Tröttnat rejält på "Sjukt" i alla möjliga och omöjliga sammanhang! Fler som tröttnat?

Självklart!

_____________

Till Er övriga:

Jag startade tråden för att belysa att fler och fler har börjat använda sig av ordet sjukt i alla möjliga sammanhang. Lite fånigt när det går inflation i vissa ord, men ändå kul att se - höra - hur många som faktiskt är helt omedvetna om hur ofta de trycker in "sjukt" i varje mening. Det är svårt att ta folk på allvar som ständigt slänger in trendord här och där. Blir lite sådan där Lunarstorm-svenska över det hela: "Hon ba, å ja ba...å vi ba. De e jätte kul å jätte mysigt. Å fan. E allt lungt (medveten felstavning) de mä dej?"

Fler som har tröttnat?

jo att behöva lyssna på en fjortis som sitter bredvid en på tuben och pratar i telefon är rätt jobbigt med alla "jaba" eller höra hur de alltid snackar skit om sina vänninor
men lite ot kanske , jag stör mig mer på alla facebooksnerdar som jagar uppmärksamhet att slänga ut bilder på sina barn/mat eller dela med sig att pendeln är försenad, eller allas störande "checked in"
något som e mycket vanligt nu är att man inte säger "ja" till frågor som kan besvaras med "ja" utan "ja precis"

Ja, precis. Så är det!

Det är alldeles för mycket ointressant info, och frågan reser sig direkt: för VEM är det man skriver och vill visa var man befinner sig jämt och ständigt? Det värsta av allt, det är att det inte bara är fjårtisarna på tuben som bubblar på nämnda sätt, utan även män och kvinnor upp i åren och många gånger med avancerade utbildningar i bagaget. Jag har flera intelligenta vänner som är ursköna på alla sätt och vis. Det är alltid kul att hänga med dem, och lyssna på vad de berättar. Men...den senaste tiden så har jag noterat att ordet sjukt finns med i precis alla sorters sammanhang. Många gånger känns det som att de VILL säga ordet för dess egenvärde. Alltså, att själva budskapet torde vara mindre viktigt än att de ska få slänga ur sig ett "sjuuukt" då och då.. Lite utarmat och väääldigt tjatigt att höra, om jag får tycka till lite..

Att modeorden kommer och går är helt sant. Om det sedan finns en så logisk koppling som du anger tvivlar jag på. Om vi går några årtionden tillbaka så var förstärkningsordet "galet" väldigt populärt. Då var allt, som är "sjukt" nu, "galet" istället.

Jag använder mig av ordet sjukt men då till saker som chockar mig eller förvånar mig.
Blir oftast inte i positiv bemärkelse.

Jag har använt ordet sen jag var tonåring så det är ett antal år nu och har inte lyckas vänja mig av med det.
Men samtidigt så tycker jag att ordet sjukt är bättre än hon ba och han ba och typ.
Det är bara utfyllningsord som små fjortisar använder.

Ju mer man uppmärksammar att ett modeord är ett modeord desto större chans borde det vara att de som egentligen inte vill använda sig av modeord slutar använda i alla fall just det ordet på det sättet. Men du har väl antagligen rätt i att det bara blir en marginell skillnad, och modeord har ju ändå en tendens att av sig själva dö ut eller stabilisera sig på en mer normal nivå efter ett tag.

Det är också konstigt att mode anses fult när det handlar om språk, men fint och eftersträvansvärt när det gäller t.ex. inredning och kläder.

Ja, det är intressant, men är det inte mest termen modeord som har negativ klang? "Han/Hon uttrycker sig modernt" tycker jag inte behöver vara mer negativt än "Han/Hon klär sig modernt". "Han/Hon är modemedveten" är väl ett uttryck som överhuvudtaget inte används om språk. Och själva det att folk har en tendens att göra som alla andra parodieras väl även när det gäller inredning och kläder (t.ex. av Lindström och Schyffert i showen Ljust och fräscht). Det anses svennigt och tråkigt att handla sina kläder på Dressmann, trots att deras kläder väl måste betraktas som moderna i den bemärkelsen att många bär dem. Jag undrar om det inte är så att det fula är att gå omkring och vara omedveten och oreflekterande, att antingen inte alls bry sig eller tro att man är originell fast man inte är det. Man ska liksom signalera att man vet vad man gör; då går det nog även att svänga sig med ett och annat modeord. Detta gäller kanske något äldre människor; bland barn och tonåringar är det nog mer viktigt att bara visa tillhörighet.

En markant skillnad är ju att vi är beroende av butikernas utbud när vi köper nya kläder men inte i samma grad av årets utbud av ord. Men att gå klädd på ett sätt som var modernt för 10-15 år sedan kan kanske vara töntigt på samma sätt som att använda ett slang- eller modeord som inte längre är populärt. Det allra finaste på båda områdena kanske är att vara oklanderlig och tidlös.

Ja, jag är också sjukt trött på "sjukt"! Faktiskt alltså, typ.

Inredning och kläder kan ha betydligt fler aspekter i modet än vad ett ord kan ha. Ordet är ordet kort och gott. Modet kan innehålla färg- och mönstervariationer inom ramen för huvudlinjerna.

Det kan kompletteras med strävanden som att vara avmätt och återhållen, rent av kvalitetsmedveten.

En av de trevligaste trenderna inom herrmodet var när slipsen föll och ersattes av minimala färgade dekorer i skjortans sömnad: i sin mest återhållna form en enda färgad knapp och knapphålet kantat med avvikande färg. Den principen kan man matcha med återhållen kryddning av språket.

Det är ett något hurtfriskt tillrop. I varje fall har det visat sig att försäkringsbolagens förhöjda självrisk för förare upp till 24 år, den är biologiskt motiverad. Viljan att dra nytta av erfarenheter ökar med åldern. När det gäller mental ålder i trafiken så är jag i den åldern att jag aldrig bär keps bakom ratten, särskilt inte klubbkeps för F1-fans.

Något som stör mig är användandet av "liksom".



Är "liksom" att betrakta som ett modeord?