EMU går i graven.

Mängder av löften och utfästelser om åtgärder som ska vidtagas, ibland med ett ganska generöst tidsperspektiv, har hörts från Barroso, Merkel, Psykozy och ledarna i de mest utsatta euroländerna. Men en resumé över vilka åtgärder som hittills faktiskt har genomförts visar att praktiskt taget ingenting substansiellt har skett. Förvånande att marknaden reagerar på löften och utspel och inte avvaktar facit och resultat.

Dagens situation i eurozonen är förhållandevis stabil och förutsägbar i jämförelse med vad som kommer att vara fallet inom halvtannat år, oddset för EMU/eurons överlevnad på sikt är långt sämre än dåligt och närmar sig nollpunkten. Global ekonomisk inbromsning med förmodad 0/- tillväxt i eurozonen i kombination med ständigt återkommande strejker i Grekland och troligen även i Italien när motorsågarna börjar kapa i välfärden; lönesänkningar, skruvande på pensions- och skattesystem och med teknokraten Monti som en interimslösning tills politikerna släpps ut på banan och det politiska käbblet - Italiens adelsmärke och signum - tar fart igen. Greker och italienare simmar mot en standlinje som tycks avlägsna sig vid varje simtag - skuldberget snarare växer än krymper och det är i längden ohållbart. Vad som dessutom talar emot eurons fortlevnad på sikt är att Tyskland inte vill ha euro utan sin DM tillbaka - det väger tungt - och tyska industriledare intygar att den tyska exportindustrin klarar sig utan euro - och det väger tyngre.

Panikfrön har en tendens att gro blixtsnabbt, och vem eller vilka som kan upprätthålla disciplinen när startskottet går för en skilsmässa, vilket är oundvikligt, och alla rusar mot utgången är ju inte helt enkelt att svara på eller ha en uppfattning om. Återstår att se hur långt civilisationen har nått när den dagen kommer.

Island hanterade sin kris föredömligt och har väl ännu inte helt kommit ur skuggan. Man postade en ansökan om EU medlemskap för snart två år sedan men om detta hörs ingenting. Möjligen återkallade Island sin EU-ansökan i samband med den brittisk/holländska förvecklingen och krav om återbetalningsskyldighet på Icesave i spåren av finanskraschen 2008.

Iofs är det ju det som just är marknaden. Att köpa och sälja i spekulationssyfte, mot bedömning om vad man tror att andra tror. Man räknar med att 70-90% av all handel med valutor och obligationer är i rent spekulationssyfte, dvs ej strategiskt där man köper eller säljer för själva innehavets skull.

Så denna kraftiga minskning av Italiens räntor är helt enkelt en del av en rekyl nedåt, som triggades av en rad "goda" nyheter i rad (centralbankernas sänkning av dollaravgifterna förra veckan, Italiens krispaket i söndags, Merkel och Sarkozys möte). Många spekulerade då i att många skulle tro att räntorna sjunker. Och då sjunker de.

Egentligen ska ju räntorna avspegla risken för inställda betalningar, men eftersom 70-90% som handlar med pappren inte har för avsikt att inneha dem mer än max några dagar, så spelar det ingen roll. Vi "vet" att Italien inte kommer att defaulta före fredag åtminstone.

Tycker att det mot bakgrund av att alla "vet" att ingenting av löften och utfästelser infrias borde dämpa spekulationsivern påtagligt. Marknadsaktörerna borde egentligen sitta i sina skåp och gäspa sig tårögda i nuläget. Psykologi när den är som sämst.

Hej brak-teater!

Jag har ett hyfsat kontaktnät där det finns obligationshandlare, aktieanalytiker, riktigt bra nationalekonomer och en del annat folk.

Inför ovanliga situationer brukar vi för det mesta kunna förstå någorlunda vad som är på gång och vilka effekter det kan få.

Men den här gången säger allihop (mig själv inkluderad) att vi har inte en aning. Det kan ta precis vilken väg som helst.

Det enda vi tror oss ana är att Euroländerna kommer att jobba hårt för att behålla Euron. Om de lyckas kommer det att ta flera år innan den ekonomiska situationen i Euroländerna är bra.

Om de inte lyckas och länder börjar lämna Euron - ja då kan vad som helst hända. Vi hittar ingen historisk situation att jämföra med.

Oavsett vilket som sker så är det de sydliga Euroländernas stora statsskulder och budgetunderskott som är roten till allt ont. Med de statsskulder de har måste de snarast får åtminstone balans i sin statsbudget. Får de inte det kommer inga åtgärder att funka för deras del.


Sverige är å ena sidan väldigt exportberoende, men har å andra sidan ganska liten del av sin export till PIIGS-länderna. Tyskland och USA är våra största handelspartners. Så länge vi håller oss borta från Euron och Tyskland och USA inte kraschar så är nog svenska kronor och svenska statsskuldväxlar ett av de säkraste tillgångsslagen i dagsläget.

Både Island och Estland skar ordentligt i sin ekonomi. Medborgarna fick det tuffare ekonomiskt sett. Men deras ekonomi verkar ha återhämtat sig ganska raskt.

Vet inte om det går att jämföra rakt av med Grekland etc. Men så länge de länderna inte vill anta tuffa sparpaket så kommer deras ekonomiska situation inte att förbättras (om inte omvärlden efterskänker deras skulder vill säga).

Ja, kanske är det en förhöjd smärttröskel.

Men obligationshandlare som handlar för så stora pengar som det handlar om här - dom är väldigt noga med sina analyser och brukar vilja ha väldigt konkreta skäl till att ändra strategi.

Undrar om det möjligtvis finns ett inslag av spekulation (typ Soros) eller intervention (ECB, IMF) med i spelet?

Den fetade meningen var verkligen välformulerad. Mitt i prick!!

Nja, så enkelt skulle jag nog inte säga att det är.


http://www.swedishtrade.se/PageFiles/134234/Exportstatistik_2010_110307.pdf


http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Ekonomi/Utrikeshandel/

Så visst, den direkta exponeringen mot PIIGS är kanske inte så stor. Men de påverkar eurozonen och Europa i stort, och den zonen är i princip vad vi baserar vår överlevnad på. Så länge Tyskland m.f är med i Euron så är det kritiskt för oss i Sverige att det inte går dåligt. Tyska banker är vad jag förstått hårt exponerade gentemot PIIGS, något som torde få följden av att går PIIGS ner så tar de med sig Tyskland och Frankrike i fallet, och det skulle inte vara bra för svensk export.

Amatörmässig analys, men ändå.

Färre än 10% tycker nu att vi ska gå med i Euron: http://www.svd.se/naringsliv/rekordlagt-fortroende-for-euron_6687474.svd

Hamilton har förvisso rätt i att det inte är Euron i sig som är den direkta orsaken, det är slösaktig politik som är det. Dock så har eurozonen och dess konstruktion möjligjort för billiga lån till länder som inte skulle ha det, och är samtidigt en orsak till varför krisen är så svårlöst.

Detta betyder ju dock inte att Hamilton inte fortfarande är en komplett dåre, vilket visas av det sista verklighetsfrånvända citatet:




Jadu Kalle, hela världen bara väntar på att få uttalanden och kloka idéer från metropolen Sverige...

Stödet för euron i opinionen är nu praktiskt taget identiskt med stödet för Folkpartiet uttryckt i valresultat 2010. Driver FP eurofrågan in absurdum i nästa valrörelse, eller tvingas stå till svars för sin aparta åsikt i de partiledardebatter som garanterat tar upp EU/EMU och euron i valrörelsen 2014, kommer Folkpartiet farligt nära 4 procent.

Euron är portförbjuden i Sverige och en omprövning av EU-medlemskapet är antagligen inte särskilt långt borta. EU liknas i dag vid Babels Torn där folk inte förstår varandras språk, och där konstruktivt samarbete är omöjligt. Från Babels Torn proklameras diktat i syfte att hålla en dödsdömd vid liv av prestigeskäl.

Tack för korrekta siffror! Jag tänkte dels bara på varuexporten, dels hade jag gamla siffror.

Och visst har du rätt i att övriga Euroländer också får det tufft om det går åt skogen för PIIGS.

Det jag försökte svara på var om svenska kronor och statsobligationer är en säker eller osäker tillgång om PIIGS får problem. Och jag tror fortfarande (men kom gärna med motargument!!!) att det är en säker tillgångsform eftersom:

Vi har en stor export till USA, Norge och länder utanför Euroområdet, och eftersom jag inte tror att Tyskland, England och andra stora mål för vår export får mer än en åttlig nergång (men nergång, ja!) om PIIGS fallerar.

Stämmer detta är det i mitt tycke den största politiska skandal jag upplevt - någonstans på jorden:

Nu måste sveriges regering och riksdag fatta beslut om Merkozys förslag till ändringar i fördraget utan att ens ha sett förslaget:

http://di.se/Artiklar/2011/12/6/252929/S-topp-Stort-demokratiskt-underskot-i-EU/

Citat:

"På onsdagen sammanträder riksdagens EU-nämnd. Då ska partierna säga sitt om det fransk-tyska förslaget till nytt fördrag. Men vid lunchtid på tisdagen hade de ännu inte fått något färdigt förslag att ta ställning till."

”Vi måste ha en åsikt på EU-nämnden på onsdag.Men det finns inget färdigt förslag som vi har sett. Vi får gå via media.”, säger Marie Granlund (S), vice ordförande i riksdagens EU-nämnd, till di.se.

Vad säger ni? Ska Sverige fatta beslut om ändringarna i EU-fördraget på basis av vad politikerna kan läsa om det i media?