I en brittisk polisserie, Traffic Cops, finns en polis som är praktiserande muslim. Han arbetade som vanligt under ramadan. P.g.a. fastan orkade han inte springa efter två misstänkta brottslingar när de flydde från sin bil efter en biljakt. Misslyckandet finns ganska exakt 20 minuter in i det här klippet:
https://www.youtube.com/watch?v=UALX63bRgUg
Inte okej enligt mig. Det kan ha varit att religionen/etniciteten, som i exemplet ovan, gått ut för mycket i yrkesutövningen som gjort att vår egen shariapolis inte klarat kraven. Har hon varit en risk för andra, för kollegor? Brusit i åtagande? Vi lär aldrig få veta varför.
Är det någon som vet hur vanligt det är att aspiranter underkänns? Vad händer när man inte godkänns? Hur stora delar av tjänstgöringen måste göras om?
I alla fall är det ju givet att DO kommer till hennes räddning. Ska bli intressant att följa det här. Samt hur ord vägs mot ord. Ofta lägger domstolsväsendet större vikt vid en polis vittnesmål än vanliga medborgare.
Men det finns dock fall där tingsrätten dömt förnuftigt. Bl.a. en muslimsk tandläkare som stämde sin arbetsgivare (landstinget) för att hon inte fick ha långärmat. Hon förlorade och fick betala rättegångskostnader av den enkla orsaken att långärmat inte tillåts av hygienska skäl. Hon yrkade på 150 000 kr i skadestånd men blev dömd att betala 250 000 kr. Vet ej hur det slutade.
Källa:
http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/238197-muslimsk-tandlakare-far-inte-ha-langarmat
Sen finns ett liknande fall som är nyare där det är DO som stämmer.
Kanske lite offtopic men ändå resonemang som berör ämnet religion och förväntningar och krav som gäller alla anställda.