Skjuta av människostammen - när börjar jakten?

För att ta ett exempel:

Vi håller ju nere älgstammen för att minimera skadeverkningar på skog och natur. Detta anses (av de flesta) som någonting naturligt och i viss mån nödvändigt.

Vore inte det bästa för planeten Jorden att göra detsamma även med människorasen? Tänk vilket paradis vi skulle kunna skapa för oss själva (om vi förutsätter att ditt och mitt liv skonas)! Nu är ju detta en icke-fråga i praktiken, om man inte heter Adolf Hitler förstås.

Nu till min fråga: Vad är anledningen till att vi inte diskuterar detta? Beror det på att människan ser sig själv som skapelsens krona, och således skulle förstöra någonting fint? Beror det kanske på att det människor emellan, oavsett geografiskt och kulturellt avstånd, finns ett band (tänk: familjeband bundet av annat än blod) som hindrar oss utföra sådana handlingar?

Rent praktiskt skulle det ju gå att genomföra, om än med stora svårigheter. Jag förmodar att det största hindret stavas rädsla att få (sådana mängder) blod på händerna, men - den som står segrande får ju skriva historien efter eget tycke.

Observera: jag säger inte att man ska "skjuta av" människostammen - jag undrar bara varför ingen gör det (på riktigt). Älgarna skadar naturen, alltså minimerar vi skadorna genom att skjuta av stammen. Människorna skadar naturen än mer, men i stället för att minimera skadorna genom att gå till kärnan av problemet skänker vi oss själva en särställning, vilket får till följd att skadeeffekterna eskalerar.

Jag kan förstå om man känner sympati för och empati med människor i sin omedelbara omgivning, men för människor på andra sidan jorden? Människor du aldrig kommer att möta, eller ens ha någon som helst kontakt med? Människor som, förutom att vara just människor, står långt ifrån dig både kulturellt (och geografiskt)? Jag kan inte förstå det. Denna "mjukhet" är onaturlig. Eller så är den en effekt av en globaliserad värld, där geografiska (och i viss mån även sociala) skillnader suddas ut. Oavsett vad så kostar denna mjäkighet alldeles för mycket för planeten Jorden och dess resurser, men framför allt för människan och dess utveckling.

Denna tråd är definitivt felplacerad, så flytta gärna till rätt forum.

One blood, one heart.

Vi kan ju reglera på andra sätt förutom att skjuta folk, t.ex inte föda nya bebisar på en liten stund, vara förälder åt ungar utan för'ödrar alternativt bara skaffa EN bebis.

Ja, där har du en poäng. Men vad gör man då med alla som föder fler än ett barn? Ta deras barn och "sprida ut" dem över planeten? Hur går man vidare med de som ej följer (dina exemplifierade) riktlinjer?

EDIT (lägger till detta stycke): Nu är du så där mesig och mjäkig som jag beskriver i min TS. Det låter fint i teorin men fungerar sämre i praktiken.

Kan inte du ställa upp frivilligt?

Ställa upp frivilligt på vad? Äta bly eller dela ut bly? Vänligen precisera dig närmare.

På att bli bortrensad såklart. För mänsklighetens bästa. Eftersom du bryr dig så mycket kan du väl ändå offra dig?

Det är såhär många personer som gått "rampage" har resonerat, förresten. Eller tonåringar som ska vara lite tuffa. Skolskjutaren i Finland talade mycket om det här.

Undrar hur många som dött pga av mord, dråp eller krig de senaste 50 åren eller så...

Frågeställningen var varför detta ämne inte är rumsrent. Inte huruvida vi verkligen ska ut och rensa. Markant skillnad.

Men syftet har ju varit allt annat (i de flesta fall!) än att säkra planeten Jordens och mänsklighetens fortlevnad. Jag är inte för krig, förresten.

Jordens befolkning ökar lavinartat, och de åtgärder som diskuteras är tandlösa enligt mitt tycke. Därför funderar jag kring detta.

Anledningen till varför detta inte är rumsrent är väl ganska uppenbar, det handlar om att ta andra människors liv. Detta är i större delen av världen strängt förbjudet, för ingen människa ska ha rätten att bestämma om en annan är värd att leva. I de länder där det fortfarande tillåts är det förbehållet grovt kriminella.

Huruvida ingen människa är värd mer än en annan är ur ett filosofiskt perspektiv intressant att diskutera. Själv tycker jag att det är ett tankefel av rang. Ungdomsligister, lågintelligenta och yrkeskriminella är, för mig, inte alls lika mycket värda som människor som för samhället framåt på ett eller annat sätt. I positiv riktning, ska väl tilläggas för klarheten skull.

Att bestämma sig för att utrota de "på andra sidan jorden" blir ganska komplext eftersom alla är på andra sidan jorden i förhållande till något land. Bättre då att göra sig av med parasiterna. Eftersom det finns en kausalitet mellan låg utbildningsnivå och högt barnafödande håller vi på att göra oss själva en enorm otjänst. Minns inte vad den där filmen heter, men den handlar om en person som vaknar upp några hundra år fram i tiden och möter en verklighet där alla är dumma som spån, en effekt av just det jag nämnde i meningen innan. Jag är helt på din linje. Inför körkort för barnafödande och sålla friskt bland befintliga samhällsmedborgare.

Ja, skulle jag bli märkt för jakt fick jag ju acceptera mitt öde. Men om "man" bestämmer sig för att genomföra detta på global nivå skulle nog inte individerna väljas ut på måfå. De som har saker/egenskaper att tillföra skulle ju vara dem som fick leva kvar, för att stärka återstoden av människosläktet.

Jag vill gärna tro att jag hör till dem som, åtminstone i förhållande till människor från andra mindre utvecklade kulturer, skulle skonas från detta öde. Men jag kan ju ha fel

Jag vet vilken film du menar, och den är både rolig och skrämmande.

Nu kanske jag är lite dålig på att komma till kärnan i mitt resonemang, men i naturen är ju denna kamp alltjämt rådande. Varför ska vi vara förskonade från den?

Sen har jag inte sagt att man ska utrota människor från andra sidan jorden, jag tog upp dem som ett exempel i frågan om empati och sympati. Jag säger inte att någon särskild människoras ska utrotas, inte heller någon särskild etnicitet. Gallringen skulle givetvis ske efter andra premisser, vilka inte är upp till mig att slå fast (eftersom jag inte verkar i riktning mot det scenario jag målar upp).