EMU går i graven.

En artikel som är relevant för denna tråd som jag länkar.


http://www.fundweb.co.uk/the-future-of-the-euro/1045432.article

Jodå, jag har svårt att se det men jag utesluter det inte, vi ser vad EMU gör med många just nu, hur många är det inte som fastnar i misär just p.g.a EMU och detta misslyckade projekt, det går definitivt att dra paralleler till Malmö & till London och flera andra städer som har stora problem, vi ser vad som händer med vården till våra äldre m.m ju mer sånt här som kommer fram desto mer förakt för EU kommer att bubbla upp och till slut exploderar det.

Hur menar du att EU,euron och utvecklingen i Malmö hänger ihop?

Misären är arabernas följeslagare oavsett var de slår sej ner och enligt min mening utmärkt att föra hårdvalutapolitik så att våra politiker inte kan ösa ofinansierade bidrag över dem och bruka dem som valboskap. Detta har föga med euron att göra utan hänger ihop med att det främst är kosmopoliterna som driver en mångkulturell agenda genom EU. Nu för Sverige och övriga Norden framgångsrikt hårdvalutapolitik så nu återstår det bara att stänga Europas gränser och premiera återvandring och hoppas på att Tyskland och dess befolkning ändrar inriktning för EU.

I Tyskland finns inga sionister....utan ett kompakt motstånd mot multikulti...

Visserligen lite OT för denna tråd.

Om euron är garanterad stödköp och att för evigt hållas under armarna av all världens centralbanker och sedeltryckerier är ju artikeln helt okej - om inte är sanningshalten lika låg som Bibelns. Ryktet om eurons förträfflighet är en vandringssägen på väg mot sitt slut.

.. Jeez, så du säger. Gillar inte araber, habibi ?

Skulle uppskatta svar på mina frågor någon sidan tillbaka i tråden. Tycker ändå det är relativt relevant för tråden.

Naturligtvis var det just det som inträffade när vi öppnade upp vår ekonomi,för främst de trångt tänkande socialdemokraterna. Plötsligt insåg de att skatteunderlaget var rörligt och dessutom så var staterna utsatta för konkurens avseende att ge bra villkor för företag att kunna etablera sej.

Toksocialister avpolleterades eftersom skatteunderlaget röstade med fötterna.

Finns det då ingen gemnskap och lojalitet inom ett folk drabbas just de svaga grupperna eftersom det just är den offentliga sektorn som främst har ansvar för dem. Viljan att betala skatt för de sina och de svaga grupperna hänger delvis tillsammans med hur homogen en befolkning är.

Få vill ju betala högre skatt för att försörja horder av kriminella araber som nu sker i Malmö,vilket på sikt drabbar vår vilja att betala skatt för "svaga grupper",utan då försöker vi finna andra lösningar för att ta hand om våra gamla föräldrar och andra som vi anser förtjänar hjälp.

Statens legitimitet undergrävs inte bara av arabflocken utan även vi resonerar i termer om att vi inte vill försörja dess nykolonisatörer som inte bidrar något till välfärden.

Därför är jag emot mångkultur eftersom den bryter ner sammanhållningen i ett land och det är nog ingen slump att USA aldrig eftersträvat att bygga upp en välfärdstat.

Man måste titta tillbaka i historian och kolla lite på hur EMU har föregåtts och hur det byggts upp, grunden till EMU lades redan i vid schengenavtalet och öppnadet av gränser, i samband med detta hårdlanserades "multikulti" och politikerna i EU bestämde att vi skulle ta emot mängder med flyktingar, detta var ett luftslott som bara väntades att slås sönder, alla med lite verklighetsförankring såg det, politikerna blundade, och nu med en allt större gemensam ekonomi där många länder missköt sig något enormt blir det fler än nödvändigt som blir drabbade och det har under många år byggt upp de krafter som härjar i London & Malmö etc.

Med en mer restriktiv politik hade vi aldrig hamnat här.

För f. d. Sovjetsatelliter är det starkaste incitamentet med EU-medlemskap att smeta åt sig EU-bidrag men samtidigt se till att Bryssel får så lite inflytande över inrikespolitiken som möjligt - och hålla sig borta från euro. Tjeckien är ett exempel på den inställningen och hur Kroatien kommer att navigera bland blindskären återstår att se.

Vart tog Islands medlemsansökan vägen ? Islands överdimensionerade banksystem i förhållande till landets BNP försatte Island i lika prekärt ekonomiskt läge som Lettland, men inget av dessa länder har euro och båda verkar ha tagit sig upp på banan tack vare egna centralbanker och sina flexibla, nationella valutor i behåll. Tycker Bryssel ska se detta som goda exempel och släppa grekerna fria från euro, det är Greklands enda chans att återfå konkurrensförmåga och framtidstro.

Du har en kluven och för mej obegriplig inställning till hårdvalutapolitik. Du misstror när ECB för en expansiv penningpolitik och stödjer de egna bankerna inom sitt valutaområde,när de har stora svarta hål i sin balansräkning p g a kreditförluster,men bejakar att andra länder gör samma sak tack vare sina "flexibla nationella valutor" i behåll. Varför denna dubbla inställning?

Du hatar själva euron som symbol för allt du avskyr och är ologisk i ditt resonemang.

Bejakar du hårdvalutapolitik eller ej? Anledningen till att Grekland hamnat i den situationen de gjort beror på att de anslutit sej till en hårdvalutaregim för att få lägre ränta trots att de har en underfinansierad offentlig sektor. Detta är deras dilemma samt att de inte kan inflatera bort sin statskuld eftersom deras trixande med bokföring nu fått oss alla att inse att de inte kan betala tillbaka vad de lånat. Vem ska försörja deras underfinansierade offentliga sektor? Alldeles oavsett om de återgår till en egen valuta eller ej. Ingen lär ju frivillgt vilja konvertera sina euron till denna nya valuta,eller hur?
De måste ju angripa kärnan i problematiken och inte nöja dej med att bekämpa symptomen.

Sverige har sedan den påtvingade "devalveringen" 1992 lämnat tobleronepolitik bakom oss och för nu just den hårdvalutapolitik vars ände utlöste krisen 1992 då vi övergav tobleronepolitiken (underfinansierad offentlig sektor) och trixandet med penningpolitiken och hade regelbundna devalveringar.

Jag är inte socialdemokrat men Göran Persson ska ha en eloge för att han fick vår statsbudget i balans och förmådde göra de nedskärningar i offentlig sektor som var smärtsamma men nödvändiga och kunde genomföras just för att han var socialdemokrat. Riksbanken blev självständig och höga lönekrav möttes med höjda räntor och slutligen knäcktes inflationen och räntan föll dramatiskt. Trots detta föll den svenska kronan i värde mot D-marken eftersom det tar lång tid att bygga upp ett förtroende för en valuta.

Nu drygt 20 år efteråt åtnjuter vår valuta stabiltet och drabbas av det det dilemma som just hårdvalutapolitik åsamkar. Det driver ner räntan,stärker valutan samt gör importen billigare men på bekostnad av att exportindustrin får ett högre kostnadsläge och att vi exporterar bort våra arbetstillfällen. Främst okvalificerade såna. Dock lär ju eurons försvagning inte vara i evighet och det är faktiskt främst en euroförsvagning och inte en kronförstärkning

I praktiken brukar hårdvalutor över tiden skugga varandra även om de befinner sej i olika valutablock. Schweizerfranc visar större korrelation med de japanska yenen än med andra europeiska fiatvalutor. En CHF har under de sista 10 åren handlats runt 80-95 yen förutom vid ett fåtal tillfällen innan pendeln åter slår mot denna medelpunkt och jag minns att växelkursen var densamma redan på 80-talet.

http://www.google.com/finance?q=chfjpy#


Från krigslutet tills dess att Nixon slutade lösa in dollar mot guld 1971 hade hela Europa och resten av världen en dollarmyntfot och hade konvergerat sina ekonomier till varandra. Under denna tid känner jag inte till nåt fall där nåt land i Europa devalverade.

Detta övertygar mej om att det är den penningpolitiska inställningen till valutapolitiken som är det avgörande och inte externa asymmetriska chockartade händelser som får länder att devalvera.
Den som de flesta politiker har som svepskäl till att ha valutan flytande för att kunna föra tobleronepolitik. Annars förväxlar man orsak med verkan. Hönan eller ägget?

Sverige,Norge samt Finland och alla länder inom Norden för nu hårdvalutapolitik och även danska valutan är peggad till euron. Vi har olika penningpolitiska policyn men vi för samtliga hårdvalutapolitik och mycket riktigt så skuggar valutorna varandra med lite skvalp och lär göra så under överskådlig tid.

Det är då i praktiken penningpolitiskt oväsentligt om vi har en flytande valuta,peggad valuta till euron eller ansluter oss till euron.Alternativt har en gemensam nordisk valuta. Alla länder i Norden har olika policy runt penningpolitik, men har det gemensamt att de för hårdvalutapolitik,och då är den formella valutaregimen egentligen oväsentlig.

En hårdvaluta har lägre ränta men kompenserar detta med att den övertiden ökar i värde mot andra valutor samt att importen över tiden blir billigare i landet och då även inflationstrycket samt att lönekraven sjunker. Tyvärr brukar de länder som för hårdvalutapolitik även ha en något högre arbetslöshet då exportindustrin drabbas av ett något högre kostnadsläge. Särskilt om exporten består av produkter som främst kräver okvalificerad arbetskraft. Bra om man vill slippa okvalificerad arbetskraft dock...HEHE

Ofta brukar sådana länder ha ett segment av högutbildad arbetskraft som ändå lyckats få avsättning för sina produkter internationellt trots denna nackdel.

För mej är det inte för eller emot euron utan för eller emot hårdvalutapolitik som är det väsentliga. För man en trovärdig hårdvalutapolitik kan därefter ta ställning till vilket valutablock man vill höra till och ska i praktiken inte ha nån avgörande betydelse. Tysklands befolkning är främst orolig att euron ska tvinga Tyskland att överge sin framgångsrika hårdvalutapolitik.

USA håller på att förlora inflytande just för att de inte för hårdvalutapolitik,men även där finns det ingen policy om att de olika delstaterna ska "bailas" ut av FED

Frågan är då huruvida man är för eller emot EU-samarbetet samt vilket politik själva EU står för och inget annat. Det kan man kosta på sej nu när Sveriges krona faktiskt är en repekterad valuta som åtnjuter internationella placerarse förtroende. Det jag snarast vill är att vår valuta peggas till euron för att skydda vår exportindustri mot onögt skvalp i växelkursen samt att vår ränta inte drivs ner för lågt med tanke på att vår valuta just nu brukas som "safe heaven" av placerare.

När internationella placerare efterfrågar svenska obligationer driver de upp priset vilket innebär att räntan faller.........

Du tycker jag förhåller mig ambivalent till hårdvalutapolitik ? Det tyska kynnet är inte detsamma som kynnet i länderna längs Medelhavet - hårdvalutapolitik passar sparsamma och flitiga tyskar bättre än latinare & greker, var och en med en poster på väggen som det står Mañana på, i kontrast till tyskarnas poster på köksväggen; en spargris med texten: Deutsche Bank. Jag är varken stelopererad eller enögd och jag inser att inom ett område av EU's storlek kan inte ribban läggas lika för samtliga 28 länder, det finns ingen anledning för latinare och greker att göra våld på sin själ.


Svårt för okonventionell logik ? Som svensk ogillar jag det mesta som börjar på bokstaven "e" följt av ett "u" .. Så är det.


Jag bejakar inte hårdvalutapolitik in absurdum när hårdvalutapolitik inte är förenligt med sunt förnuft, men i dagsläget skulle jag inte förorda hårdvaluta nånstans om jag inte vore tysk med avsikt att knäcka pigs längs Medelhavet. Med risk för att verka tjatig upprepar jag att Greklands enda chans att resa sig är att få utlandsskulden avskriven med bortåt 75 procent och sin drachma tillbaka.


Precis. Och kärnan i problematiken är euron.


Med EMU-sammanbrott och de nordiska länderna i en nordisk union kommer strikt hårdvalutapolitik att ersättas med valutapolitik som bättre harmoniserar med sunt förnuft och behov utan att vara ansvarslös, och Keynes recept - blandekonomi - slår Hayeks råkapitalism, den gynnar flera och, om inte annat, för att undvika social oro.


Den politik EU har att sysselsätta sig med kan enbart vara inriktad på krispolitik och brandsläckning, något annat gives inte. Kris är vad EU står för, det gäller i dag och i framtiden, oavsett EMU och euron går under eller inte.

Kärnan i Greklands problem är att finna de som i framtiden helt frivilligt och av ren välvilja ska betala och försörja den underfinansierade offentliga sektorn och dessutom riskera att förlora sina pengar. Man anlitade mycket riktigt Goldman Sachs för att trixa med bokföringen för ses som kreditvärdiga just för att få kredit.

Nu vet alla att landet inte är kreditvärdigt så frågan är då:

Hur ska Grekland i framtiden få någon att finansiera deras underfinansierade offentliga sektor som de inte själva mäktar med eftersom skatteuppbörden är bristfällig?

Att byta valuta och få skulden nedskriven löser inte detta problem. Problemet lär återkomma om landet inte byter politisk kurs,alternativt så får de inte mer krediter. Att konfiskera medborgarnas bankonton ger en viss frist men kan rimligen inte vara en hållbar lösning. En ny valuta i nu läget innebär troligen hyperinflation,men på sikt lär de i vartfall få ompröva sin ekonomiska politik.

Antingen fortsätta sin korrupta väg eller anpassa sej och Tyskland vill i vartfall gärna ha ut dem ur samarbetet. Jag tror många greker vill anpassa sej och likt oss 1991 avpolletera korrupta tobleronepolitiker under socialt accepterade former, där de svaga,sjuka och de äldre inte kommer i kläm. Skillanden är att vi i Sverige aldrig bytte valuta men problematiken är densamma.

Man kan inte lyfta sej själv i håret och i längden låta utlandet försörja sin underfinansierade offentliga sektor,oavsett penningpolitik.

Euron var det töväder som fick snön att smälta så att vi alla kunde se vad de grekiska politikerna försökte dölja med sitt trixande i bokföringen. Vad som göms i snö kommer fram i tö.

Jag instämmer med dej om att dessa länder aldrig skulle varit med i euron, då de just inte har den mentalitet som krävs för hårdvalutapolitik. Vi blev kvalificerade först efter det att vi gav upp denna tobleronementalitet främst symboliserad av 70-80-talets socialdemokrati under krisen 1991.

Därför är jag idag inte lika angelägen om en anslutning till euron som förr utan tvärtom skeptisk p g a av de mer realpolitiska faktorer och inte främst de penningpolitiska.