Borttappad 4-åring, Ljungby. Hittad bragt om livet, 2011

DÅ kan jag avslöja för dig att jag följt och skrivit i denna tråden sedan starten och vad jag kunnat utläsa så har ännu ingen avslöjat identitet eller etnicitet på 10-åringens pappa, eller har jag fel?

Att mamman skulle vara en WT är väl mest en ganska välartad gisnning från min sida, OM man som jag läst tråden så verkar det ju inte som om hon varit allt för engagerad i sin 10-årige sons beteende. Följer man sedan alla andra trådar här på Fb om vad som kännetecknar en WT så får jag nog anse att min bedömning står kvar.
Nej alla ensamstående mammor är inte WT, men en jävla massa är det faktiskt.

För övrigt så tycker jag och åter andra i denna tråden att nog är det lite konstigt, att ska du arbeta som personal på en skola så görs det noggranna registerutdrag innan du ens får sätta din fot på skolgården, men som elvev kan du få ha hittat på precis vad fan som helst tidigare i livet.
Detta för att man inte ska "märka" 10-åringen, för att detta stackars lilla offer ska få en chans att få komma tillbaka till samhället igen och bli den mönstermedborgare både ni och jag vet att han aldrig kommer att bli.

Vilka reformer inom kriminalvård föreslår ni?

Om det är psykvården du beskriver som batikhäxor,då vill jag bara säga :välkommen till 2000-talet.Det du beskriver känns så 70-,80-tal.Sedan är det inte mer än en människa bakom varje titel,bra eller dålig.Så istället för att kasta skit i propellern,låt oss hoppas att X får ett proffs.

Precis!
De är mest sura för att det visade sig att det faktiskt var den psykopatiska 10-åringen som vissa av oss pekade ut för ca en månad sen.

Folk hängde även upp sig på definitionen psykopat men tar man och slår det i DSM-IV så skulle man nog med lätthet fått in 10-åringen där. Även om jag vet man sällan sätter diagnos på en perosn under 18 år.
Men som någon anna skrev här innan, hade det gällt att 10-åringen knuffat ner offret från någon rutch-kana så kunde man kanske lättare förstått det mer eller mindre var en olycka, men fan att strypa någon med ett hopprep, det är så långt fån det normala man kan komma tycker jag.
Sen kommer vissa här och menar 10-åringen hade inte samma insikt och empatisk förmåga som en vuxen, men då ska ni veta att denna förmåga börjar utveckals ig hos det normala barnet vid 4,5 års åldern.

Därför står min daignos kvar - 10-åringen är en svårt sjuk perosn med antisociala personlighets störningar

För att vara fullkomligt ärlig saknar soc totalt kompetens att hantera sådana här undantagsärenden. Överallt, men i synnerhet i mindre kommuner som i Ljungby. Vad som skulle behövas är en specialitet rättsbarnpsykiatri, men det finns knappast något underlag för den i Sverige, eller ens i Skandinavien.

Det finns ett antal faktorer i det här fallet som är särskilt bekymmersamma. Det här är inte ett "normalt" fall ens för att vara ett fall där barn dödar barn. I vart fall om det är den pojke som tidigare i tråden omtalats som sannolik förövare - och ålder och kön stämmer ju, plus en del andra indicier - så har han för det första uppvisat ett kraftigt stört beteende och varit föremål för socialförvaltningens omsorger också tidigare, utan att det uppenbarligen hjälpt honom det minsta att komma på rät köl. För det andra är han äldre än det typiska barnet som mördar barn - även om killarna som mördade James Bulger i Liverpool också var tio. För det tredje förefaller han agerat ensam, utan medgärningsmän. Normalt verkar det kräva någon form av gruppdynamik, där förövarna förmodligen hetsar varandra, för att barn ska gå över gränsen så till den milda grad att de dödar ett annat barn.

Det finns alltså ganska mycket som tyder på att den här killen inte är frisk alls - också jämfört med andra barn som har dödat. Han har uppvisat ett påtagligt stört beteende och betraktats som farlig av omgivningen också före det här mordet. Han är tillräckligt gammal för att ett normalt barn i den åldern skulle ha hunnit utveckla en påtaglig känsla av ansvar inför sina egna handlingar. Och han har - som det nu verkar - dödat ensam.

Allt detta sammantaget gör att det finns en påtaglig risk att den här pojken har en allvarlig psykisk störning som det inte finns en chans att göra något åt med vare sig fosterhemsplacering eller kontakt med terapeuter, och risken att han gör sig skyldig till ny allvarlig våldsbrottslighet är lika betydande som bekymrande. Också utan speciella barnrättspykiatrar skulle jag vilja att soc lät ett team med både rättspsykiatrisk och barnpsykiatrisk kompetens titta på killen innan de lägger upp någon plan för vad som ska hända med honom.

Och fallet är äckligt. Å ena sidan går det knappast att outa killens identitet och vistelseort - han skulle ju bli tvungen att driva runt i världen som Ahasverus utan att vi på något sätt skulle kunna veta att han är dömd till att begå allvarlig våldsbrottslighet igen. Å andra sidan - om killen dödar på nytt, och offer och dess anhöriga inte har haft en aning om killens tidigare antecedentia, då har de facto de som har placerat honom där han är, och sett till att han har varit inkognito, offrets blod på sina händer.

Hursomhelst vinner diskussionen väldigt lite på att med ett höjt, av harm darrande pekfinger deklarera att det rör sig om ett baaaaarn, som därför definitionsmässigt är både oskyldig och ofarlig i högre, andlig, Boströmsk mening. Givet omständigheterna kan det mycket väl röra sig om en människa som är permanent farlig för sin omgivning - om också bara tio år gammal. Hur samhället på säkraste sätt fastställer om så är fallet, och hur det ska agera om så visar sig vara fallet är den stora utmaningen.

Och till lösningen av den utmaningen är tyvärr den genomsnittliga socialsekreteraren till mycket liten hjälp.

Har du läst den svenska översättningen?På originalspråket slipper man nämligen alla feltolkningar.Bye bye for now.

Jag utgår ifrån dessa inlägg i tråden från en person som uppenbarligen känner 10-åringen och hans mamma. Jag tycker de verkar väldigt sanningsenliga.

Mamma kan mycket väl vara WT. Jag motsäger inte det, men WT blir man ju inte automatiskt för att man inte är engagerad i sitt barn. Det finns föräldrar i alla samhällsklasser som inte är det. Det håller du väl med om?

Vad har kriminalvården med detta att göra..? Hade vi fått ta hand om honom hade åtminstone samhället varit säkrare..och era barn varit tryggare.

Det som stör mej kraftigt och som redan påpekats i tråden är när och ordet är NÄR och inte om denna plågade själ återigen bringar olycka och elände över samhällsmedborgarna så kommer ingen att veta att det är han. Det blir bara en två raders i norrlands allehanda.

Verkligen obehaglig!
Inte skulle jag vilja att mina barn stod och hoppade hopprep med han på rasterna iaf!

Otroligt bra sammanställning. Just det där med att som barn döda ensam var något vi diskuterade på jobbet idag - att ett barn på egen hand kan döda på ett så avancerat sätt som genom att strypa med ett hopprep. Det känns så kallblodigt, så "vuxet" och extremt farligt. Hur blir han när han är fullvuxen och stark? Kan han lära sig handskas med den svarta sidan av sig själv eller kommer det att brista om och om igen i form av upprepade våldsbrott? Vi trodde alla att han skulle bli våldsam åter igen.

Överens där.

Det är överhuvudtaget ovanligt att barn mördar barn, avseende barns ålder så har du dock fel. Det är något vanligare ju äldre barnen blir än när man ser till mycket unga barn. Att barn i yngre tonåren kliver över gränsen är till exempel vanligare än att tioåringar gör det - att en tioåring gör det är mer känt än att yngre barn gör det osv..

I ett svenskt perspektiv är det helt enkelt sällsynt - oavsett vilken ålder du talar om.

När det gäller tidigare uppgifter i tråden så väljer jag alltid att sålla skvallerexpressen - det förvånar mig att du tar den som sanningskälla faktiskt.

Att skilja på rätt och fel är inte samma sak som att den fulla förståelsen för vad en handling innebär. Det är också stor skillnad på att i efterhand förstå och att i förhand kunna räkna ut den stora konsekvensen. Många vuxna saknar den förmågan vilket gör att deras handlingar kan leda till sådana här brott - att förvänta sig den förmågan av den tioåring, det är verkligen "stort".

Man slänger inte vuxna på sophögen med det synsättet - än mindre barn. Gjorde vi det hade dödsstraff för både barn och vuxna.

Det fetade;
Ja, det vore givetvis önskvärt - men är lite väl mycket begärt att det skall finnas ett sådant expert-team förberett för en händelse som i princip aldrig inträffar i vårt land.

Jo, det skall visst människor till och påtala att han är ett barn, därför att han är ett barn. Tar man ifrån honom rätten att vara just ett barn så skapar man ett monster.
Man kommer inte att kunna fastställa om han är permanent farlig förrän i framtiden - endast hans framtida beteende kan visa hur det är med saken.

Han är knappast föremål för endast en socialsekreterares kompetens - de är ytterst ansvariga för vårdplanen, det innebär inte att de gör själva utvärderingen eller rent praktiskt sköter den vård som ges.

Tyvärr är det så att en 10 åring som avrättar en 4 åring aldrig kan rehabiliteras. Det humanaste hade varit avlivniing. För han och familjen skull.

Hade det varit mitt barn han hade avrättat hade jag gärna betalt 50 000 för att samhället skulle slippa slänga ut pengar på denna individ under x antal år. Och så hade jag kunnat sova gott och inte oroa mig för att liknande händer någon annans barn.