Jag tar mig friheten att citera en gång till, då citat-i-citat riskerar att tappas bort och detta är viktiga grejer serru.
Citat:
"1999 gav Timbro ut en bok som borde vara obligatorisk läsning för alla politiskt intresserade, Offentliga lögner och privata sanningar, skriven av den amerikanske ekonomiprofessorn Timur Kuran."
Kuran utvecklar en teori för hur uppfattningar och synsätt, dikterade av makteliten, kan överleva länge trots att de går på tvärs mot medborgarnas uppfattning. Maktelitens kontroll över människornas tankar är väl dokumenterad i totalitära stater. Men även i demokratiska samhällen, som hyllar yttrandefrihet och fri åsiktsbildning, kan ett slags outtalat åsiktsförbud uppstå.
Detta förklarar Kuran med att medborgarna avstår från att kritisera den offentliga uppfattningen av rädsla för att bli bestraffad på olika sätt: utfrusen ur den sociala gemenskapen, bli betraktad som ”av sämre sort”, att se uppdrag gå till andra och karriären skjuten i sank.
Ibland kan förvanskningen av det privata synsättet till och med gå så långt att medborgarna ger sitt aktiva stöd till en uppfattning som de i grunden inte alls delar.
Mörkläggningen av den egna uppfattningen pågår ända till dess att det uppfattas som riskfritt att tycka något. Det tar ibland lång tid och omsvängningen sker inte av sig själv. För detta krävs en oväntad händelse som ändrar spelplanen. Är avståndet mellan den privata och den offentligt påbjudna uppfattningen stor kan reaktionen då bli kraftig.
Den process som Kuran beskriver är nästintill 100% identisk med det förlopp som jag har försökt visa på i 100-tals FB-poster. Sverige är, som också nämns ovan, ett av de mest renodlade text book-casen på Kurans modell av en demokrati kidnappad av en liten elit. En orsak till detta är att media, i normala fall en kritiker av makthavare, i Sverige visat sig berett att agera väktare och informatör åt den lilla makteliten. Media går här alltså går direkt mot sitt riktiga uppdrag, och att detta tilläts fortsätta så långt som det gjorde säger oss en del om svenskens invanda förtroende för auktoriteter som t ex mainstream-media; ett naivt drag som nu förlorats och aldrig kommer att återkomma.
En sammanfattning av Kurans beskrivning blir "pure Flashback": MSM har hjälpt en liten makt-elit att sprida och hamra in vissa åsikter och värderingar (=PK-paradigmen), varefter kollektiv skuldbeläggning och individuella drev tvingat medborgarna att ansluta sig till dessa åsikter, åtminstone på ytan. Detta har gjorts så skickligt och kraftfullt att somliga svenskar i offentligheten kan ge uttryck för åsikter som de inte alls har, vilket Kuran också nämner, och som återigen är klassiskt PK-syndrom--när SIFO ringer, säger du "SD" eller bara "S" när partisympatier efterfrågas?
Det finns här två saker att fundera kring. Det ena är hur den tysta kidnappningen av åsiktsfrihet och demokrati faktiskt går till, i termer av en processbeskrivning. Det andra är faktumet, vilket Kuran också nämner, att kidnappningen av demokratin är ett tillfälligt tillstånd, som inte kan bestå, då det saknar eget fundament. Man kan inte lura alla människor hela tiden (Lincoln-citatet passar ovanligt bra i det här sammanhanget), osv.
Vi befinner oss nu vid den ytterst intressanta punkten där kidnapparnas kontroll är way past its peak, och en komplett kollaps kan skönjas vid horisonten. Vägen dit är dock lång, seg och kostsam. Det hela har en sorts hegeliansk självklarhet över sig, och i väntan på nästa stora pendelrörelse får man ägna sig åt att bygga höga murar, byta lås till skafferi och sparbössa, och ha ständig analytisk vaksamhet. Mycket talar för att nästa paradigm kommer att vara sämre materiellt än pågående, men bättre vad gäller grundläggande värderingar och humanism.
Den historiska analysen av hur västvärldens demokratier kidnappades av diverse listiga thinktanks får vi ta en annan gång, även om frågan är vital. Även här i Sverige kan man se en påfallande intelligens i sättet som detta skisserats och genomförts, och graden av infiltration är en smula skrämmande. Lyckligtvis kom man aldrig in i hela vägen, och man kom framför allt inte in i det som är och förblir Sveriges i särklass viktigaste drivhjul, alltså de stora, privata exportföretagen. Så länge deras business snurrar så står svenska samhället pall för många konstigheter, och radikala vänster-idéer blir bara en sorts kladd i marginalen utan betydelse.
- F.G