Under senare decennier har miljöfrågorna allt mer kommit att betraktas som en del av det vänsterideologiska åsiktspaketet. Detta trots att just vänsterns utopistiska samhällsexperiment har lämnat den största förödelsen i naturen efter sig. Namn som Tjernobyl och Aralsjön talar för sig själva.http://www.bt.se/ledare/johansson-bevare-oss-fran-klimatets-diktatur/
På samma vis fortsätter det i dag. Medan EU planerar att förbjuda medborgarna att använda sugrör för miljöns skull planerar det kommunistiska Kina att utöka antalet kolkraftverk med en fjärdedel, en utökning som motsvarar hela Förenta staternas nuvarande produktion av kolkraft.
/…/
Ännu på 1960-talet betraktades miljöfrågorna alltjämt som något som primärt intresserade den konservativa högern. Detta skulle förändras under det följande decenniet. Trots att tidens värsta miljöförstörelse pågick bakom den kommunistiska järnridån riktade sig sjuttiotalets aktivister primärt mot kapitalismen i väst, vilket ger en vink om att miljöfrågan snarare var en förevändning för en helt annan politisk agenda. Ur denna mylla växte Miljöpartiet fram.
För den politiska vänstern finns ingen gräns för hur stora inskränkningar i medborgarnas fri- och rättigheter som kan motiveras med miljön som förevändning. Den norske professorn i klimatstrategi tillika socialdemokraten Jørgen Randers är en av de som lekt med tanken på en ”upplyst diktatur” för att hantera klimatfrågan. Han konstaterar dock att detta sannolikt inte är realistiskt i väst. Däremot berömmer han det kinesiska kommunistpartiet för dess effektivitet vad gäller klimatåtgärder och beklagar det demokratiska systemets tröghet.
Randers antidemokratiska idéer snuddar vid det totalitära drag som präglar delar av den samtida miljörörelsen. Än mer bekymmersamt är att den politiska högern så ofta är beredd att kasta in handduken i miljödebatten och lämna detta fält åt den auktoritära vänstern. När miljöpartister och andra auktoritära socialister använder miljöfrågor som förevändningar för att inskränka människors valfrihet och rörelsefrihet borde liberaler och konservativa utgå från sina egna principer om frihet och ansvarstagande för att finna lösningar på konkreta miljöproblem.
Fria samhällen och ekonomier har visat sig bättre på att hantera miljöproblem än auktoritära planekonomier. Marknadsekonomin är överlägsen både vad gäller resursallokering och innovation, helt nödvändiga förutsättningar för att möta komplicerade, globala frågor. Ofria människor är dåliga problemlösare. Klimatets diktatur kommer att vara lika dålig för miljön som proletariatets diktatur har visat sig vara för arbetarna.
Under senare decennier har miljöfrågorna allt mer kommit att betraktas som en del av det vänsterideologiska åsiktspaketet. Detta trots att just vänsterns utopistiska samhällsexperiment har lämnat den största förödelsen i naturen efter sig. Namn som Tjernobyl och Aralsjön talar för sig själva.http://www.bt.se/ledare/johansson-bevare-oss-fran-klimatets-diktatur/
På samma vis fortsätter det i dag. Medan EU planerar att förbjuda medborgarna att använda sugrör för miljöns skull planerar det kommunistiska Kina att utöka antalet kolkraftverk med en fjärdedel, en utökning som motsvarar hela Förenta staternas nuvarande produktion av kolkraft.
/…/
Ännu på 1960-talet betraktades miljöfrågorna alltjämt som något som primärt intresserade den konservativa högern. Detta skulle förändras under det följande decenniet. Trots att tidens värsta miljöförstörelse pågick bakom den kommunistiska järnridån riktade sig sjuttiotalets aktivister primärt mot kapitalismen i väst, vilket ger en vink om att miljöfrågan snarare var en förevändning för en helt annan politisk agenda. Ur denna mylla växte Miljöpartiet fram.
För den politiska vänstern finns ingen gräns för hur stora inskränkningar i medborgarnas fri- och rättigheter som kan motiveras med miljön som förevändning. Den norske professorn i klimatstrategi tillika socialdemokraten Jørgen Randers är en av de som lekt med tanken på en ”upplyst diktatur” för att hantera klimatfrågan. Han konstaterar dock att detta sannolikt inte är realistiskt i väst. Däremot berömmer han det kinesiska kommunistpartiet för dess effektivitet vad gäller klimatåtgärder och beklagar det demokratiska systemets tröghet.
Randers antidemokratiska idéer snuddar vid det totalitära drag som präglar delar av den samtida miljörörelsen. Än mer bekymmersamt är att den politiska högern så ofta är beredd att kasta in handduken i miljödebatten och lämna detta fält åt den auktoritära vänstern. När miljöpartister och andra auktoritära socialister använder miljöfrågor som förevändningar för att inskränka människors valfrihet och rörelsefrihet borde liberaler och konservativa utgå från sina egna principer om frihet och ansvarstagande för att finna lösningar på konkreta miljöproblem.
Fria samhällen och ekonomier har visat sig bättre på att hantera miljöproblem än auktoritära planekonomier. Marknadsekonomin är överlägsen både vad gäller resursallokering och innovation, helt nödvändiga förutsättningar för att möta komplicerade, globala frågor. Ofria människor är dåliga problemlösare. Klimatets diktatur kommer att vara lika dålig för miljön som proletariatets diktatur har visat sig vara för arbetarna.
A former Obama administration official with ties to a liberal advocacy group funded by Democratic megadonors George Soros and Tom Steyer helped prepare the Fourth National Climate Assessment, whose dire predictions have since been attacked as overblown.https://www.washingtontimes.com/news/2018/nov/28/andrew-light-obama-official-helped-prepare-dire-na/
Andrew Light, who worked on the 2015 Paris accord negotiations as a senior adviser to the U.S. Special Envoy on Climate Change under Secretary of State John F. Kerry, served as a review editor for the assessment, overseeing the pivotal final chapter that concluded under a worst-case scenario that global warming could wipe out as much as 10 percent of the U.S. economy by 2100.
Now a senior fellow at the World Resources Institute, Mr. Light also spent five years as senior fellow and director of international climate policy at the Center for American Progress, which was founded and now led by longtime Democratic insider John Podesta. The center is also financed by liberal billionaires such as Mr. Soros and Mr. Steyer.
The involvement of Mr. Light and other figures known for their climate change advocacy has raised questions about the credibility of the report, which has been widely depicted as a politically neutral, scientific document prepared by disinterested specialists from 13 federal agencies.
/…/
Mr. Light has no formal academic scientific credentials — he earned his Ph.D. in philosophy — but noted that he completed a three-year postdoctoral research fellowship in environmental risk assessment.
/…/
Mr. Trump dismissed the assessment, saying, “I don’t believe it,” prompting CNN to scold him for “dismissing his own experts.”
Skeptics, meanwhile, have blasted the report as “tripe” (Greenpeace co-founder Patrick Moore), a “400-page pile of crap” (Heartland Institute’s John Dunn), “irrelevant” (JunkScience’s Steven J. Milloy), and “baseless scaremongering” (Watts Up With That’s Eric Worrall).
“The National Climate Assessment report reads like a press release from environmental pressure groups — because it is,” said Marc Morano, author of “The Politically Incorrect Guide to Climate Change.”
/…/
“The report obviously fell short in its quality control,” Mr. Pielke said. “Why this happened should be explored, but clearly it would have benefited from expanding its leadership beyond the ‘climate club.’”
Du måste vara medlem för att kunna kommentera