Samlingstråd - A-kassan

Jag är av samma åsikt. Det viktigaste är ATT man jobbat och kan bevisa det genom att uppvisa arbetsgivarintyg över de arbetade timmarna.

Nu har jag läst på lite mer och hittat den här texten på SIF´s hemsida.
Av texten att döma håller jag med er, det verkar som att det räcker att ha jobbat de senaste 12 månaderna (vilket jag har gjort).

Från SIF

Som skäl till att jag slutat mitt nuvarande jobb kan man väl skriva att man fått ett nytt bättre erbjudande eller helt enkelt ett jobb man bättre trivs med.
Sen jobbar jag nov-dec och får a-kassa jan-feb, för att sen bli "nyanställd" igen på det nya jobbet.

Har jag rätt?

Nu fick jag ytterliggare en benig fråga på halsen.

Är det så att det gäller överallt på alla arbetsplatser (vi är kollektivanslutna till SIF) att jag som har jobbat mer än 4 år på nuvarande arbetsplats så har erbetsgivaren ALLTID rätt att hålla kvar mig 2 månader istället för 1 månad?

Jag fick ett obehagligt besked i brevlådan i morse. Min A-kassa har beslutat att stänga av mig från ersättning i 45 dagar. Ett beslut som, så vitt jag kan bedöma, är juridiskt korrekt, men som IMO lämnar lite i övrigt att önska vad gäller sunt förnuft.

Jag kommer naturligtvis att överväga att överklaga, men frågan är om det är värt besväret. Kanske har någon flashbackare egna erfarenheter och kan ge tips om hur jag lämpligast lägger upp ett överklagande?

Bakgrunden är denna: Förra året omskolade jag mig till journalist, något som jag verkligen vill syssla med i framtiden, trots en tveksam arbetsmarknad. Efter skolan hakade jag på ett sunkigt lagerjobb på ett bemanningsföretag medan jag jagade journalistjobb.

Jag fick napp ganska fort, och blev erbjuden ett sommarvikariat på två månader på en stor morgontidning. Det var naturligtvis en jättechans för mig att få in en fot, och att skaffa den erfarenhet som är så viktigt i den branschen. Problemet var att jag ännu inte var fast anställd på bemanningsföretaget. Det funkar i regel så att man är provanställd i sex månader, med förkortad uppsägningstid, och kan sedan, om man har tur (eller otur, om ni frågar mig) erbjudas fast jobb efter ett halvår. Jag hade då jobbat fem månader på bemanningsföretaget.

Eftersom jag inte var fast anställd så kunde jag inte begära tjänstledigt för mitt tidsbestämda vikariat. Ett problem förstås. Men samtidigt tyckte jag inte att tacka nej till sommarviket ens var ett alternativ. Jag tänkte att jag kan säkert gå tillbaka till mitt gamla lager efter sommaren om jag blir tvungen. (De som varit bemanningshoror har säkert stött på den surrealistiska kombinationen av ledningens inkompetens och de anställdas bottelösa cynism, och förstår varför ingen som inte är absolut tvungen jobbar på ett sådant företag.)

Här ligger då kärnan i pudeln. Eftersom jag frivilligt har sagt upp mig från bemanningsföretaget av skäl som inte anses vara giltiga enligt ALF 43§ 1 punkten (Lagen om arbetslöshetsförsäkring) så har jag nu blivit avstängd från A-kasseersättning. Jag har tidigare förklarat min situation för A-kassan i ett kortfattat mail.

Just nu föreligger det ingen större kris. Efter att mitt sommarvikariat gick ut så har jag blivit kvar som vikarie, och jobbat i stort sett heltid i en månad. Nackdelen är att jag inte vet hur länge jag kommer att ha jobb, eftersom det i praktiken bestäms vecka för vecka, beroende på arbetsbördan och den fasta personalens ledigheter, hur mycket jag kommer att jobba. Att gå tillbaka till lagret i nuläget är alltså inte ett alternativ. Jag är bara deltidsarbetslös.

Men samtidigt känns som ett rätt hårt slag att få nu när jag för första gången på.... tja, nånsin, faktiskt, har en relativt ordnad ekonomi. 45 dagar är en lång tid att gå utan pengar, skulle jag hamna i den situationen, och så mycket undanstoppat har jag inte. Ju längre tid som går, desto mindre torde chansen vara att jag kan valsa tillbaka till min gamla, och förhatliga, arbetsplats hur som helst.

Jag tycker ju inte att jag hade kunnat göra på något annat sätt, och det känns lite snett att jag straffas för att jag tog ett tillfälligt jobb i väntan på den typ av jobb jag är utbildad för. Att jag, med min begränsade erfarenhet, skulle få ett fast journalistjobb är helt enkelt inte realistiskt.

---

OK, det var bakgrunden. Nu funderar jag över vilka punkter jag borde trycka på när jag författar en överklagan. Det skulle underlätta om jag visste hur de tänkte när de fattade beslutet. Att jag bara varit provanställd på bemanningsföretaget torde kanske vara en faktor i min favör. Sen tycker ju jag att en nybakad student borde uppmuntras till att försöka hitta ett jobb som ligger i linje med ens utbildning. I det här fallet gäller ju motsatsen. A-kassan tycker att jag borde ha struntat i journalistjobbet (eftersom det inte varit en fast tjänst) och fortsatt harva på mitt gamla jobb som vem som helst skulle klara av. Till saken hör också att mitt vikariat är på en stor och erkänd tidning, där jag genast fått ta på mig ansvarsfulla uppgifter, och lyckats ganska bra med det. Det är minsann inget skitvik. Förhoppningsvis hittar jag något mer permanent inom branschen under hästen som gör mina A-kasseproblem irrelevanta, men det kan ju aldrig skada att vara förberedd på sämre tider.

Och där var min långa utläggning slut. Nu undrar jag om någon har tips och råd att dela med sig av? Hilfe!

skriv ett mycket utförligt dokument till akasseaporna.
bifoga betyg och likande dokument.

du kan ju dra upp en fråga: varför skall man bli uppmuntrad att utbilda sig om man inte får ta jobbet man är utbildad för sen?

nu vet inte jag hur lagen de åberopar precist handlar om, men de har ju sina jurister som sitter och gnider sånt här dagarna i ända, så jag vet inte om man kan ha så stora förhoppningar att vinna ett överklagande, men det är helt klart värt att försöka, för gör du inte det kan detta uppfattas som ett "erkännande".

annars är det bara att böna och be att du har jobb i 45 dagar tills avstängningen upphört.

Till saken hör ju att jag, av tidigare erfarenhet, vet att mina handläggare är mer eller mindre idioter. Ni kan inte ana hur svårt det var för dem att förstå att schemat för min utbildning inte var exakt samma som för hela Göteborgs Universitet. Till sist fick jag bönfalla dem att själva kontakta institutionssekreteraren personligen (intyg eller mina egna förklaringar bet inte), vilket innebar att jag gick nästan tre månader utan inkomst i våras.

Vad gäller avstängningen så förstod jag det som att dagarna bara räknas av för de dagar jag faktiskt är arbetslös. Om jag skulle jobba heltid i en månad så skulle det alltså innebära att jag fortfarande ska vara avstängd från mina närmsta 45 arbetslösa dagar. I annat fall skulle jag inte se det som något stort problem.

ta till drastiska åtgärder, vet inte om det finns, men om det gör det, så kontakta några myndigheter och förklara för dem.
en myndighet har större genomslagskraft än en enskild individ.

har ingen erfarenhet i frågan så egentligen ska jag knipa käft.

Jag tror du har stor chans att få igenom ett överklagande. Jag hade samma problem med HTF i Göteborg när jag jobbade som lärare (klocktimmar och undervisningstimmar). Beskriv exakt vad du råkat ut för, gärna med hänvisning till de paragrafer de hänvisat till i beslutet.

Ja, paragrafen lyder ju 1. lämnat sitt arbete utan giltig anledning. Nog borde det gå att argumentera för att min anledning minsann var giltig?

Jag har tidigare lyckats överklaga märkliga beslut från både CSN och Försäkringskassan, nästan lika tjockskalliga myndigheter, så jag har ganska goda förhoppningar om att lyckas.

Till alla er som väntat oroligt kan jag meddela att jag fick ett beslut från A-kassan på posten idag. Min överklagan gick igenom, eftersom jag inte kan anses ha förorsakat min arbetslöshet. Skön formulering.

Gött
Skam den som ger sig!

Har hört att man är berättigad till a-kassa i EU om man anmäler sig till det landets arbetsförmedling. Vet någon om det stämmer?