I Kevinfallet har jag för mej att Kevins föräldrar inte blev informerade om mer än att förövarna var barn? Hur som helst så omhändertogs de båda o placerades i olika familjehem.
Förhoppningsvis kommer polisen att släppa uppgifter till media när gm erkänt o de är säkra på sin sak. I alla fall så mycket att de boende i området förstår o känner sig lugnade.
Var har du denna information från? Mig veterligen bodde de kvar hos sina föräldrar.
Spelar nog ingen roll om detta också handlar om ett barn som är helyllesvensk. Dessa papegojor som upprepar rasistiska uttryck som de lärt in kommer att fortsätta skräpa ner på forum, osynliga bakom sina skärmar.
I verkligheten kan man inte dela in folk i särskilda fack eller använda schablonbilder. En del av oss klarar av detta, rasister verkar inte göra det.
I fallet med Kevin var det närmast otänkbart att de barnen var orsaken till Kevins död. Där handlade det inte om farnvilleföräldrar som bara hängde ut genom fönstren och gapade på barn. De barnen hade det ordnat hemma, lekte ofta övervakade och familjen var aktiv i barnens fritid. Ordnad ekonomi och de var på resor med barnen m m.
Jag och många med mig hoppas att det inte är barn med invandrarbakgrund bakom Ts död för då skulle man kunna prata om ett fall här utan rasistisk propaganda och halvera mängden inövade uttryck. Vi som berörs mycket av det här behöver denna ventil för att kunna ta in detta otänkbara som skett och då vore det skönt om det var mindre egoister som vill ta del av ljuset t o m från en stackars 4-åring som berövats sitt liv.
Jag citerar sista stycket: "Jag förutsätter att en grundlig undersökning, en ”haveriutredning”, genomförs. Vad hade kunnat göras annorlunda? Vi måste få kunskap om vad som kan ha lett fram till den tragiska händelsen i Ljungby där ett barn berövats livet. Vi måste se till att det aldrig händer igen."
Debattören verkar förutsätta att pojkens baneman är något utav hans syskon och vill att liknande förhindras i framtiden genom att man följer upp rop på hjälp från föräldrar och anmälningar om missförhållanden i barnfamiljer. Jag håller med honom, barn och äldre i Sverige behandlas sämre för var dag som går och att det är på tiden att något göres på många plan. Men jag undrar om hon håller med mig om att åtgärder även krävs på annat håll om pojkens mördare inte är ett utav hans syskon. Så olika problem kan behandlas beroende på vem som står för problemen.
Mycket kloka ord!
Jag häpnade över att första presskonferensen beträffande detta mord inte som vanligt "innehöll" en eller två poliser och kanske en åklagare utan även kommunens talesman inom socialtjänsten. Varför var hon där och talade om vilka insatser kommunen gjort för den mördade pojkens familj?
Var hon övertygad om att en i familjen hade mördat Texas, eller ansåg hon och "socialen" att deras möten och/eller utredningar om den 4-årige pojkens beteende påvisade risken för att han skulle kunna slås ihjäl av andra barn?
Har socialen ställt upp i någon intervju och förklarat sin "närvaro"? Har någon inom polisen förklarat
varför de ansåg det vara viktigt att "socialen" höll ett anförande och var med på presskonferensen?
Med tanke på att detta förfarande är mycket sällsynt, så borde det finnas mycket starka argument för Ljungbypolisen att agera på detta annorlunda sätt.
Vilken journalist kommer att ställa denna fråga och framförallt finns det någon som har stake nog att svara!
Ett par funderingar - om det visar sig vara ett barn som är GM, och om det börjar gå rykte i området. Hur gör då polisen för att hålla detta anonymt, som verkar vara policyn när barn är GM. För helt anonymt går det väl inte att hålla? Förr eller senare märker väl åtminstone den närmaste omgivningen vem det handlar om?
Och, vad gäller en annan frågeställing som kommit upp här. Om det nu skulle vara en 12-åring som gjort detta mot en 4-åring, så anser vissa att det verkar helt orimligt med åldersskillnaden. Men om man ser till (utan att ha en aning om vilka etniciteter det handlar om) så är det ju inte alls ovanligt att åldersskillnaden saknar betydelse vid våld. Har det tex med heder och kränkning att göra, så finns det människor och familjer som dödar sina egna barn, oavsett ålder och åldersskillnad.
Och....om det visar sig vara ett barn som är mördaren, så måste man väl ha sett tecken på att det barnet inte mår bra, innan denna händelsen. Som förälder eller omgivning borde man väl se tecken på om ens barn har bristande impulskontroll, uttåtagerande eller stor hämndlystenhet. Ett barn utvecklar ju inte alla dessa egenskaper på en dag. Och detta barn, som isåfall har gjort detta, har även det blivit utan den hjälp i livet den borde ha fått på vägen.
(ser nu att vissa frågor redan fått svar i tråden. Hade inte läst de senaste innan jag postade.....)
__________________
Senast redigerad av petbir 2011-10-23 kl. 00:00.
Anledning: delvis funnit svar i tidigare kommentarer....
När svt-nyheter tog upp Kevin-fallet häromdagen (eller ev. i annat källa i veckan) nämndes att 5-åringen och 7-åringen placerats ut i varsitt familjehem.
Kände du familjerna i Arvika? Är allt som står i den 65-sidor långa rapporten om hur man hittade gärningsmännen i Arvika full av osanningar? Så enormt ordnade förhållanden läste jag inte in av den rapporten. Rapporten finns länkad i den här tråden.
Samma sak sades i veckans avsnitt av Efterlyst. Precis i slutet av programmet, inte i det långa inslaget i början.
Några jämförelser med Kevinfallet (Dottevik, Arvika) då en fyraåring dödades av två bröder, 5 och 7 år gamla. De dödade Kevin med en sten och med pinnar som de tryckte över hans hals. För att försäkra sig om att han verkligen var död trampade de sedan på halsen.
Kevin och hans (helsvenska) banemän bodde i ett område av ungefär samma karaktär som det aktuella i Ljungby. Många socialbidragstagare, arbetslösa, sjukskrivna, misshandel, fylla, skilsmässor, ensamstående föräldrar mm. Mördarbrödernas föräldrar var skilda och de bodde mest hos sin pappa och hans nya fru. Mamman bodde en bit ifrån.
Pojkarna hade ingen normal förtrolig relation med sin pappa och de hade ingen erfarenhet av att berätta om sina känslor för föräldarna eller andra. Brottslighet bland små barn anses kunna härledas till just avsaknad av att vara förtrolig och känna sund närhet med föräldrarna/anhöriga. Många föräldrar köper sig fria från sina barn genom att erbjuda annat än det viktigaste: närhet och förtrolighet. Pojkarnan var bl.a avundsjuka på Kevin för att han ofta kröp upp och fick sitta i deras pappas knä.
Läser man igenom Nina Hjelmgrens "Kevin-fallet" ser man många paralleller mellan Kevin- och Texasmorden, bl.a de tämligen trista sociala förhållandena i Dottevik (Arvika) och i det aktuella Ljungbyområdet. Vidare förekom också i Arvika misstänksamhet och anklagelser mot invandrare:
Citat ur Hjelmgrens skrift:
"Främlingsfientliga svenskar började höra av sig till polisen i Arvika. Bland tipsen fanns information om att barn med invandrarbakgrund synts tillsammans med Kevin. Rolf Sandberg liknar det vid en mardrömssits. Av signaler att döma från andra svenskar, hoppades några att hitta förklaringen till Kevins död på detta enkla sätt. De behövde inget motiv, det räckte med att peka ut utlänningar.
I ett brev till Rolf Sandberg stod att läsa: Bäste hr Sandberg!
Mordet på Kevin begicks av bosnier. Därav bestraliteten i själva utförandet.
Föräldrarna har hotat att döda/misshandla sin barn om de erkänner.
Med vänlig hälsning SHT "
Tongångarna känns igen från bland annat den här tråden.
Ett par funderingar - om det visar sig vara ett barn som är GM, och om det börjar gå rykte i området. Hur gör då polisen för att hålla detta anonymt, som verkar vara policyn när barn är GM. För helt anonymt går det väl inte att hålla? Förr eller senare märker väl åtminstone den närmaste omgivningen vem det handlar om?
Och, vad gäller en annan frågeställing som kommit upp här. Om det nu skulle vara en 12-åring som gjort detta mot en 4-åring, så anser vissa att det verkar helt orimligt med åldersskillnaden. Men om man ser till (utan att ha en aning om vilka etniciteter det handlar om) så är det ju inte alls ovanligt att åldersskillnaden saknar betydelse vid våld. Har det tex med heder och kränkning att göra, så finns det människor och familjer som dödar sina egna barn, oavsett ålder och åldersskillnad.
Och....om det visar sig vara ett barn som är mördaren, så måste man väl ha sett tecken på att det barnet inte mår bra, innan denna händelsen. Som förälder eller omgivning borde man väl se tecken på om ens barn har bristande impulskontroll, uttåtagerande eller stor hämndlystenhet. Ett barn utvecklar ju inte alla dessa egenskaper på en dag. Och detta barn, som isåfall har gjort detta, har även det blivit utan den hjälp i livet den borde ha fått på vägen.
"Bristande impulskontroll" är ett uttryck som nog bara förekommer i våra västerländska välfärdsländer. I Mellanöstern och Afrika kanske detta enbart ses som positiva särdrag som välsignas av föräldrarna? Vi har ju alla sett scenerna från Libyen där dessa vrålande flockar hyllar mordet på Ghaddaffi. I dessa länder kanske det är något positivt att döda sina motståndare? Där är hämnd viktigare än diskussion och samförstånd.
Något att tänka på når vi släpper in dessa individer i vårt gamla Sverige. Vad är det vi utsätter oss våra barn för?
Några jämförelser med Kevinfallet (Dottevik, Arvika) då en fyraåring dödades av två bröder, 5 och 7 år gamla. De dödade Kevin med en sten och med pinnar som de tryckte över hans hals. För att försäkra sig om att han verkligen var död trampade de sedan på halsen.
Kevin och hans (helsvenska) banemän bodde i ett område av ungefär samma karaktär som det aktuella i Ljungby. Många socialbidragstagare, arbetslösa, sjukskrivna, misshandel, fylla, skilsmässor, ensamstående föräldrar mm. Mördarbrödernas föräldrar var skilda och de bodde mest hos sin pappa och hans nya fru. Mamman bodde en bit ifrån.
Pojkarna hade ingen normal förtrolig relation med sin pappa och de hade ingen erfarenhet av att berätta om sina känslor för föräldarna eller andra. Brottslighet bland små barn anses kunna härledas till just avsaknad av att vara förtrolig och känna sund närhet med föräldrarna/anhöriga. Många föräldrar köper sig fria från sina barn genom att erbjuda annat än det viktigaste: närhet och förtrolighet. Pojkarnan var bl.a avundsjuka på Kevin för att han ofta kröp upp och fick sitta i deras pappas knä.
Läser man igenom Nina Hjelmgrens "Kevin-fallet" ser man många paralleller mellan Kevin- och Texasmorden, bl.a de tämligen trista sociala förhållandena i Dottevik (Arvika) och i det aktuella Ljungbyområdet. Vidare förekom också i Arvika misstänksamhet och anklagelser mot invandrare:
Citat ur Hjelmgrens skrift:
"Främlingsfientliga svenskar började höra av sig till polisen i Arvika. Bland tipsen fanns information om att barn med invandrarbakgrund synts tillsammans med Kevin. Rolf Sandberg liknar det vid en mardrömssits. Av signaler att döma från andra svenskar, hoppades några att hitta förklaringen till Kevins död på detta enkla sätt. De behövde inget motiv, det räckte med att peka ut utlänningar.
I ett brev till Rolf Sandberg stod att läsa: Bäste hr Sandberg!
Mordet på Kevin begicks av bosnier. Därav bestraliteten i själva utförandet.
Föräldrarna har hotat att döda/misshandla sin barn om de erkänner.
Med vänlig hälsning SHT "
Tongångarna känns igen från bland annat den här tråden.
Kevin och Texas fallen skiljer sig dock på en viktig punkt och det är uppsåt. I Kevinfallet planerade barnen att ta livet av Kevin. I fallet med Texas har mordet (dråpet) skett i tillfällig ilska. Kevinfallet är alltså grövre.
"Bristande impulskontroll" är ett uttryck som nog bara förekommer i våra västerländska välfärdsländer. I Mellanöstern och Afrika kanske detta enbart ses som positiva särdrag som välsignas av föräldrarna? Vi har ju alla sett scenerna från Libyen där dessa vrålande flockar hyllar mordet på Ghaddaffi. I dessa länder kanske det är något positivt att döda sina motståndare? Där är hämnd viktigare än diskussion och samförstånd.
Något att tänka på når vi släpper in dessa individer i vårt gamla Sverige. Vad är det vi utsätter oss våra barn för?
Bristande impulskontroll kan i rätt läge vara en tillgång och en god egenskap. Min son räddade livet på en 8-åring som höll på att sjunka i en sjö, när min son hoppade ifrån bryggan utan att tänka efter, medan övriga stod och undrade vad som hände och hur de skulle agera.
Citat:
Ursprungligen postat av MedelLagom
Kevin och Texas fallen skiljer sig dock på en viktig punkt och det är uppsåt. I Kevinfallet planerade barnen att ta livet av Kevin. I fallet med Texas har mordet (dråpet) skett i tillfällig ilska. Kevinfallet är alltså grövre.
Några jämförelser med Kevinfallet (Dottevik, Arvika) då en fyraåring dödades av två bröder, 5 och 7 år gamla. De dödade Kevin med en sten och med pinnar som de tryckte över hans hals. För att försäkra sig om att han verkligen var död trampade de sedan på halsen.
Kevin och hans (helsvenska) banemän bodde i ett område av ungefär samma karaktär som det aktuella i Ljungby. Många socialbidragstagare, arbetslösa, sjukskrivna, misshandel, fylla, skilsmässor, ensamstående föräldrar mm. Mördarbrödernas föräldrar var skilda och de bodde mest hos sin pappa och hans nya fru. Mamman bodde en bit ifrån.
Pojkarna hade ingen normal förtrolig relation med sin pappa och de hade ingen erfarenhet av att berätta om sina känslor för föräldarna eller andra. Brottslighet bland små barn anses kunna härledas till just avsaknad av att vara förtrolig och känna sund närhet med föräldrarna/anhöriga. Många föräldrar köper sig fria från sina barn genom att erbjuda annat än det viktigaste: närhet och förtrolighet. Pojkarnan var bl.a avundsjuka på Kevin för att han ofta kröp upp och fick sitta i deras pappas knä.
Läser man igenom Nina Hjelmgrens "Kevin-fallet" ser man många paralleller mellan Kevin- och Texasmorden, bl.a de tämligen trista sociala förhållandena i Dottevik (Arvika) och i det aktuella Ljungbyområdet. Vidare förekom också i Arvika misstänksamhet och anklagelser mot invandrare:
Citat ur Hjelmgrens skrift:
"Främlingsfientliga svenskar började höra av sig till polisen i Arvika. Bland tipsen fanns information om att barn med invandrarbakgrund synts tillsammans med Kevin. Rolf Sandberg liknar det vid en mardrömssits. Av signaler att döma från andra svenskar, hoppades några att hitta förklaringen till Kevins död på detta enkla sätt. De behövde inget motiv, det räckte med att peka ut utlänningar.
I ett brev till Rolf Sandberg stod att läsa: Bäste hr Sandberg!
Mordet på Kevin begicks av bosnier. Därav bestraliteten i själva utförandet.
Föräldrarna har hotat att döda/misshandla sin barn om de erkänner.
Med vänlig hälsning SHT "
Tongångarna känns igen från bland annat den här tråden.
Läser man Hjelmgrens rapport är som att läsa en rapport där Sandberg varit spökskrivare. Ren propaganda för herr Sandberg själv. Ingen inom polismyndigheten har ställt sig bakom rapporten.
Jag bodde i Arvika när det hände och träffade både fadern och styvmamman mer än en gång. Ödmjuka människor med fasta jobb, bl a inom barnomsorgen. Inga missbruksproblem. Området de bodde i hade då den bästa lågstadieskolan i kommunen.
Träffade den biologiska mamman en gång och det räckte för mig. När man läser hur hon "pedagogiskt" undervisade sönerna i vad som händer om man hindrar någon från att kunna andas blir ens första tanke: Å fan, är hon läskunnig.
Det var mycket snack om invandrare då med. Typ: Är det en invandrare då jävlar......
I fallet med T så har det redan skrivits otaliga kommentarer där mamman har kallats både det ena och andra. Vi vet ingenting egentligen och att mobba en okänd lär knappast gagna de barn som sörjer sin bror.
Det är sällan som hetsen här på flashack motsvarar verkligheten men tydligen är policyn att ha "högt i tak" här detsamma som att de mest inskränkta med ytterst lågt i tak ska få yttra sig och det är de som också använder uttrycket white trash utan att begripa att det är de själva som uttrycket stämmer bäst på
Detta med oron att inte brottsoffren får reda på identiteten på den som orsakat Ts död kan lugnt lita på att i en liten stad får de absolut reda på vem det var även om det är ett barn.
Några jämförelser med Kevinfallet (Dottevik, Arvika) då en fyraåring dödades av två bröder, 5 och 7 år gamla. De dödade Kevin med en sten och med pinnar som de tryckte över hans hals. För att försäkra sig om att han verkligen var död trampade de sedan på halsen.
Kevin och hans (helsvenska) banemän bodde i ett område av ungefär samma karaktär som det aktuella i Ljungby. Många socialbidragstagare, arbetslösa, sjukskrivna, misshandel, fylla, skilsmässor, ensamstående föräldrar mm. Mördarbrödernas föräldrar var skilda och de bodde mest hos sin pappa och hans nya fru. Mamman bodde en bit ifrån.
Pojkarna hade ingen normal förtrolig relation med sin pappa och de hade ingen erfarenhet av att berätta om sina känslor för föräldarna eller andra. Brottslighet bland små barn anses kunna härledas till just avsaknad av att vara förtrolig och känna sund närhet med föräldrarna/anhöriga. Många föräldrar köper sig fria från sina barn genom att erbjuda annat än det viktigaste: närhet och förtrolighet. Pojkarnan var bl.a avundsjuka på Kevin för att han ofta kröp upp och fick sitta i deras pappas knä.
Läser man igenom Nina Hjelmgrens "Kevin-fallet" ser man många paralleller mellan Kevin- och Texasmorden, bl.a de tämligen trista sociala förhållandena i Dottevik (Arvika) och i det aktuella Ljungbyområdet. Vidare förekom också i Arvika misstänksamhet och anklagelser mot invandrare:
Citat ur Hjelmgrens skrift:
"Främlingsfientliga svenskar började höra av sig till polisen i Arvika. Bland tipsen fanns information om att barn med invandrarbakgrund synts tillsammans med Kevin. Rolf Sandberg liknar det vid en mardrömssits. Av signaler att döma från andra svenskar, hoppades några att hitta förklaringen till Kevins död på detta enkla sätt. De behövde inget motiv, det räckte med att peka ut utlänningar.
I ett brev till Rolf Sandberg stod att läsa: Bäste hr Sandberg!
Mordet på Kevin begicks av bosnier. Därav bestraliteten i själva utförandet.
Föräldrarna har hotat att döda/misshandla sin barn om de erkänner.
Med vänlig hälsning SHT "
Tongångarna känns igen från bland annat den här tråden.
Får mig att tänka på James Bulger mordet i England -93, där två 10-åriga killar misshandlade
ihjäl 2-åringa James.
Den ena killen kom just från ett dysfunktionellt hem,där det fanns en frånvarande pappa,alkohol,misshandel och arbetslöshet med i bilden.
Mary Bell var en mycket omskriven barnamörderska på 60 talet i England.
Hon mördade två barn vid två olika tillfällen när hon var 11 år.
Marys mamma var prostituerad och försökte ta livet av Mary som barn,hennes pappa var okänd.