Fascinerande hur det nästan var standard att hata lapskojs och gnälla utav bara helvete när man fick det i skolan, medan det nu verkar som att de flesta har gömt undan en hemlig förtjusning i denna ljuvliga gegga.
Nästan lika fascinerande som hur något som ser så fasansfullt ut kan smaka så bra!
Jag kände nästan alltid att vi var bortskämda i skolköken man gått igenom också (är 90a). Exempelvis har jag själv aldrig, vad jag kan minnas, fått lever, stuvad spenat, kroppkakor, "lingonkål" osv... och med en pappa som är född '43 har man hört alla möjliga historier om det traditionella svenska skolköket.
Vi fick alla möjliga fräsiga installationer serverade till oss, men ändå verkade ingen annan än jag vara nöjd. Nu har jag inte gått i någon skola på ett antal år, men jag kan tänka mig att utvecklingen fortsätter åt samma håll, m.a.o.: dyrare (ok, måste säga att jag inte är helt hundra på den här punkten, men nog fan ser maten mer fancypancy ut än vad som dyker upp i huvudet när min far i målande ordalag berättar om de ljuva dagarna i skolan då de fick diverse skräckblandningar serverade) , mer estetiskt tilltalande, och av någon anledning mindre husmanskost

.
Om jag inte missminner mig helt så verkar det vid närmare granskning som att just vi 90or var den första generationen riktigt bortskämda ungar, vad gäller statligt påkostad föda.
Nu har jag precis rökt min efterrättsspliff så jag kan tyvärr inte fortsätta skriva utan att mindfucka både mig själv och er andra, men jag undrar såhär avslutningsvis om fler från min generation och följande generationer kan bekräfta mina tankar kanske?
Och sist men inte minst: snopp, snopp, kaffekopp.