta måste vara regissörens första film. Det visade sig korrekt. DD är djup på samma sätt som An American Werewolf in Paris; den innehåller en massa logiska luckor.

Det är i alla fall min åsikt, men jag släpper ämnet Donne Darko här.

Bottenskrap är precis vad han har gjort, Signs och The Village, varav den senare är en av de sämsta filmer som någonsin har gjorts. The Sixth Sense, som faktiskt var helt OK, var tydligen en ren lyckträff.

Det finns väl ändå inte ett smack i mitt inlägg som är lika som ditt? Jag behövde sannerligen inte se Fight Club två gånger för att uppskatta. Jag sågar det du gillar. Du gillar det jag sågar. I vad består likheten!?

Ha, hoppas du blev bannad för att du inte har insett Wes storhet.

Förövrigt så tycker jag sagan om ringen-filmerna är överskattade(jmf. med imdb-rankingen),fint filmade och helt okej rullar. Men jag är inget fan av fantasy, så enligt mig är de överskattade.

Tja, måste säga Gudfadern filmerna. Har inte klarat se någon av filmerna någongång. Men så finner jag maffiafilmer relativt ointressanta i allmänhet.
Battle Royale förstår jag inte heller förtjusningen med. Många som gillar den, bl.a. han jag såg filmen med. Men jag förstår väl antagligen inte det fina i filmen antager jag.

Allting där man inte kan uttala namnet på nån i filmen. Wah dih blaha! Och allt vad dom heter. Med andra ord, Japansk film ÄR överskattat!

jag lägger min röst på Donnie Darko. stod även jag helt oförstående till meningen med rullen. chockades djupt och började fundera på om allt stod rätt till med mig när de övrigas gränslösa hyllningar kickade igång...

och så Fear And Loathing ..., som någon tidigare redan påpekade. den var ju crazy å smårolig på sina håll. höga människor som gör konstiga saker blir ju per automatik rätt roliga anser jag annars.

tror hårt på teorin att alla vill hylla rätt saker till höger och vänster bara för att det är "rätt" enligt några jävla självutnämnda proffstyckare. kejsarens nya kläder rakt av...

Dogville är också överskattad.
Dogville är nog den film jag har svårast att förstå poängen med. När jag ser den så tänker jag "Bara för att det är orginellt så är det inte bra".
Alltid får jag höra tjat om att det är storyn och skådisarna som gör filmen (i detta fall). Visst, det kan jag ha förståelse för men vill jag enbart ha story och karaktärer då går jag efter en bok istället.
En film skall vara Story + Karaktärer + Musik + Fint för ögat, och det är när dessa 4 punkter är felfria som en film får toppoäng hos mig. Dogville är ett helvete för ögat, och det kan inte ens den bästa filmkritikern säga annat om.

Men men... Jag är väl inte tillräckligt kulturell antar jag? Och detsamma gäller min familj och mina bekanta som sett den. Dom tyckte också den var ren och "grå" dynga. Det känns som att Von Trier gjorde filmen i experimentiellt syfte, med målet att se om skit kan gå hem hos publiken.
Hans experiment lyckades.

/Spader