Citat:
Jag tar mig friheten att citera en gång till, då citat-i-citat riskerar att tappas bort och detta är viktiga grejer serru.
Den process som Kuran beskriver är nästintill 100% identisk med det förlopp som jag har försökt visa på i 100-tals FB-poster. Sverige är, som också nämns ovan, ett av de mest renodlade text book-casen på Kurans modell av en demokrati kidnappad av en liten elit. En orsak till detta är att media, i normala fall en kritiker av makthavare, i Sverige visat sig berett att agera väktare och informatör åt den lilla makteliten. Media går här alltså går direkt mot sitt riktiga uppdrag, och att detta tilläts fortsätta så långt som det gjorde säger oss en del om svenskens invanda förtroende för auktoriteter som t ex mainstream-media; ett naivt drag som nu förlorats och aldrig kommer att återkomma.
En sammanfattning av Kurans beskrivning blir "pure Flashback": MSM har hjälpt en liten makt-elit att sprida och hamra in vissa åsikter och värderingar (=PK-paradigmen), varefter kollektiv skuldbeläggning och individuella drev tvingat medborgarna att ansluta sig till dessa åsikter, åtminstone på ytan. Detta har gjorts så skickligt och kraftfullt att somliga svenskar i offentligheten kan ge uttryck för åsikter som de inte alls har, vilket Kuran också nämner, och som återigen är klassiskt PK-syndrom--när SIFO ringer, säger du "SD" eller bara "S" när partisympatier efterfrågas?
Det finns här två saker att fundera kring. Det ena är hur den tysta kidnappningen av åsiktsfrihet och demokrati faktiskt går till, i termer av en processbeskrivning. Det andra är faktumet, vilket Kuran också nämner, att kidnappningen av demokratin är ett tillfälligt tillstånd, som inte kan bestå, då det saknar eget fundament. Man kan inte lura alla människor hela tiden (Lincoln-citatet passar ovanligt bra i det här sammanhanget), osv.
Vi befinner oss nu vid den ytterst intressanta punkten där kidnapparnas kontroll är way past its peak, och en komplett kollaps kan skönjas vid horisonten. Vägen dit är dock lång, seg och kostsam. Det hela har en sorts hegeliansk självklarhet över sig, och i väntan på nästa stora pendelrörelse får man ägna sig åt att bygga höga murar, byta lås till skafferi och sparbössa, och ha ständig analytisk vaksamhet. Mycket talar för att nästa paradigm kommer att vara sämre materiellt än pågående, men bättre vad gäller grundläggande värderingar och humanism.
Den historiska analysen av hur västvärldens demokratier kidnappades av diverse listiga thinktanks får vi ta en annan gång, även om frågan är vital. Även här i Sverige kan man se en påfallande intelligens i sättet som detta skisserats och genomförts, och graden av infiltration är en smula skrämmande. Lyckligtvis kom man aldrig in i hela vägen, och man kom framför allt inte in i det som är och förblir Sveriges i särklass viktigaste drivhjul, alltså de stora, privata exportföretagen. Så länge deras business snurrar så står svenska samhället pall för många konstigheter, och radikala vänster-idéer blir bara en sorts kladd i marginalen utan betydelse.
- F.G
Den process som Kuran beskriver är nästintill 100% identisk med det förlopp som jag har försökt visa på i 100-tals FB-poster. Sverige är, som också nämns ovan, ett av de mest renodlade text book-casen på Kurans modell av en demokrati kidnappad av en liten elit. En orsak till detta är att media, i normala fall en kritiker av makthavare, i Sverige visat sig berett att agera väktare och informatör åt den lilla makteliten. Media går här alltså går direkt mot sitt riktiga uppdrag, och att detta tilläts fortsätta så långt som det gjorde säger oss en del om svenskens invanda förtroende för auktoriteter som t ex mainstream-media; ett naivt drag som nu förlorats och aldrig kommer att återkomma.
En sammanfattning av Kurans beskrivning blir "pure Flashback": MSM har hjälpt en liten makt-elit att sprida och hamra in vissa åsikter och värderingar (=PK-paradigmen), varefter kollektiv skuldbeläggning och individuella drev tvingat medborgarna att ansluta sig till dessa åsikter, åtminstone på ytan. Detta har gjorts så skickligt och kraftfullt att somliga svenskar i offentligheten kan ge uttryck för åsikter som de inte alls har, vilket Kuran också nämner, och som återigen är klassiskt PK-syndrom--när SIFO ringer, säger du "SD" eller bara "S" när partisympatier efterfrågas?
Det finns här två saker att fundera kring. Det ena är hur den tysta kidnappningen av åsiktsfrihet och demokrati faktiskt går till, i termer av en processbeskrivning. Det andra är faktumet, vilket Kuran också nämner, att kidnappningen av demokratin är ett tillfälligt tillstånd, som inte kan bestå, då det saknar eget fundament. Man kan inte lura alla människor hela tiden (Lincoln-citatet passar ovanligt bra i det här sammanhanget), osv.
Vi befinner oss nu vid den ytterst intressanta punkten där kidnapparnas kontroll är way past its peak, och en komplett kollaps kan skönjas vid horisonten. Vägen dit är dock lång, seg och kostsam. Det hela har en sorts hegeliansk självklarhet över sig, och i väntan på nästa stora pendelrörelse får man ägna sig åt att bygga höga murar, byta lås till skafferi och sparbössa, och ha ständig analytisk vaksamhet. Mycket talar för att nästa paradigm kommer att vara sämre materiellt än pågående, men bättre vad gäller grundläggande värderingar och humanism.
Den historiska analysen av hur västvärldens demokratier kidnappades av diverse listiga thinktanks får vi ta en annan gång, även om frågan är vital. Även här i Sverige kan man se en påfallande intelligens i sättet som detta skisserats och genomförts, och graden av infiltration är en smula skrämmande. Lyckligtvis kom man aldrig in i hela vägen, och man kom framför allt inte in i det som är och förblir Sveriges i särklass viktigaste drivhjul, alltså de stora, privata exportföretagen. Så länge deras business snurrar så står svenska samhället pall för många konstigheter, och radikala vänster-idéer blir bara en sorts kladd i marginalen utan betydelse.
- F.G
Jag skulle vilja förklara fenomenet på ett kortare sätt.
Det finns ett starkt drag av självgodhet i Sverige. En del anser att de är bättre än alla andra, så att säga. Då tycker de att eftersom de vet bäst så ska Sverige ta emot fler invandrare än andra länder. Det är detta som förklarar den extrema och havererade svenska invandringspolitiken.
De självgoda har även skaffat sig fiender och hjältar. Fienden är SD och och hjälten är Raul Wallenberg. (De självgoda tänker inte på att katolska kyrkan räddade 800 000 judar och att en tysk marinofficer i Danmark helt utan cred räddade nästan lika många som Raul Wallenberg). För att framhäva sin utsedde hjälte (men absolut inget ont om Raul) har man inte ens dragit sig för att smutskasta en annan god man som också dog för sitt kall - nämligen Folke Bernadotte.
De självgoda är alltså den s k pk-eliten med svans som lever i sin lilla drömbubbla där de anser sig vara bättre än alla andra.
