Citat:
Ursprungligen postat av Twopair
Fördelarna är väl inte så himla svårt att fatta, eller!?
Att sedan tycka att fördelarna väger tyngre än nackdelarna kanske inte är lika solklart det kan jag hålla med om. Jag har däremot alltid lyckats hålla mitt (miss)brukande av droger på en sådan nivå att jag aldrig låtit någon annan lida för det. Jag har aldrig begått några brott, jag har aldrig legat samhället till last och jag har aldrig, tro det eller ej, försummat min familj.
Jo, det har du. Eller har det helt plötsligt blivit lagligt att använda heroin?
Citat:
Ja jag har "förlagt" det på ett sådant sätt att mitt barn (har bara ett) aldrig kommer att hitta det. Vet inte riktigt varför jag uttryckte mig som jag gjorde när jag är helt säker på att jag slängt det i soporna och för länge sedan gjort mig av med soppåsen. Jag tyckte nämligen att det i påverkat tillstånd var en jättebra idé att gömma jonket i soporna(!) och sedan i fortfarande förvirrat tillstånd börja städa, däribland gå ut med soporna. Så nej, mitt barn har aldrig löpt någon risk att någonsin hitta något heroin eller någon annan drog heller för den sakens skull.
Det låter ju bra. Se till att det fortsätter så.
Citat:
Ursprungligen postat av Greger010101
heroin är en relativt ofarlig drog
Ja, det sägs så. Men som vi diskuterat tidigare i tråden går de flesta heroinister ner sig, och det beror ju på något. Det kan förstås vara att man inte prioriterar näring, hälsa, kläder, tandhygien o s v när man är fast i ett missbruk, men av någon anledning är människor som är fast i mångåriga heroinmissbruk fullständiga vrak. Så nog är heroin en farlig drog, alltid.
Citat:
Ursprungligen postat av Twopair
Du träffar nog ganska mitt i prick där. Jag kan inte skratta eller ens le utan droger i kroppen. Jag är beige utan opiater och livet känns tomt och innehållslöst trots lyckligt äktenskap och en underbar son.
Jag skulle precis som du säger behöva prata med en läkare som fattar det här ordentligt. Vi får väl se vad jag gör för tyvärr är det så att jag trivs så förbannat bra med kroppen fylld med opiater. Jag tror helt enkelt att jag är för svag för att våga ta i tu med mina underliggande problem. Jobbigt läge

Jag blir så ledsen när jag läser att du har en underbar son... Om han är så underbar, tycker du inte han förtjänar en drogfri pappa? Eller åtminstone en pappa som inte fullt medvetet ger sig på just heroin?
Om livet känns tomt och innehållslöst nu är det nog inget mot vad det kommer göra den dag du vaknar upp och inser att du knarkat bort ditt lyckliga äktenskap och din underbare son...
Jag vet att många ser mig som en jobbig moraltant/olyckskorp, men jag tycker faktiskt att när man skaffat barn är man skyldig dem att inte gå ner i sk*ten, vilket jag tror du riskerar att göra om du ger dig på heroin.
Även om du mår dåligt o s v måste du vara lite osjälvisk och tänka på att du har ansvar för ett annat litet liv, en som är helt beroende av att hans föräldrar kan och vill sätta hans bästa före sitt eget.
Mår man så fruktansvärt dåligt som du säger att du gör tror jag risken att fastna i ett missbruk och verkligen "gå ner sig" är mycket större än om man känner sig tillfreds med livet. I det senare fallet tror jag inte det är omöjligt att faktiskt kunna bruka även tyngre droger (även om jag misstänker att det blir svårt i längden då också), men i det förra är det dömt till misslyckande. Tror
jag, i alla fall.
Jag anser faktiskt också att när man gjort valet att skaffa barn har man åtagit sig att, som jag sade, sätta barnets bästa före sitt eget. Naturligtvis ska man inte må dåligt som förälder, då blir man ju heller ingen bra förälder, men det finns andra lösningar för ett dåligt mående än att ta tunga droger.
Skärp dig för fanken!