Kan man vara 100% säker på något?

Kan man existera och icke-existera samtidigt?

Enligt Karl Poppers vetenskapsteori kan du betrakta något som ännu inte inträffat som omöjligt.
I sammanhanget kan du altså vara säker på att alla människor kommer att dö tills det finns en människa som aldrig dör, då finns det både människor som dör, och människor som inte dör.
Det innebär förstås problem eftersom det endast bevisas genom att människan i fråga dör.

Man kan var 100 procent säker på att solen kommer skina imorgon
att månen roterar runt jorden imorgon också.
att när jag hoppar vill jag landa på jorden och inte flyga ut i rymden.

Finns väldigt mycket du kan vara 100 procent säkert på

Fast du kan inte vara hundra procent säker på att allt kommer att fortsätta vara som det är. Det finns alltid en möjlighet, om än väldigt liten, att din erfarenhet har fel.

ah, men då vänder jag på argumentet.

jag är hundra procent säker på att solen en dag i framtiden kommer slockna
jag är hundra procent säker på att jag en gång i framtiden kommer att dö.

Enligt quantum mechanics sker det hela tiden.

Ja men hans "argument" är mer filosofiskt än vetenskapligt, så det är inte rättvist att blanda in dem

Hur kan du veta det? Solen kanske brinner för evigt, du kanske lever för evigt. Bara för att din erfarenhet säger att solen borde slockna och att du borde dö, så betyder inte det att det är sant. Din erfarenhet kanske är falsk?

Hej TS och alla andra lirare därute

Saker man kan vara säker på är de stenhårda grundläggande axiomen som "existensen existerar".
Eller "jag tänker alltså existerar jag" ("Jag tänker alltså är jag"...) " "Je pense donc je suis" (franska), "Cogito, ergo sum" (latin) . En tanke som, vad man vet, först formulerades skriftligt av René Descartes på 1600-talet.

Du som läser kan vara säker på att ditt tänkande tänker, att Du existerar, att verkligheten existerar, att verkligheten är "verklig". Då menar jag att Du existerar med begränsning till ditt medvetande och din fysiska kropp existerar inte vem du egentligen är och hur medvetandet är uppbyggt. Hur dina tankar uppfattar och återspeglar verkligheten är dock det enda du har att utgå ifrån. "The Matrix" redovisar ett exempel på hur vi däremot inte kan vara säkra på att om vi missar en stor del av det som händer och om det mesta ligger bortom vår perception. Det kan man filosofera om. Däremot kan man inte vara säker på att andra är medvetna på samma sätt som en själv. Jag och min kompis insåg när vi gick i lågstadiet 7-10 år, att vi inte kunde vara säkra på att hela skolan och allt bara var "stage:at" som en illusion för att "lura oss" och att lärarna var robotar. Men att "Jag existerar" tvivlade vi givetvis inte på. Även barn kan vara smarta och vara "små vuxna" ibland

I allt som inte är axiom har det inom filosofin varit en clash mellan de som förespråkar empiri (upprepade försök, vetenskap) och logik. Vetenskapen är ofta baserad på empiri medan delar av matematiken och teoretiska vetenskaper har förlitat sig på logik. Vad jag vet är strängteori, som är en av de fetaste grejjerna inom vetenskap just nu, en matematisk konstruktion och till stor del mest en logiskt baserad verklighetsbild. Den bygger först på stadig empirisk vetenskap men sedan drar man massor med logiska slutsatser, som man inte kan göra experiment på ens, och några sömnlösa nätter senare för X antal matematiska genier så har vi fått teorier om att världen är uppbyggd av 11 dimensioner och att allt består av vibrerande strängar. Logiskt sett är alltså strängteorin sannolik men avsaknad av empiri gör att vissa antingen tvivlar på strängteori eller tror att den är falsk. Så där har vi ett riktigt aktuellt exempel på debatt inom detta ämne.

De flesta anser väl att riktigt långa empiriska sanningsbevis eller empiri med logiska tolkningar är sättet att bäst "få reda på sanningen".

Jävlar vad långt det blev, kunde säkert kortat ner allt men är för kissnödig just nu och känner att jag måste göra något åt det. Annars är jag i alla fall 100% säker på att jag kissar på mig

Hur kom du fram till att verkligheten existerar? Det är väll fullt möjligt att dit medvetande är det ända som existerar, och drömmer ihop allting annat, eller nått sånt.

Verkligheten som jag uppfattar den är kanske inte sann men att det finns en verklighet som jag bor i kan jag vara säker på, för jag kan vara säker på att jag är existerar. Vad nu verkligheten är så finns den. Kan säga det med 100% säkerhet igenom axiomet "existensen existerar". Men som i "The Matrix" där Neo en dag vaknar upp och märker att allt han trodde var en illusion så kan jag absolut inte vara säker på att min verklighetsbild är särskilt träffande.

Jag personligen skulle nog säga att allt utom "existensen existerar" och "jag tänker alltså är jag" kan debatteras.

Då förstår jag. Vi är överens.