Är du nöjd med svenssonlivet, vill du inget mer?

Du pluggar, skaffar en fruga. Får två barn, tryggt jobb. Skaffar villa, super på helgerna. Skiljer dig vid 40, skaffar en yngre thailändska/gambian som sedan lämnar dig när hon fått uppehållstillstånd. Din pojke blir bög som du sedan sedan aldrig vill se, din dotter flyttar till andra sidan jorden. Du dör ensam alkoholiserad på ett äldrevårdshem där du blir vanvårdad och tackar gud den dagen du får lämna jordelivet.

Så här ser nog livet ut för en stor del av populationen. Bortsett detta och möjligen en lyckligare historia är du nöjd med detta liv? Vill du inte åstakomma något mer med ditt liv än att jobba och skaffa villa som du amorterar på hela livet samt en charter vart 5:e år samt kröka på helgerna?

Ni som är nöjda med detta har ni aldrig reflekterat vad det är för samhälle ni lämnar efter er, vill ni inte vara en del av något större än er lilla bubbla?

Jag tror inte att en stor del av befolkningen går detta öde till mötes, tvärtom.

Med det sagt, ett sådant liv är inget jag önskar.

Jag ska ta mina chanser i livet för att det inte ska bli precis så här, vill ha många roliga saker i livet och en stor variation på vad jag gör.

Alla som har ett vanligt jobb träffar (nästan alltid) någon som de bildar familj med, på helgerna finns det tillfälle att dricka alkohol. Så frågan är väl kanske inte vad man ska göra istället (tjäna miljoner och bli kändis, leva och spendera pengar) utan vem man ska göra det med?

Jag tror inte den där beskrivningen stämmer in på särskilt många människor. Inte stämmer den in på mig i alla fall. Men hyfsat nöjd med mitt liv är jag för det!

Nä det har du rätt i. det som TS beskriver är en "ideal-tillvaro". Dom flesta av oss går ett hårdare öde till möte. Vi dör i krig, vi skadas och plågas största delen av våra liv, vi förolyckas; vi blir sjuka; vi blir utfattiga, vi lever ett monotont liv i en liten etta i förorten ( "arbetslösa" ).

Men om du tillhör 1% av befolkning kanske du har allt det där...

Folk får leva som de vill, det enda jag dock kan komma och påstå är att jag tycker det är synd att säkert 8-9 av 10 svenskar lever relativt tråkiga ospännande småaktiga instängda liv från början till slut. Själv har jag bott i ett annat land de senaste 5 åren och har varit med om en hel del om man säger så, saker som den vanliga svensken aldrig kommer uppleva men med garanti hade älskat om den fått chansen att uppleva det.

Svenssonliv för all del, men krydda till livet åtminstone, och nu menar jag inte att åka till thailand och vara omringad av andra västerlänningar en vecka om året. För liksom när man väl sen ligger där på dödsbädden så är minnena det enda som spelar någon roll, allt annat (tex jobb, pengar osv) är helt oviktigt, och att kunna se tillbaka på ett färgglatt spänningsfyllt liv med många möten och äventyr är iallafall något jag vill göra Och något fler borde våga satsa på!

Over and out!

Idealtillvaro för dig, mardrömsscenario för mig. Vi är alla olika.

Om jag en gång i mitt liv fick en summa pengar ja som skulle räcka till mat hela månaden och någon sak som jag verkligen vill ha, ja då skulle jag vara nöjd och glad - tror jag!

Det du målar upp som det normala gäller för en försvinnande del av befolkningen under en försvinnande liten bråkdel av historien. Dom flesta människor har ett helvete under sina liv. Det kan gå bra ett tag och allt ser lysande ut, sen en liten märklig olycka som du kanske inte ens är medveten om och så går allt käpprakt åt helvete hela tiden.

Det finns ett oändligt antal kroppsliga defekter som kan drabba en människa, det finns närmast ett oändligt antal olyckor som kan ske - och som sker. Krig hör till vardagen i det flesta områdena på jorden, miljöförstörelsen och den monotona miljön gör att folk blir deprimerade etc etc

Jag förstår inte riktigt din poäng. Jag har inte målat upp någon bild av ett 'normalt' liv, var fan får du det ifrån?

Allt jag sa är att jag inte önskar mig ett liv som ser ut som TS beskriver det, varför har du ett problem med detta? Livet han beskriver verkar inte särskilt optimalt enligt mig, självklart vill jag då inte leva ett sådant liv.

Det tror jag inte på... Men visst lider många.

Men jämför samhället idag och för 500 år sedan, hur vi utvecklats materiellt och spirituellt. Varje dag tar sig massor av människor ur fattigdom och när folk blir rikare bryr man sig om andra mer eller åtminstone skänker mer.

"Enligt Världsbanken har andelen av världens befolkning som lever i extrem fattigdom (under 1,25 dollar per dag) mer än halverats sedan 1980-talet."
http://sv.wikipedia.org/wiki/Fattigdom

Yeah yeah!

Det beror på hur man mäter fattigdom. Om jag vill ha en liten flaska 96% alkohol för att rengöra mina instrument är detta helt omöjligt att anskaffa i det teknologiska utvecklingslandet med alla rikedomar: om jag vill äta ren mat är även det snart på omöjligt: om jag vill andas ren luft och få sol är även det mycket svårt: om jag vill höra tystnaden i naturen är även det omöjligt då det inte finns några tysta platser längre; om jag vill vara ensam ett tag någonstans är även det omöjligt o s v - allt på grund av "hur vi har utvecklats materiellt och spirituellt" om du förstår piken.

Jag tror inte på världsbanken.

Nu kanske någon tycker att dessa saker är oväsentliga så länge alla får sex och kan proppa magen full med skit, men det tycker inte jag då jag faktiskt erkänner att jag är en biologisk varelse - eller jag befinner mig i en kropp - som behöver vissa grundläggande saker vilka saknas i det som man kallar rikedom.

Därför kallar jag vårt samhälle för det fattigaste av det fattiga. Här finns INGENTING av värde så länge inte dessa grundläggande behov kan tillfredställas.

Nej jag vill absolut inte ha ett sånt liv eller annars kallat "normalt liv". Jag vill göra allt för att undvika det men allt pekar tyvärr på att det blir så. Så jävla hårt och hänsynslöst känns det som.

Fight Club är en film som behandlar ämnet, en riktigt bra sådan också.