arbeta-semester-död

Det var faktiskt en anledning till att jag började knarka. Fy fan vilken besvikelse livet blev efter man hade tagit examen och börjat jobba. Var det detta livet skulle gå ut på? En förfärlig känsla. Men jag rekommenderar ingen att börja med droger, även om jag inte ångrar det, och jag nu har brytit det dagliga bruket.
Men sen när jag fick barn så ändrades allt. Då var det jävligt bra att vara sjukskriven/arbetslös, så man kunde vara mycket med dem samtidigt som man blev motiverad att kicka drogerna. Nu börjar de bli lite större, så nu är det dags att börja göra något.

Jag pallar att jobba heltid även om jag blir jävligt trött av det. Frågan om varför är väl förväntningar och uppfostran som medfört arbetsmoral. Inte fan är livet ett vanligt skitkneg jag önskar att jag kommer kunna slå mig frå från bojorna och leva ett mer avslappnat liv i framtiden. Nu orkar man som ts säger inte göra något knappt när man är ledig för att man är för trött. Sen tokreser jag när jag har semester så jag får aldrig liva. Det är alkohol och ibland droger som håller humöret uppe.

Den enda lösningen för att komma ifrån sina destruktiva tankar (som går på automatik, fast man inte vill) är att avidentifiera sig med dessa. Detta gör du enklast/snabbast genom att skifta din mentala inställning.
För att inte gå alltför OT (och för att det skulle bli väldigt mycket text för ett inlägg) så tipsar jag om en bok som förklarar detta på ett mycket bra sätt (den bästa bok jag läst i ämnet och jag har läst många)
The Power Of Now (svensk översättning: Lev Livet Fullt Ut) skriven av Eckhart Tolle
Lycka till!

Komiskt. Anledningen att jag började jobba var just för att knarka. Då funkade det bra, för du vet ju själv hur stort sug en pundare har efter pengar. Men nu när man lagt det åt sidan så känns det så fruktansvärt trist och grått.

Tur att jag har träningen, men även fast jag satsar på det till 110% så saknar jag rusen. Hatar att var nykter.

Förväntningar och uppfostran anpassade för 1800-talet kan du rationalisera bort tycker jag, så gör du alla en tjänst.

Det var inte menat som något positivt, vilket du måste fattat om du inte är hjärndöd.

Jobbar till 4 - gymmet kl 5 - hemma och duschat runt kvart i 7 - sen fixa mat - sova. Enda dagen jag vilar är på lördagar och då är man så trött att man inte orkar göra ett skit.

haha, det låter konstigt
jag är civ.ing. och hade från början ett jobb där jag designade nya volvo bilar datatekniskt, men hamnade till slut på dödligt tråkiga telekom-projekt som dödade mig själsligt, blev deprimerad och började knarka eftersom det var denna enda friheten jag såg framemot. Till slut sa jag upp mig, och började knarka 100% med tunga droger, och sen för att finansiera mitt missbruk så började distribuera och har gjort karriär där istället och tog ut 100k i månaden
men nu är allt det avvecklat eftersom jag har barn och ska snart börja arbetsträna
så som det ser ut nu, så har jag först gjort en karriär som teknisk konsult, sen som missbrukare, sen som dealer, och nu har jag skaffat familj, och nu ska jag börja om, börja arbetsträna med andra människor som också har ett splittrat förflutet
Det jag är stolt över är att jag ändå hyfsat helskinnad har klarat av den här resan innan 30, inte dött, inte suttit inne, och nu ska jag försöka bli en förebild för mina barn. Jag har ett extremt spektrum av livserfarenheter; jag har vänner som är specialistläkare, journalister, och grannen är rikskänd politiker, värdetransportrånare och vanliga tjackisar och smackheads. Det är min stora utmaning, what now???

tog du ut 100K i månaden för att langa?

Ja inget blir bättre av att tänka i destruktiva banor, det har du rätt i. Har inte mycket till övers för självhjälpsböcker, gillar inte tanken på att andra tjänar deg på min olycka. Men ska tänka positvt och läsa den(när jag har råd).

Jag tänker ofta på hur det vore att göra ett bankrån, i bästa fall får jag pengar för ett par år, i värsta fall hamnar jag i fängelse, och kan slappna av och slippa bry mig om allt. Någon som känner igen sig i mina dagdrömmar?

Ja, gör det, kan lova att det är väl investerade pengar.
Jag ser inte denna bok som en självhjälpsbok även om den säkerligen kategoriseras så av bokhandlarna. Den innehåller något mycket viktigare än enbart lite hjälp.
Efter jag läste boken har mitt liv blivit oerhört mycket bättre.
Före var jag bara lycklig kortare stunder, nu är jag nästan alltid lycklig och de små nedgångar som uppkommer berör mig inte lika mycket som förr och de försvinner nästan genast.

tycker det är bra att denna tråden lockat folk att erkänna att de är fast i systemet och att de inte trivs där.

Ja, och att andra har beskrivit lösningen på deras problem.
Hoppas de följer råden.