2011-12-12, 19:26
#1
Det vita skenet och ett förevigat minne.
Det var dagen vi alla väntat på, något nytt och okänt som närmar sig - pirret och nyfikenheten var klart starkare än vett och samvete.
Jag svänger in på min parkering där mina goda vänner Lukas och Anna står med ett förväntansfullt leénde när de ser mitt besvarande ivriga flin.. Vi tar oss ej tid att hälsa riktigt utan går raka vägen in i min lägenhet där det förbereds för fullt medans jag duschar. Vi inväntar vår 4e vän Andreas som är minst lika ivrig att komma igång och kramar om alla som hälsning precis innan vi delar upp dosen med MDMA - Min första gång.
De andra skulle bomba sin dos i papper vilket jag kände avsmak för, gillar knappt svälja tabletter så blanda mitt i vatten och svepde mitt glas med en enda tanke i mitt huvud, detta kommer jag ångra, jag bör skita i det men jag måste veta hur det är, uppleva denna känsla och vara delaktig i en styrkande kväll med mina bästa vänner. Glaset är svept och jag vandrar runt nervöst i mitt kök i väntan på att de andra skall bli klara och köra sina doser som sker ett par minuter efter... Genast surrar vi alla runt ut i mitt vardagsrum och kastar bollar till varandra allmänt uppe i varv och riktigt ivriga med ett lömskt leénde och tillfälligt skratt.
Jag är själv en mycket öppen och kärleksfull person, som lätt kan bli för mycket för motparten särskillt nya tjejer som lätt tolkar mig som desperat då jag inte håller igen för vad jag känner.. Detta är också en period av mitt liv ett halvår efter mitt första och riktiga förhållande som varade i 7 år och jag är inprincip självständig men saknar närhet så fruktansvärt mycket.. Tänk er dagen då allt har gått totalt åt helvete och det enda ni skulle be om är en tröstande kram som skulle höja moralen endast en gnutta men tillräckligt för att bättra detta helvete... Tänk er att en kram på MDMA är att få 100 sådana kramar på en och samma gång med all kärlek och lycka på samma gång.
Jag minns hur jag sätter mig i min soffa och Lukas totalt tjuter till utav shocken, han är helt uppgiven över känslan av sina jeans med sina händer... Det är påväg nu och det är bara ett par minuter innan det har slagit rejält för de andra tre som genast beskriver ett övergripande och obeskrivligt rus av känslor och lycka som smittar av sig upp på självaste väggarna.. Nu händer det något för mig, jag får ett smått rus av att känna mig lite yr och lätt, hörseln var som pånyttfödd och kristallklar.. Minns speciellt hur jag hör blåsten i träden utanför, samtidigt som jag ser in i min bakrund på datorn där det är en bild på löv som så solklart börjar röra sig med vinden vilket endast är ett av rusets gåvor. Jag ställer mig úpp och stirrar på datorskärmslöven och försöker greppa alla intryck som exploderar runt omkring mig, första ordet är... Herregud
Vi ger varandra den mest underbara gruppkram som varar någon minut, separerar under livfulla skratt och alla sprider sig med sina känslor åt olika håll och inspekterar min lägenhet in i minsta detalj, då förklarar Lukas för mig hur jag skall prova att hoppa.. Och så sant som han beskrev det fanns det knappt någon gravitation i min lägenhet för jag kunde hoppa upp i taket och förbli luftburen onormalt länge!
Nu når mitt rus den topp som överhuvudtaget kan vara möjlig för alla mina sinnen och mina känslor, för jag vet tamigfan inte vart jag skall ta vägen, jag vill krama allihop, känna på allt och bara om så en bråkdel förstå hur lycklig jag är. Jag sätter mig på diskbänken och endast upprepar, herregud detta är ju bara så bra, om och om igen. Kan ej fatta att vi varje dag har allt detta runt oss utan att uppskatta det mer!
Vi är alla överrens om att vi skall ta ett gruppfoto på balkongen och samlar oss där då vi alla, stannar upp och häpnas utav en syn jag aldrig någonsin kommer glömma... Jag är inte troende men vi ser upp emot det tidigare målniga vädret, och ser något som endast skulle kunna beskrivas som gudaporten till änglar... Hela himlen mil runt solen lyser så fruktansvärt starkt och klart att jag blev aldeles varm i kroppen...
Senare tar vi oss ut för att uppskatta världen som den perfekta gruppen av vänner vi är, kasta freesbee och klättra upp för allt som är möjligt.. Inget är ett problem, vi var små barn på nytt. Timmarna som följer är upptäkten av livet som man aldrig uppskattat det förr, och mängder med kärleksfyllda kramar och ihärdiga diskussioner om allt möjligt i timmar. Jag älskar mina vänner och denna upplevelse kommer aldrig att kunnas upprepas på samma vis, men den har en speciell plats i mitt minne.
Det var dagen vi alla väntat på, något nytt och okänt som närmar sig - pirret och nyfikenheten var klart starkare än vett och samvete.
Jag svänger in på min parkering där mina goda vänner Lukas och Anna står med ett förväntansfullt leénde när de ser mitt besvarande ivriga flin.. Vi tar oss ej tid att hälsa riktigt utan går raka vägen in i min lägenhet där det förbereds för fullt medans jag duschar. Vi inväntar vår 4e vän Andreas som är minst lika ivrig att komma igång och kramar om alla som hälsning precis innan vi delar upp dosen med MDMA - Min första gång.
De andra skulle bomba sin dos i papper vilket jag kände avsmak för, gillar knappt svälja tabletter så blanda mitt i vatten och svepde mitt glas med en enda tanke i mitt huvud, detta kommer jag ångra, jag bör skita i det men jag måste veta hur det är, uppleva denna känsla och vara delaktig i en styrkande kväll med mina bästa vänner. Glaset är svept och jag vandrar runt nervöst i mitt kök i väntan på att de andra skall bli klara och köra sina doser som sker ett par minuter efter... Genast surrar vi alla runt ut i mitt vardagsrum och kastar bollar till varandra allmänt uppe i varv och riktigt ivriga med ett lömskt leénde och tillfälligt skratt.
Jag är själv en mycket öppen och kärleksfull person, som lätt kan bli för mycket för motparten särskillt nya tjejer som lätt tolkar mig som desperat då jag inte håller igen för vad jag känner.. Detta är också en period av mitt liv ett halvår efter mitt första och riktiga förhållande som varade i 7 år och jag är inprincip självständig men saknar närhet så fruktansvärt mycket.. Tänk er dagen då allt har gått totalt åt helvete och det enda ni skulle be om är en tröstande kram som skulle höja moralen endast en gnutta men tillräckligt för att bättra detta helvete... Tänk er att en kram på MDMA är att få 100 sådana kramar på en och samma gång med all kärlek och lycka på samma gång.
Jag minns hur jag sätter mig i min soffa och Lukas totalt tjuter till utav shocken, han är helt uppgiven över känslan av sina jeans med sina händer... Det är påväg nu och det är bara ett par minuter innan det har slagit rejält för de andra tre som genast beskriver ett övergripande och obeskrivligt rus av känslor och lycka som smittar av sig upp på självaste väggarna.. Nu händer det något för mig, jag får ett smått rus av att känna mig lite yr och lätt, hörseln var som pånyttfödd och kristallklar.. Minns speciellt hur jag hör blåsten i träden utanför, samtidigt som jag ser in i min bakrund på datorn där det är en bild på löv som så solklart börjar röra sig med vinden vilket endast är ett av rusets gåvor. Jag ställer mig úpp och stirrar på datorskärmslöven och försöker greppa alla intryck som exploderar runt omkring mig, första ordet är... Herregud
Vi ger varandra den mest underbara gruppkram som varar någon minut, separerar under livfulla skratt och alla sprider sig med sina känslor åt olika håll och inspekterar min lägenhet in i minsta detalj, då förklarar Lukas för mig hur jag skall prova att hoppa.. Och så sant som han beskrev det fanns det knappt någon gravitation i min lägenhet för jag kunde hoppa upp i taket och förbli luftburen onormalt länge!
Nu når mitt rus den topp som överhuvudtaget kan vara möjlig för alla mina sinnen och mina känslor, för jag vet tamigfan inte vart jag skall ta vägen, jag vill krama allihop, känna på allt och bara om så en bråkdel förstå hur lycklig jag är. Jag sätter mig på diskbänken och endast upprepar, herregud detta är ju bara så bra, om och om igen. Kan ej fatta att vi varje dag har allt detta runt oss utan att uppskatta det mer!
Vi är alla överrens om att vi skall ta ett gruppfoto på balkongen och samlar oss där då vi alla, stannar upp och häpnas utav en syn jag aldrig någonsin kommer glömma... Jag är inte troende men vi ser upp emot det tidigare målniga vädret, och ser något som endast skulle kunna beskrivas som gudaporten till änglar... Hela himlen mil runt solen lyser så fruktansvärt starkt och klart att jag blev aldeles varm i kroppen...
Senare tar vi oss ut för att uppskatta världen som den perfekta gruppen av vänner vi är, kasta freesbee och klättra upp för allt som är möjligt.. Inget är ett problem, vi var små barn på nytt. Timmarna som följer är upptäkten av livet som man aldrig uppskattat det förr, och mängder med kärleksfyllda kramar och ihärdiga diskussioner om allt möjligt i timmar. Jag älskar mina vänner och denna upplevelse kommer aldrig att kunnas upprepas på samma vis, men den har en speciell plats i mitt minne.
__________________
Senast redigerad av andrzn 2011-12-12 kl. 19:48.
Senast redigerad av andrzn 2011-12-12 kl. 19:48.
