Konstigt vaket stadie: Inte sömnparalys

Hej!

Under hela mitt liv har jag alltid haft ett återkommande stadie som förundrat mig, det är komplicerat att förklara vad som egenltigen händer, då jag själv inte riktigt förstår.

Ibland händer det när jag är fullt vaken och ibland när jag sover, då främst om jag sover och har hög feber.

Vi kan summera det som att jag haft det så långt jag kan minnas, då när jag haft småbarns feber.


Förklaring:

Jag ligger i sängen och blundar. Plötsligt märker jag hur det sätter igång, jag vet inte riktigt hur, men jag vet alltid i samma moment att "nu börjar det".(Är jag inte på humör, sätter jag mig upp och väntar bort det, ca 5-10 minuter) Första symtomet är nog att det börjar kännas som att allt går otroligt snabbt, samtidigt som tiden stannar. Sakta men säkert börjar jag sjunka in i mitt sinne samtidigt som mina tankar blir allt snabbare och snabbare, jag är helt medveten.

Jag sjunker längre och längre in tills den äckliga och oförklarliga känslan av att små saker väger omöjligt mycket börjar. (WTF? ) Detta momentet är väldigt svårt att förklara, då jag främst inte förstår det själv, men det är denna tankebana som ständigt irriterar mig under detta stadie, den gör mig vansinnig, det är ju helt obegripligt. Små saker som väger mycket, jag känner hur jag har denna lilla tunga grejj mellan mina fingrar och det är obegrlipligt störande/stressande. Jag kan inte förklara mer om denna känsla för er, tyvärr men den gör mig nervös, det är poängen.

Fortsätter jag längre in så kombineras detta även med en annan skiftande känsla. Det är som att jag befinner mig i ett gräl, mellan två personer, jag är tredjeparten. Grälet skiftar hela tiden från otroligt aggresivt och dåligt och att allt är bra och försonat igen, jag förstår inte vad rösterna säger, de är förvrängda, om de ens är röster. Ju längre in jag går ju mer intensivt blir farten och ett jobbigt ljud/frekvens.

När jag inte har feber, så vågar jag aldrig fortsätta längre in, utan jag fegar ur då det känns otroligt konstigt och outforskat. Jag öppnar därför alltid ögonen till slut, värt att nämna är att allt bara blir intensivare och intensivare, det är alltså inte som så att jag håller på o somna. Allt går snabbare och snabbare, mina tankar och "oljudet" som förs med (obeskrivligt det också, mest snarlikt någon susande hög frekvens.)

När jag öppnat ögonen så har det givetvis inte slutat men det dalar ner. Jag förstår nu inte min omgivning när jag ser mig omkring, distans och storlek är helt obegripligt, allt ser konstigt ut. Jag brukar oftast kolla på mina händer för jag förstår inte dem, jag förstår inte distansen mellan mig och dem och det är svårt att förstå funktionen utav dem, de ser overkliga ut. Dörrar är också konstiga, är jättestora eller är de jättesmå? Dörrhandtaget ser otroligt konstigt ut och jag kan inte riktigt där heller förstå dess funktion.

Det är inte som att det är ett stort problem i mitt liv, jag vill snarare bara veta om det är en sådan sak som kanske fler upplever men som vi oftast inte talar om då vi inte riktigt kan förklara det.

So shoot, har någon upplevt samma sak eller har ni någon rimlig förklaring.

Ju längre in jag legat och blundat, ju mer extremt blir det också när jag öppnat ögonen.

Jävlar vad häftigt!

Det jag tror det kan vara är att du har en överproduktivitet av DMT.
DMT är ett ämne som utsöndras av tallkottskörteln som du har i hjärnan. Det är det ämnet som gör våra drömmar så "snurriga", som hallucinationer.

Kolla in denna dokumentär. Den kanske kan ge dig mer klarhet med ditt märkliga stadie:

http://www.youtube.com/watch?v=YQf9rn96CRQ


Dimethyltryptamine (DMT), also known as N,N-dimethyltryptamine, is a naturally-occurring tryptamine and potent psychedelic drug, found not only in many plants, but also in trace amounts in the human body where its natural function is undetermined. Structurally, it is analogous to the neurotransmitter serotonin and other psychedelic tryptamines such as 5-MeO-DMT and 4-HO-DMT. DMT is created in small amounts by the human body during normal metabolism by the enzyme tryptamine-N-methyltransferase. Many cultures, indigenous and modern, ingest DMT as a psychedelic in extracted or synthesized forms. Pure DMT at room temperature is a clear or white to yellowish-red crystalline solid. DMT was first chemically synthesized in 1931.

Inhaled: If DMT is smoked, the maximal effects last for a short period of time (5 to 30 minutes, dose-dependent). The onset after inhalation is very fast (less than 45 seconds) and maximal effects are reached within about a minute. In the 1960s, some reportedly referred to DMT as "The businessman's trip" due to the relatively short duration of vaporized, insufflated, or injected DMT. Smoking DMT is extremely difficult due to the overwhelming harshness of the smoke produced. Many users cough the smoke thus wasting the drug vaporized. The taste and smell of the smoke is reminiscent of burning plastic or mothballs.

Insufflation: When DMT is insufflated (snorted through the nostrils) the duration is markedly increased, and some users report diminished euphoria for increased "spiritual" qualities of effect.

Injection: Injected DMT produces an experience similar to inhalation in duration, intensity, and characteristics.

Oral ingestion: DMT, which is broken down by the digestive enzyme monoamine oxidase, is practically inactive if taken orally, unless combined with a MAOI. The traditional South American ayahuasca, or yage, is a tea mixture containing DMT and a MAOI. There are a number of admixtures to this brew, but most commonly it is simply the leaves of Psychotria viridis (containing DMT), and the vine Banisteriopsis caapi (the source of MAOI). Other DMT containing plants, including Diplopterys cabrerana, are sometimes used in ayahuasca in different areas of South America. Two common sources in the western US are Reed canary grass (Phalaris arundinacea) and Harding grass (Phalaris aquatica). In addition, Mimosa hostilis or jurema shows evidence of DMT content: the pink layer in the bark of this vine contains a high concentration of N,N-DMT. These invasive grasses contain low levels of DMT and other alkaloids. Taken orally with an appropriate MAOI, DMT produces a long lasting (over 3 hour), slow, deep spiritual experience similar to that of psilocybin mushrooms, but more intense. MAOIs should be used with extreme caution as they can have lethal complications with some prescription drugs, such as SSRI antidepressants, some over-the-counter drugs, and many common foods.

Kan inte säga så mycket mer än att det är rätt vanligt vid feber - har även upplevt det själv många gånger. Har också upplevt liknande saker då jag vart väldigt, väldigt trött. Snudd på deliriumliknande symptom, storlekar och avstånd blir svåra att bedöma och kan verka helt off t.ex. Minns att jag brukade få en lite kuslig känsla som barn då jag hade feber och låg i sängen medan jag tittade mot dörren, det hela verkade "dras ut" på något sätt, som om rummet sträcktes ut. Ibland kunde synfältet också "zooma in" på saker man fokuserar på, t.ex. nyckelhålet i dörren. Det allmänna "bildjupet" blir helt kaiko.

Har även hänt på senare tid att jag vart vaken mycket länge och suttit i ett mörkt rum med endast en datorskärm som ljuskälla. Då har denna vid ett par tillfällen verkat hamna "off" avståndsmässigt sett, som något slags fokusfel eller liknande. Ger en ganska jobbig känsla och är ett solklart tecken på att man behöver sömn pronto.

Som med det mesta annat åt det hållet tyder det på att något inte står helt rätt till, helt enkelt. Utmattning, feber eller något annat som är påfrestande för kroppen är vanliga orsaker.