Citat:
Ursprungligen postat av Blodvite
Det är lite vad jag menar. Att utgöra toppen av pyramiden innebär ett visst ansvar gentemot de som i pyramiden befinner sig under oss. Att vi tar ansvar, eller i alla fall har ambitionerna, tycker jag står klart. Vi skjuter av älgar för att skydda naturen. Vi diskuterar vargars vara eller icke vara för att vi värnar om balansen i naturen. Vi har fridlysta djur och växter. Så långt allt gott. Människan själv däremot förökar sig som en illasinnad bakterie och skövlar Jordens resurser i en allt högre takt. Jag tror personligen inte att vi på fredlig väg kommer att få bukt med överbefolkningen (och dess konsekvenser), utan som du säger - saken kommer att i en förhållandevis nära framtid ställas på sin spets. Alternativet är undergång, och vem tjänar på det?
Jag törs påstå att de allra flesta jägare inte jagar för att de tycker om att skada och avliva (faktiskt) oskyldiga varelser, de gör det för den goda sakens skull. De ser saken ur ett vidare perspektiv och hänger inte upp sig vid ett individperspektiv, vilket tycks vara det som anammas av alla som vurmar för ditt och datt. De förstår alltså att detta är någonting som måste göras för att behålla någon form av balans.
Nä, precis - vem tjänar på det? Men det är väl precis som med människor, det är väldigt lätt att se fel, brister och problem hos andra men desto svårare att se dem hos sig själv. Det gäller kanske även raser. Även om vi diskuterar att vi blir fler och fler diskuteras det sällan som ett
problem, vilket det borde. Istället konstateras det att befolkningen växer, varpå det i nästa andetag rapporteras om att vi föder för få barn och måste öka invandringen så att vi hela tiden växer. (Jag försöker inte vrida det här till någon slags integrationstråd.) Precis som man gör när man själv får något som gör lite ont i ryggen - hoppas att det ska gå över av sig själv och drar sig för att gå till en läkare - gör vi med befolkningsökningsproblemet. Genom att inte se det stora perspektivet skapar man på sikt enorma problem för individen. Svält är nog inte särskilt kul att uppleva.
Jag tror att vi tycker ganska likadant, du och jag. Men jag vet inte vad man kan göra för att förändra människors tänkande runt det här, för de flesta resonerar nog inte ens om det.
Under en period bodde jag i ett land i f.d. Sovjetunionen. Något som slog mig där var bristen på säkerhet överallt och vad den förde med sig. Hela landet var darwinism-in-action. Det fanns inga bommar vid tågstationerna som fälldes ner när man inte fick gå över - var man så dum att man gav sig ut på rälsen när tåget kom fick man skylla sig själv. Jag kan ge mängder av liknande exempel. Det här, tror jag som är uppvuxen i säkra Sverige, gjorde att människor fick en mer pragmatisk inställning till livet. Det gäller att vara uppmärksam och smart, för annars dör man eller skadar sig. Och skulle det hända så är det ens eget fel. Ett gäng människor dog sannolikt i olyckor med tåg varje år - vilket på individnivå är hemskt - men dessa människor var uppenbarligen inte tillräckligt smarta för att klara sig i samhället.
Vi har genom sjukhus, läkemedel och vetenskap bråkat med det naturliga urvalet under en alltför lång tid. På kort sikt är det bra, för det innebär att vi kan leva längre. På lång sikt är det uselt, för det innebär att vi som art kommer att leva kortare.
