2012-01-03, 22:22
  #25
Medlem
BengtZzs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av stormsystem
Okey nice!
Citera
2012-01-03, 22:40
  #26
Medlem
BengtZzs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av dbshw
Det är väl där den här diffekvationen kommer in. Den motiveras som vettig eftersom den löser exp'(x) = exp(x). Se inlägget av stormsystem.



Det är väl inte så att man trunkerar och är nöjd med det, utan snarare så att man trunkerar, multiplicerar, men låter sedan antalet termer gå mot oändligheten. Lite mer specifikt:

Låt

[; a_n = \sum_{k=1}^n \frac{x^k}{k!} ;]
[; b_n = \sum_{k=1}^n \frac{x^k}{k!} ;]

Då gäller att a_n -> exp(x), och b_n -> exp(y) när n -> ∞. Om man också kan visa att a_n b_n -> exp(x+y), så kommer det följa att exp(x)exp(y) = exp(x+y), ty

exp(x+y) = lim (a_n b_n) = lim a_n * lim b_n = exp(x+y).
Skitbra!

Citat:
Ursprungligen postat av dbshw
Med ovanstående menade jag Sats 1. Direkt från definitionen ser man att exp(0) = 1. Enligt Sats 1 är

exp(x)exp(-x) = exp(0)

dvs

exp(x)exp(-x) = 1.
Ja just det. Precis

Citat:
Ursprungligen postat av dbshw
Fast satsen att "om f' (alltid existerar och) är positiv så är f strängt växande" använder medelvärdessatsen för att bevisas.
Tack!
På mig

Citat:
Ursprungligen postat av dbshw
Inte nödvändigtvis oändliga summor av polynom. Dock så vet vi ju redan (nåja, jag handviftade ett bevis) att exp(x) är deriverbar, så då är den kontinuerlig.
Just det, det vet jag ju redan att deriverbarhet implicerar kontinuitet. Det är svårt att hålla i hatten ibland.

Citat:
Ursprungligen postat av dbshw
Jo. Det jobbiga med den här approachen är egentligen att definiera ln, ty då måste man kolla att exp är bijektiv. Själva potenslagarna bygger bara på att exp(x)exp(y) = exp(x+y), vilket är ett förhållandevis enkelt resultat.

Okej, enda definitionen kanske var lite dåligt formulerat. Det finns förstås andra sätt att definiera a^x. Det satsen säger är att alla definitioner, som uppfyller (i) - (iv), kommer ge samma svar för vad a^x är.

0 till t skrev jag fel på, utan integrationsgränsen ska vara 1 till t. Som manne skrev från början. Integrationsgränserna väljs för att begynnelsevillkoret ska uppfyllas. Jag menar, om man ändrar den nedre integrationsgränsen så ändras integralen bara med en konstant, så det att välja en specifik nedre integationsgräns är bara att välja en specifik primitiv funktion till 1/t. I det här fallet så säger begynnelsevillkoret att, om vi ser x som en funktion av t, att
Jag läste det faktiskt som 1 till t, antagligen för att manne skrev det innan. Men då förstår jag alla fall motiveringen av gränserna. Man väljer helt enkelt de gränser man vill välja för att uppfylla ett villkor.

Citat:
Ursprungligen postat av dbshw
x(1) = 0.

Vidare har vi diffekvationen

x'(t) = 1/t.

Den generellla lösningen till diffekvationen är

[; x(t) = \int_a^t \frac{dt}{t}\text. ;]

och vi väljer helt enkelt sedan a så att begynnelsevillkoret uppfylls.
Fan va nice, jag köper allt. En grej ba. Hur blir det om man har ett t både i övre gränsen och i integranden?
Citera
2012-01-03, 23:09
  #27
Medlem
Otroligs avatar
Vi ska visa att om k₁·k₂ = -1 så måste linjerna vara vinkelräta.

Som referens: http://i40.tinypic.com/2554co7.png

k₁ = tanα
k₂ = -tanβ

Detta ger att tanα·(-tanβ) = -1 ⇔ tanα·tanβ = 1

Vi har att α + β + γ = π och enligt formel för tangens får vi:

tanα·tanβ = [cos(α - β) - cos(α + β)]/[cos(α - β) + cos(α + β)] =
[cos(α - β) - cos(π - γ)]/[cos(α - β) + cos(π - γ)] = [cos(α - β) + cosγ]/[cos(α - β) - cosγ] = 1

Vi ser av detta att γ = π/2 och därmed har vi ortogonalitet.
__________________
Senast redigerad av Otrolig 2012-01-03 kl. 23:29.
Citera
2012-01-04, 01:07
  #28
Medlem
BengtZzs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Otrolig
Vi ska visa att om k₁·k₂ = -1 så måste linjerna vara vinkelräta.

Som referens: http://i40.tinypic.com/2554co7.png

k₁ = tanα
k₂ = -tanβ

Detta ger att tanα·(-tanβ) = -1 ⇔ tanα·tanβ = 1

Vi har att α + β + γ = π och enligt formel för tangens får vi:

tanα·tanβ = [cos(α - β) - cos(α + β)]/[cos(α - β) + cos(α + β)] =
[cos(α - β) - cos(π - γ)]/[cos(α - β) + cos(π - γ)] = [cos(α - β) + cosγ]/[cos(α - β) - cosγ] = 1

Vi ser av detta att γ = π/2 och därmed har vi ortogonalitet.
Jag var inne på samma spår själv, jag orkade dock inte göra utvecklingen då jag inte kan tillräckligt många identiteter för tangens. Fin-fint!

Nästa problem: Göra samma sak fast utan trigonometri. Om det skall göras med trigonometri så bör det vara på nivån om definitioner och inte produkter av tangens.

Bör ju gå att lösa med geometri!
Citera
2012-01-04, 02:20
  #29
Medlem
Otroligs avatar
Tog fram ett nytt bevis, och där använder jag bara Pythagoras sats och areasatsen. Kan visa det om det är något liknande du söker efter.
Citera
2012-01-04, 02:43
  #30
Medlem
BengtZzs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Otrolig
Tog fram ett nytt bevis, och där använder jag bara Pythagoras sats och areasatsen. Kan visa det om det är något liknande du söker efter.
Jävlar, fint som fasen. Areasatsen är riktigt lätt att bevisa så det vore ju perfekt.

Posta gärna, skriv den isf i spoiler. Vill sova på på smakbiten av karamellen du gav mig.
Citera
2012-01-04, 02:47
  #31
Medlem
Otroligs avatar
Äsch, slänger upp det.

http://i44.tinypic.com/v4ur7m.png

Vi har två linjer, y = k₁x och y = k₂x. Vi vet att k₁·k₂ = -1. Låt k₁ > 0 vilket ger att k₂ < 0 (vi förlorar ingen generalitet). Vi kan skriva den andra linjens ekvation som y = k₂x = -1/k₁·x. Välj en punkt på x-axeln i första kvadranten, x₀ vilket ger oss triangel som du ser i bilden.

Pythagoras sats ger oss sökta längder:

a = √(x₀² + 1/k₁²·x₀²) = x₀√(1 + 1/k₁²)
b = 1/k₁·x₀ + k₁·x₀ = x₀(k₁ + 1/k₁)
c = √(x₀² + k₁²x₀²) = x₀√(1 + k₁²)

Arean av den stora triangeln: x₀(k₁ + 1/k₁)·x₀/2

Vi får nu av areasatsen: x₀(k₁ + 1/k₁)·x₀/2 = sinα·x₀√(1 + 1/k₁²)·x₀√(1 + k₁²)/2.

Förenkling: (k₁ + 1/k₁) = sinα·√(1 + 1/k₁²)√(1 + k₁²) = sinα·√(k₁² + 2 + 1/k₁²) = sinα·√((k₁ + 1/k₁)²) = sinα·(k₁ + 1/k₁) vilket elegant ger oss att sinα = 1 och då är alltså α = π/2.
Citera
2012-01-04, 03:04
  #32
Medlem
BengtZzs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Otrolig
Äsch, slänger upp det.


Citat:
Ursprungligen postat av Otrolig
http://i44.tinypic.com/v4ur7m.png

Vi har två linjer, y = k₁x och y = k₂x. Vi vet att k₁·k₂ = -1. Låt k₁ > 0 vilket ger att k₂ < 0 (vi förlorar ingen generalitet). Vi kan skriva den andra linjens ekvation som y = k₂x = -1/k₁·x. Välj en punkt på x-axeln i första kvadranten, x₀ vilket ger oss triangel som du ser i bilden.

Pythagoras sats ger oss sökta längder:

a = √(x₀² + 1/k₁²·x₀²) = x₀√(1 + 1/k₁²)
b = 1/k₁·x₀ + k₁·x₀ = x₀(k₁ + 1/k₁)
c = √(x₀² + k₁²x₀²) = x₀√(1 + k₁²)

Arean av den stora triangeln: x₀(k₁ + 1/k₁)·x₀/2

Vi får nu av areasatsen: x₀(k₁ + 1/k₁)·x₀/2 = sinα·x₀√(1 + 1/k₁²)·x₀√(1 + k₁²)/2.

Förenkling: (k₁ + 1/k₁) = sinα·√(1 + 1/k₁²)√(1 + k₁²) = sinα·√(k₁² + 2 + 1/k₁²) = sinα·√((k₁ + 1/k₁)²) = sinα·(k₁ + 1/k₁) vilket elegant ger oss att sinα = 1 och då är alltså α = π/2.
Kan det bli snyggare än så? Tror fan inte det alltså. Det enda som förvirrade mig, pedagogiskt sett var bara att du skrev in längden av b under Pythagoras sats. Ja ba wtf hur gick det till? Sedan bara, aha, ja just det, det är ju bara att läsa av...

Du för höra det än en gång, Otroligt!

Tack!
Citera
2012-01-05, 00:12
  #33
Medlem
Otroligs avatar
Ett ännu kortare bevis är att nyttja likformiga trianglar (blir väldigt kort och snyggt).
Citera
2012-01-05, 01:20
  #34
Medlem
BengtZzs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Otrolig
Ett ännu kortare bevis är att nyttja likformiga trianglar (blir väldigt kort och snyggt).
Kör på, du skapar ju bevis som på rullande band. Dela gärna med dig.
Citera
2012-01-05, 01:49
  #35
Medlem
Otroligs avatar
http://i41.tinypic.com/8x1veo.png

Linjerna är ortogonala mot varandra om och endast om trianglarna är likformiga.

k₁ = a/c
k₂ = -b/c

Likformigheten ger oss att a/c = c/b.

k₁·k₂ = (a/c)·(-b/c) = (c/b)·(-b/c) = -1

Detta borde ta hand om båda riktningarna i satsen.
Citera
2012-01-05, 11:19
  #36
Medlem
Ett annat bevis som uttnyttjar linjär algebra är som följer:

Vi kan utan inskränkning anta att de skär varandra i origo(varför?).
Låt y_1=k_1x samt y_2=k_2x.
Om x_1 =/ 0 är en punkt y_1 och x_2 =/ 0 en punkt på y_2 så är (x_1,k_1x_1) en vektor längs y_1 och (x_2,k_2x_2) en vektor längs y_2. Ortogonalitet ger

(x_1,k_1x_1)*(x_2,k_2x_2)=x_1x_2+k_1k_2x_1x_2=0 <=> -1=k_1k_2
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in