Tröttnat rejält på "Sjukt" i alla möjliga och omöjliga sammanhang! Fler som tröttnat?

inte nu, men de som lixom (notera stavningen) använder detta är typ 70-talister så sjukt mycket

Nej, de är framför allt 50- och 60-talister eftersom "liksom" vann sitt inträde i språket under det tidiga 70-talet.

Jag är väl medveten om att ordet ofta används i talspråkliga sammanhang. Jag syftar dock på språkkunniga personer, som använder ordet för att ge meningarna mer färg. Den övriga uppbyggnaden kan till exemepl vara strängt formell.

I grund och botten är liksom ett fint gammalt ord i nivå med såsom. Tyvärr var väl uttalsmöjligheten lite för bekväm varvid ordet började missbrukas som utfyllnadsord. Liksom var 70-talets "ba".

Jag vet inte riktigt vad du vill ha sagt med detta. Är In-Fredel och jag olämpliga att diskutera specifika modeord eller modeord som fenomen därför att vi själva använder oss av något som eventuellt är ett modeord? Om det är denna poäng du retoriskt vill göra tycker jag du har fel. Jag har väl inte påstått att mitt eget språk är alltigenom förträffligt och opåverkat av nya eller äldre moden eller ens att jag personligen försöker undvika modeord, och In-Fredel brukar vara mer språkliberal än de flesta. Skulle bara de som väger varje ord på guldvåg och lyckas skriva varje inläggs varje del så att det faller den mest kräsna smakdomare på läppen ha rätt att uttala sig skulle det inte bli mycket sagt på språkforumet.

Vill du å andra sidan bara utreda liksom som modeord med olika exempel tycker jag att det finns bättre ställen än en tråd om ordet sjukt att göra det i:
https://www.flashback.org/t1327290
https://www.flashback.org/t218228

Där kan du också närmare förklara huruvida det är ordet liksom i alla funktioner som stör dig eller bara det adverbiella liksom som är ungefär synonymt med så att säga.

Det är väl snarare en smal tråd om ett enda uttryck som är lite väl avgränsad.

Jag försöker att belysa ett särskilt sorts användande. Skribenten är ytterst medveten om ordets generella användning, och parodiserar för att få ett talspråkligt men håller sig ändå liksom formell i övrigt.

Användningen sker alltså inte på klassiskt vis (d.v.s. i bemärkelsen av lika som). Beroende på vad som är klassiskt vis. Jag har nämligen haft fel förr.

Kul att se att du direkt garderar dig! Jag tror dock att du missförstod mitt budskap. Poängen var absolut inte att påstå att ert språk är dåligt – tvärtom. Jag tror att du förstår det om du läser mitt senaste inlägg.

Okej, nu tror jag tvärtom att du överskattar i alla fall min språkmedvetenhet. Det stämmer nog att jag skriver annorlunda här än jag skulle gjort i något mer formellt/akademiskt sammanhang men att jag ändå skriver formellare än de flesta. Att "lätta upp med lite talspråk" är dock inte något beslut som fattas medvetet på något metaplan för varje enskilt ord. Är det inte ganska allmänt bland forumskribenter att det blir lite tal- och skriftspråksblandning? Tycker att det ger sig av själva mediet som ju är ett mellanting mellan eget orerande och konversation. I alla fall är det väl så att helt talspråkligt skriver inte ens de som skriver mycket talspråkligt? (Och jag menar då saker som ordval och syntax, inte stavning, som naturligtvis aldrig är riktigt talspråklig.)

Fast frågan är intressant och förtjänar mer än väl en egen tråd.

Ja, hör gör du några viktiga poänger som jag inte tänkte på. Men om vi nu ska komma på ett exempel som inte är beroende av några butikers utbud så kanske musik är en bättre liknelse. Det är knappast fult att på ett oreflekterat sätt påverkas av andras musik. Tvärt om är det väl närmast en aning konstigt att skryta med de senaste influenserna man har tagit efter (på samma sätt som man explicit visar upp sin nya Chaneljacka). Men jag vet inte – alla metaforer har sina begränsningar.

När jag var liten (i mitten av 90-talet) blev jag uppfostrad med att uttrycket "sjukt" var fult. Det tycker jag än idag och när jag använt det har jag skämts efter. Ser uttrycket mer som ett socialistiskt och feministiskt uttryck, ifall man ska generalisera. Unga kvinnliga sossar helt enkelt.

Jag tror inte att användning av sjukt är något signum för sliddjuren om jag ska vara ärlig. Min erfarenhet säger att användningen är minst lika frekvent hos män som kvinnor. Det är emellertid inte helt orimligt att mer språkmedvetna personer utesluter ordet från deras vokabulär, samtidigt som en viss del av överklassen värderar ett korrekt språk väldigt högt.