Allt är påhittat

Jag har en filosofisk fundering. Eftersom vi inte vet så mycket om den mänskliga hjärnans kraft, tänk om allt som vi ser som verkligt egentligen är ett påhittat stadium i våra hjärnor. Exempelvis jag tror att jag skriver något om filosofi, och därav förväntar jag mig svar som handlar om filosofi. Men en annan, oberoende person, läser kanske det här inlägget och ser en botanisk redogörelse över rosors levnadscykel. Och svarar helt sonika på ett en inlägg om det. Men eftersom jag förväntar mig ett svar om filosofi, läser jag deras hat till rosor som ett filosofiskt; hmm...

Tror ni då att det kan vara så att när jag säger vad fult det där huset är hör någon annan att huset var fint? Hjärnans kraft sägs ju vara ganska stor.

Vad vill du egentligen att vi ska svara?

Ja, det är nog så, ja det kan vara så, nä det är fan inte så utan det är så här istället ..................

det är ingen som vet ett förbannat dugg, det vi vet kan lika gärna vara en illusion eller dröm, du kanske skriver i min dröm just, om så är fallet ge fan i det, skicka mig pengar i ett kuvert istället om du nu har tid över!

Nej, två teskedar bakpulver räcker nog.

Jag tror inte att det är så, av den enkla anledningen att det inte finns någon anledning att tro att det är så. Kom med argument för att det skulle vara så (mer än att det skulle kunna var så), om du vill ha något att prata om.

Jag kom att tänka på det här när min sambo började prata om saker som inte riktigt lät korrekt i min värld. Ibland ser vi oss själva med helt andra ögon än vad andra gör. Säg exempelvis mig själv. Många säger att jag har ett, vad ska man säga, mejslat utseende. Med kantig käklinje eller vad det heter. Det är jag inte villig att hålla med om då mitt utseende liknar mer en citron. Kan det då vara så att en del folk ser mig annorlunda, eller är det bara jag då som stirrat mig blind i spegeln? Tror ni det kan vara så att allt som händer i stort sett är en dröm/fantasi. Att alla dåliga saker är för nån annan gull gull och sockervadd. utöya var för min granne inte en massaker utan enhörningar som hade en orgie? Finns det något sätt att bevisa/motbevisa denna lilla tes?

För att ge raka argument så är det lite knivigare. Det enda jag har är nog att alla ser så olika på världen att det knappast kan vara samma värld vi ser på.

EDIT: Hur kan man vara en individ om alla ser lika på världen.

Det låter som en oerhört märklig slutsats. Ge exempel, det skulle vara intressant att höra dina iakttagelser. Jag tycker precis tvärt om, att vi alla är mycket lika varandra i grund och botten, bortsett från kunskap och erfarenheter m.m.

Det är mycket riktigt att sinnena och kroppen är notoriskt otillförlitliga. Ändå finns det folk, eller materialister som tror att det vi ser är verkligt och som därför uppmuntrar andra att modifiera vår levnadsmiljö på ett sätt som gör livet outhärdligt för dom flesta och som utrotar andra.

En kompis till mig hade lite samma fundering som mig, och använde färger som exempel. Om en bok är röd, och jag säger den där boken är röd. Du håller med om att den är röd. Men för dig kanske den ser grön ut. Men det du ser som grön är rött. och det jag ser som rött är grönt. Vi kanske använder samma ord för samma färg, men vi ser färgen olika allihopa.

Jo, men du sa att "alla ser så olika på världen att det knappast kan vara samma värld vi ser på" och då bad jag dig ge exempel på det. Det du säger om färgerna skulle ju inte resultera i att "alla ser så olika på världen att det knappast kan vara samma värld vi ser på" utan snarare tvärt om.

Fast min tanke är ju lite mer utvecklad än det. Det gäller inte bara färgerna. Utan hela världen. Du kanske ser att det är vinter ute nu men jag ser att det är sommar. Men när du säger vinter lurar min hjärna mig, och jag hör sommar. Och vice versa. Våra hjärnor får oss att tro att vi alla lever i samma värld och ser samma saker, men i själva verket så ser vi alla, allt annorlunda. Jag kanske ser ut som en stor grön geleklump men min hjärna lurar mig att jag ser ut som en människa. Hänger du med? Eller verkar det hela lite för flummigt?

Men herregud, jag sa ju att enligt den teorin skulle man ju inte märka någon skillnad! Eller hur? Först säger du att du ser tendenser till av vi knappast kan leva i samma värld för att vi ser på världen så olika, och sedan kommer du med det här, som - om det var så - skulle resultera i att man inte märkte någon skillnad alls! Jag bad dig om exempel på det där med att vi är så olika, ja, du har ju uppenbarligen sett tecken på det.