Jag frågar dig återigen, konkret:
När kommer vinsten, och hur mycket är du beredd att offra på vägen i form av ökat våld, ökade motsättningar, ökad rasism, neddragningar inom andra områden osv?
Ja, det är korrekt uppfattat. Motfrågan måste då bli: Anser du att det är Sveriges ansvar att ta hand om alla människor i världen med sämre förutsättningar? Om Ja, hur vill du finansiera det och på vilket sätt tror du det kommer att påverka samhället? Om Nej, hur ska urvalet göras och av vem?
Ja, även om du modifierat mina ord för att passa dina syften så stämmer det, eftersom det är den bäst framkomliga vägen för Sverige, vår egen befolkning, mina egna barn och kommande barnbarn. Det har inget att göra med att inte vara human, tvärtom så anser jag att det är det absolut mest humana alternativet för både svenskar, somalier, afghaner, irakier och alla andra nationaliteter. Jag har inget emot någon specifik nationalitet, men det innebär inte att jag anser att människor av alla nationaliteter ska ha fri tillgång till svenska välfärdssystem.
Däremot har jag ingenstans sagt att "knackig skolgång" skulle vara ett hinder om det är så att man har
flyktingskäl. Det blir alltid lite knasigt när man ska försöka blanda arbetskraftsinvandring med asylinvandring.
Känner du själv precis lika mycket tillhörighet med somalier, afghaner och irakier som med svenskar (och nu förutsätter jag att du är svensk)?
Då kanske vi får se till att finansiera det via andra saker än skattesedeln. Jag har inget emot att andra vill lägga sina surt förvärvade pengar på att "ge dem chansen", men då får det ske via privata organisationer, initiativ och insamlingar.
Kan du förresten definiera vad du menar med "de vi kan"? Vem ska avgöra hur många lågutbildade vi kan ge en chans, och hur många tycker du är rimligt mellan tummen och pekfingret?
Länka gärna till den så vi får läsa! Personligen är jag helt och fullt övertygad om att detta inte är något som helst problem. Skulle det vara så, så är det ändå inget problem - då får vi helt enkelt klara oss utan de som av den anledningen inte vill flytta hit.
Religionsfriheten kan inte användas som en carte blanche för att undvika vissa jobb och därigenom få tillgång till olika typer av bidrag.
Du kan alltså inte straffas för att du tillhör en specifik religion, du har rätt att be och gå på möten utan att riskera att staten ska jävlas med dig efteråt, och ingen kan tvångsansluta dig till ett specifikt samfund (som exempelvis Svenska Kyrkan) eller tvinga dig att gå till moskén. Det finns för många som slarvigt använder sig av "religionsfrihet" i alla möjliga sammanhang där det inte är tillämpligt, och det är fan i mig sorgligt.
Somaliern kommer (generellt sett) att behöva överlägset mycket mer stöd för att komma in i det svenska samhället - och denne någonsin gör det. Det är också därför vi ska vara jävligt tydliga med att skilja på arbetskraftsinvandring och asyl- eller flyktinginvandring.
Kan vi då inte börja med att dra i nödbromsen och kraftigt begränsa kommande invandring, så att vi får tid att pröva dessa nya och ännu okända mirakelmetoder på de uppenbara problemområden som redan idag finns runtom i Sverige?
Jag citerar mig själv från en
tidigare tråd i ungefär samma ämne (skriv gärna där också, om det är intressant!)
. 
