Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2011-11-27, 19:58
  #1
Medlem
Att jag ens skriver här visar att detta nu gått jävligt långt. Mitt liv är totalt kaos i dagens läge. Har haft problem med magen så länge jag kan minnas, sen jag var liten men nu de senaste 2åren har den börjat styra min vardag totalt. Mina dagar går ungefär ut på att ha ont, ibland bara på kvällarna, men ibland hela dagarna.
Efter jag har ätit någonting, vad som helst, ett litet mål, en frukt eller whatever krampar den som fan och jag måste oftast ligga ner och plus det blir den fylld med gaser nästan med en gång. Känner hur tarmarna försöker jobba men att det måste ansträna sig till tusen och känner hur gaserna liksom "hugger" i tarmarna. Detta har gjort att jag knappt kan äta bland folk, folk jag inte är hundra riktigt bekväm med, kan inte gå ut och bara äta nåt på stan för måste direkt på toa och sitta där en stund med smärta och ibland lite tårar på det... det är ett helvete!! Detta har även resulterat i att jag i princip aldrig äter (om jag inte är ensam hemma eller med mkt nära vänner/familj) jag är smal som en sticka och äter jag kommer dubbelt så mkt ut känns det som. För två år sedan kom jag hem från sydamerika och det var där under den resa som helvete VERKLIGEN sattte igång. och har inte blivit bättre sen dess. Vet att det antagligen inte har någonting med resan att göra, men det var iaf då den verkligen började styra mitt liv.

Får jag inte bajsat på morgonen innan jobb eller annat man skall till (har nästan alltid löst men måste ändå kämpa som ett djur för att akutnödigheten skall sätta igång) röker cigg eller dricker kaffe för att sätta igång magen på morgonen, - för det måste ut innan jag går hemifrån! Gör det inte det så har jag ont hela dagen. och det känns som det ligger ett ton skit i magen som sitter fast. Jag blir alltså akut bajsnödig och måste springa fort som fan till toan när den väl sätter igång, sitter jag då på en buss eller tåg så är jag körd! har hänt att jag sprungit av och skitit i skogen, i parken, ja vart fan man nu vart som inte funnits en toalett på. Därför måste ja alltid gå upp typ 3h innan jag ska iväg så att jag hinner bajsa. Annars är hela dagen förstörd! det är väldigt påfrestande varje dag.

Jag undviker oftast att sova över hos vänner / undviker förhållanden. Och detta är något av det värsta,jag är en social tjej på 24 som älskar att umgås, träffa nya människor, dejta killar (vet att jag ser väldigt bra ut) Men killar fattar inte grejen när jag säger nej till att följa med dem hem, jag vill sååå gärna men kan inte för magen skulle inte palla en hel natt. Har alltid sjukt mkt gaser på kvällarna och att sova med någon annan skulle bara inte gå.
Nu skall jag ut på en ännu en långresa och jag är riktigt jävla fucking rädd, rädd för smärtan, rädd för diarren, rädd för att bli förstoppad rädd för allt med min mage, tänker på den jämnt och ständigt och vet inte längre hur jag ska handskas med det här?
Är det någon där ute som har samma problem?
Jag skulle så gärna vilja kunna skaffa mej en kille, vara bekväm, må bra i livet och leva som alla andra. Vill prata med någon, känna att någon kan lida med mig, få hjälp, prata. Vet inte längre vad jag ska ta mig till. Ibland har jag tänkt att jag inte vill leva längre... inte såhär. Jag missar så mycket och jag vill bara ta en kniv och hugga den i min förbannade mage. Jag har varit på undersökningar osv, men som alltid så får man svaret IBS. att det bara är att lära sig leva med skiten (skämtåsido) men detta går inte.
Ska jag för alltid vara ensam?
Citera
2011-11-27, 20:37
  #2
Medlem
Rubrik01s avatar
Problem med magen är vanligt.

Jag har funderat över om det inte kan vara så att tjejer kan få problem för att de äter för lite (pga. vikthets).

Hur mycket har du experimenterat med olika koster? Livsmedel som funkar bättre osv?

Har du provat någon gång när du är hemma en helg att äta ordentligt med frukost, lunch och middag. Tanken är att du ska prova att äta rätt mängd mat (mer mat än du är van vid) i en miljö där du vågar göra det.

Prova att skriva dagbok om vad du äter och hur din mage har mått.

Magen påverkas också av stress och psyket vilket kan leda till en ond spiral.

Vad väger du? Hur lång är du?

Jag har också akutskitit i skogen vid två tillfällen. Det är verkligen inget vidare att inte kunna lita på sin mage.
Citera
2011-11-27, 21:10
  #3
Medlem
hej tack för svar blir glad för det,
Men jag har liksom alltid haft väldiga problem med magen och jag har hela mitt liv ätit hyfsat normalt, i perioder sämre, ja, jag experimenterade med dieter osv och gick ner ca8kg. Men det var många år sedan. Men i det stora hela har jag ändå ätit relativt ok och normalt under min livstid förutom den perioden. Idag FÖRSÖKER jag inte gå ner i vikt. Att den just satte fart för ungefär 2år sedan fattar jag inte. Jag åt ju helt normalt. Men eftersom magen har börjat hålla på såhär blir det mkt mindre nu, då mat = ont. Så just lite mat kan ju inte vara roten till problemet. Den startade när jag åt normalt.

Men det verkar som att fler tjejer än killar har problem med magarna?
Jag blir dålig av allt, spelar ingen roll vad där är för sorts maträtt, har testat att äta mer protein och mindre kolhydrater (LCHFkosten för att minska gaserna) men jag får ont av ALLTING. Den där matdagboken fungerar liksom inte. Då får jag bara skriva samma saker i den där boken, idag åt jag en brödbit, det gjorde ont som fan. Idag åt jag ägg, ont som fan. :/
Vet att oroliga och känsliga magar är ett problem hos många, men såhär illa? Varje dag. Jag orkar inte mer!! Jag har alltid varit en liten tjej, ligger runt 46-47kg och 162cm. Vill verkligen inte tappa mer i vikt heller. (vilket jag vill för ett antal år sedan ja det stämmer, då vägde jag i en period ca 40kg) Kan den där perioden i mitt liv ha gjort så att jag gett mig själv problem för resten av livet?

Finns det inte någon där ute med samma sorts liv som mig? Skulle bli så glad för att få höra från någon där ute som förstår mig. Mina vänner och familj är väldigt trötta på att höra om mina magproblem, då de inte fattar någonting.
Citera
2011-11-27, 21:13
  #4
Medlem
tzjs avatar
Du bör kolla detta med en läkare.

Det kan vara så att du är överkänslig mot vissa saker. Gluten t ex.
Annars bör du göra en utredning, och det kan innebära att de tar vävnadsprov på din tarm i samband med en koloskopiundersökning.

En stor samlingsdiagnos som ofta ställs är IBS, och det kan variera mellan olika människor om hur man dämpar sina symptom.

Kontakta din vårdcentral om detta. Du kan få det mycket bättre.
Citera
2011-11-27, 21:41
  #5
Medlem
Tack för hjälpen! Men jag har gett upp hoppet om att få hjälp och svar hos läkare. Har varit och sprungit där ut och in många ggr utan något vidare resultat mer än att jag antaligen har ibs och att jag kommer få ett bättre liv när jag lbir äldre. Lagom tills jag är gammal kärring kommer den nog har lugnat ner sig då alltså... hoppfull man blir.
Lämnade det senaste läkarbesöket i tårar då han sa till mej att jag borde skatta mej lycklig, jag som ändå har en så pass "mild" mage. tänk på de som sitter där på toaletterna all day every day och inte kan göra någonting annat, de finns också. - du är ju bara där ibland..
Då lämnade jag han och tänkte att läkarvården här suger.. Helt ikompetenta.

Jag vet att ingen här kommer kunna hjälpa mig att få en bra mage men det är bara så skönt att höra att flera lever samma typ av liv. Det är liksom skönt att höra.

För ngr månade sedan blev jag kär i en kille och jag vet att han blev väldigt intresserad av mig med. Men han fattade aldrig grejen med mig. Han blev så frustrerad i slutet och orkade nog inte mer. Han trodde nog att jag var mentalt störd i huvudet. Att jag traskar hemåt i regnet kl 04 på morgonen bara sådär... då kan man inte säga att man går hem för att man är så förbaskat dålig i magen.. Så jag fick ge upp min kärlek och guud vad jag saknar honom. Men det funkade ju inte när man inte kan vara tillsammans.

Minns gamla dagar ljuva dagar när jag kunde sova över hos vem som helst, umgås hela dagarna och livet va härligt! Hoppas jag får tillbaka de där livet snart!!
Citera
2011-11-27, 21:42
  #6
Medlem
Tack för hjälpen! Men jag har gett upp hoppet om att få hjälp och svar hos läkare. Har varit och sprungit där ut och in många ggr utan något vidare resultat mer än att jag antaligen har ibs och att jag kommer få ett bättre liv när jag lbir äldre. Lagom tills jag är gammal kärring kommer den nog har lugnat ner sig då alltså... hoppfull man blir.
Lämnade det senaste läkarbesöket i tårar då han sa till mej att jag borde skatta mej lycklig, jag som ändå har en så pass "mild" mage. tänk på de som sitter där på toaletterna all day every day och inte kan göra någonting annat, de finns också. - du är ju bara där ibland..
Då lämnade jag han och tänkte att läkarvården här suger.. Helt ikompetenta.

Jag vet att ingen här kommer kunna hjälpa mig att få en bra mage men det är bara så skönt att höra att flera lever samma typ av liv.

För ngr månade sedan blev jag kär i en kille och jag vet att han blev väldigt intresserad av mig med. Men han fattade aldrig grejen med mig. Han blev så frustrerad i slutet och orkade nog inte mer. Han trodde nog att jag var mentalt störd i huvudet. Att jag traskar hemåt i regnet kl 04 på morgonen bara sådär... då kan man inte säga att man går hem för att man är så förbaskat dålig i magen.. Så jag fick ge upp min kärlek och guud vad jag saknar honom. Men det funkade ju inte när man inte kan vara tillsammans.

Minns gamla dagar ljuva dagar när jag kunde sova över hos vem som helst, umgås hela dagarna och livet va härligt! Hoppas jag får tillbaka de där livet snart!!
Citera
2011-11-27, 21:59
  #7
Medlem
IBS är en slaskdiagnos. Allt det som läkarna inte kan hitta svar på och som inte är cancer kallas IBS. Behandlingen är således väldigt individuell eftersom alla har olika besvär. Vissa mår bättre av att utesluta mjölkprodukter, mjölprodukter osv osv medan det för andra inte hjälper alls. En del blir hjälpta av att äta antideppmedicin exempelvis. Fastän de inte är deprimerande dvs. IBS kan man få efter en utlandsresa, om magen blivit utsatt för otrevliga bakterier.
Citera
2011-11-27, 22:02
  #8
Medlem
tzjs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av jetblack666
IBS är en slaskdiagnos. Allt det som läkarna inte kan hitta svar på och som inte är cancer kallas IBS. Behandlingen är således väldigt individuell eftersom alla har olika besvär. Vissa mår bättre av att utesluta mjölkprodukter, mjölprodukter osv osv medan det för andra inte hjälper alls. En del blir hjälpta av att äta antideppmedicin exempelvis. Fastän de inte är deprimerande dvs. IBS kan man få efter en utlandsresa, om magen blivit utsatt för otrevliga bakterier.

IBS är en diagnos på en varaktig störning i mag/tarmfunktionen. Inte en tillfälligt uppretad mage.
Citera
2011-11-27, 22:03
  #9
Medlem
Du har såklart kollat upp så att du inte är laktosintolerant, va? Har du berättat för läkarna att du har varit utomlands? Jag tycker det låter som de borde göra en ordentlig utredning.. Du kanske även skulle behöva "prata med nån" så att du kan lära dig att hantera detta på ett bättre sätt. Jag sitter i en liknande sits (men inte alls så illa!) och det verkar vara stressrelaterat till viss del. När allt är lugnt och bra runt omkring mig mår jag bättre (har IBS hävdar läkarvetenskapen).

Har du provat att använda receptfria tabletter mot orolig mage, som dimor till exempel? Jag tycker att de funkar rätt så hyfsat när det gäller "akuttoa"-dealen..
Citera
2011-11-27, 22:32
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av tzj
IBS är en diagnos på en varaktig störning i mag/tarmfunktionen. Inte en tillfälligt uppretad mage.
Ja, skrev jag att det var tillfälligt?
Citera
2011-11-27, 22:45
  #11
Medlem
Rubrik01s avatar
Har jag fattat det rätt?

Du går upp,

äter frukost - får jätteont i magen direkt efter (hur länge varar det?)

äter lunch - får jätteont i magen direkt efter

äter middag - får jätteont i magen direkt efter

Motion kan säkert också hjälpa. Tränar du något?

Citat:
Ursprungligen postat av Girlygirly1
För ngr månade sedan blev jag kär i en kille och jag vet att han blev väldigt intresserad av mig med. Men han fattade aldrig grejen med mig. Han blev så frustrerad i slutet och orkade nog inte mer. Han trodde nog att jag var mentalt störd i huvudet. Att jag traskar hemåt i regnet kl 04 på morgonen bara sådär... då kan man inte säga att man går hem för att man är så förbaskat dålig i magen.. Så jag fick ge upp min kärlek och guud vad jag saknar honom. Men det funkade ju inte när man inte kan vara tillsammans.

Jag förstår att det är svårt men du har inte funderat att berätta för honom att du har krånglig mage? Du behöver ju inte berätta allt på en gång utan räcker med att du säger att du får ont ibland.

Det viktiga för honom är ju att du tycker om honom.

Gjorde ni slut utan att han hade någon som helst aning om dina problem?

Det kan vara lite förnedrande, men det är kärleken värd.

Jag tror också att det kan vara värt lite pengar att gå och prata med en terapeut (det är nog en privat som gäller). Det kan vara väldigt skönt att få prata igenom med någon som verkligen lyssnar.
Citera
2011-11-27, 22:56
  #12
Medlem
tzjs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av jetblack666
Ja, skrev jag att det var tillfälligt?

Det lät så iom att du skrev att man kan få det under en utlandsresa.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback