EMU går i graven.

Historiskt så har Sveriges (socialdemokratiska) penningpolitik sen 70-talet snarast följt Greklands exempel då även vi fört tobleronepolitik. Det är egentligen först under den senare delen av 90-talet som vi anpassat oss och fört hårdvalutapolitik och vi har egentligen ingen anledning att slå oss för bröstet och framhäva oss.
Vi bör stå i skamvrån tillsammans med Grekland och resten av Sydeuropa som haft väljare som röstat fram korrupta politiker som lovat ofinansierade statliga utgifter till sina egna väljargrupper och då ökat skuldbördan för framtida generationer. Väljare som tror att välfärd skapas av politiker och inte genom arbete.

Garantin för att vi inte återgår till att följa den linjen är som sagt hårdvalutapolitik och jag kan ju erinra om att Mona Sahlin under den senaste valet drev just tobleronepolitik (ofinansierade statliga utgifter)och hade visst stöd bland bidragsproletariatet. Det bidragsproletariat som vi nu importerar och Mona Sahlin försökte locka in i sin fålla och ösa medel över. Medel som skulle ökat statskulden och på sikt lagt grunden för ytterligare devalveringar och ett ännu fattigare Sverige. Dessutom gynnat slöseri och lättsinnig ekonomisk politik på spararnas och det arbetande folkets bekostnad.

Vi måste ta till oss sunda ekonomiska värderingar som är grunden för en sund stabil valuta. Det var denna insikt som gjorde att många insåg att vi inte var mogna att ansluta oss till Euron.
Jag ville vi skulle ansluta oss just för att förhindra ytterligare tobleronepolitik och anamma sunda ekonomiska värderingar. Nu för vi hårdvalutapolitik så nu är jag mer tveksam...bara vi håller oss på spåret.

I Tyskland finns ett starkt folkligt stöd för hårdvalutapolitik och Sverige har ännu inte i själ och hjärta anpassat sej till hårdvalutapolitik. Annars hade politiker med Mona Sahlins insikt om ekonomi inte haft nåt gehör.

Tja, varför inte Napoleon på sedlarna och Adolf på de hårdare mynten ? Skämt åsido, tyskar och fransmän avskyr varandra i grunden sedan hävderna och alla förhoppningsfulla försök att smälta ihop Tyskland med Frankrike torde vara förgäves, resultatet blir ingen hållfast legering. Till detta ska läggas britterna som snarare känner sig som EU-motborgare än som EU-medborgare och som aldrig kommer att acceptera tysk/fransk överhöghet beträffande finans- och penningpolitik, euro eller Schengen. I vilken roll och med vilken tyngd ser vi Storbritannien i ett framtida EU som stapplar och hasar mot en federation ? Jacques Delors, pådrivande och tung euroingenjör, säger i The Telegraph "Euro doomed from start" .. Något Delors borde repetera vid något festtal med anledning av 10-års firandet av euro i fysisk form. Vad är det för försök till grotesk statsbildning vi bevittnar ? Schiz i EU-ledningen över en viss beslutsnivå ? Skrämmande situation Europa befinner sig i för närvarande och någon plugg att dra ur finns tydligen inte.

Den rollen du ger britterna som en del av den tänkta stormaktstrojka har Norge på motsvarande sätt i en tänkt nordisk union.

Vad är alternativet till EU? De gamla stormaktsintriger som ledde fram till Wienkongressen 1815 vars maktbalans Tysklands demografiska och industrialisering slutligen rubbade?


http://sv.wikipedia.org/wiki/Wienkongressen

Vi är de facto tillbaka till läget 1914 respektive 1938 om EU spricker och hur skulle man agerat 1914,1919 respektive 1938 istället? Den frågan återkommer ständigt. Det kalla kriget från låt säga 1945-1989/90 är en historisk parantes och vi återkommer nu till den problematik som äldre generationer grubblat över. Hur begränsa Tysklands inflytande och från tyskt perspektiv accepteras av resten av Europa och själv kunna styra sitt öde utan inblandning från de övriga europeiska stormakterna.

Ett tyskt Europa eller ett europeiskt Tyskland. Det nygamla problemet uppstod 1871 och nu återigen 1989/90 när det kalla kriget upphörde. Vi har nu återigen ett enat politiskt Tyskland och deras ekonomi och valuta skulle då i praktiken helt dominera kontinenten. Något som Frankrike gick i krig 1914 för att förhindra. Glöm inte att det innan dess fanns en latinsk valutaunion exlusive ...Tyskland där Finland deltog. I Norden hade vi även en skandinavisk myntunion. Denna frågeställning är inte ny utan snarare nygammal.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Latinska_myntunionen

http://sv.wikipedia.org/wiki/Skandinaviska_myntunionen

Vi får annars en kontinent dominerad av Tyskland som är emot euro-obligationer då deras inflytande över grannländerna bygger på att underordnar sej tysk penningpolitik alternativt att Tyskland underordnar sej övriga Europa och accepterar en europeisk "spagettivaluta" så att sydeuropa kan marschera i takt med Tyskland. Redan nu målas Tyskland och dess argumentation upp som problemet i amerikansk media,då de inte vill underkasta sej en variant av euro som innebär "one size fits all"

Insisterar Tyskland på hårdvalutapolitik så måste sydeuropa lämna skeppet och lämna över sitt inflytande över EU till Tyskland. Ur det pespektivet bör man se Frankrikes och Tyskland vädjanden om att Sverige och Polen bör deltaga såsom obeoende mäklare och domare i denna nygamla schism mellan Frankrike och Tyskland. Ska Anders Borg deltaga som en modern Gustav II Adolf och försöka ena Nordeuropa eller alliera sej med Frankrikes syn på en mjukare penningpolitik och bejaka euro-obligationer?

Hur tänker du nu ? Norge behåller sin egen valuta och centralbank i en nordisk union samt vägrar acceptera fri rörlighet inom sin del av den nordiska unionen ?

Norge är väldigt stolta och nationalistiska och jag tvivlar på att de någonsin skulle ge upp delar av sin suveränitet för att deltaga i en nordisk union. På så sätt närmar sej Danmark och Sverige Tyskland och har inte samma tyngd som enat Norden skulle kunna ha mot Tysklands dominans.
Finland har redan lagt sej platt för i praktiken Tyskland och EU.
Jag tänker på den roll som mäklare och domare Frankrike och Tyskland hade för Polen respektive Sverige.

Vad är det då som du avser med en union och vad är det som skulle anpassas? Annars har vi ju det avdammade och helt nedsövda Nordiska Rådet.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Nordiska_r%C3%A5det

Gamle Adolf hade egentligen inget emot Frankrike annat än att han och resten av Tyskland ville hämnas för det orättfärdiga diktatet från Versilles 1919 och i övrigt själv kunna styra sitt öde utan Versailles bojor.

Hitler hade på sikt till avsikt att bilägga tvisterna med Frankrike och försökte därefter få harmoni i relationen så Tyskland kunde vända sej österut som på den tiden sågs som Tysklands historiska öde.
Dels i ett korståg mot bolsjevikerna som dåtidens Tyskland trodde kunde ena övriga västeuropa under tysk ledning och delvis hörsammades av Frankrike men främst i övriga västeuropa.

En av dessa franska och övriga västeuropeiska SS-divisioner mötte som bekant sitt öde i Berlin 1945.


http://en.wikipedia.org/wiki/33rd_Waffen_Grenadier_Division_of_the_SS_Charlemag ne_(1st_French)

Det är väl rimligt att varje land får det inflytande det förtjänar.


Tyskland kommer aldrig att acceptera en "spagettivaluta" som konsekvens av eurobonds och detta är mitt huvudargument i rådet att Tyskland bör lämna EU - eller EU lämna Tyskland. Den politiska klassen - pigseliten - klarar att marschera i takt med tyskarna och vill av förklarliga skäl behålla euron men det blir på bekostnad av fotfolket, allmänheten i dessa länder med no way to keep up with the Germans. Som bakgårdsspelare i allt högre grad ser USA problem i all positiv ekonomisk utveckling som inte gäller dem själva eller i någon mening gynnar USA och amerikaner. "German size" passar tyskar, övriga ser ut att vara ekiperade på Buttericks eller på överskottslagret.


Sydeuropa måste hängas av och Anders Borg bör koncentrera sig på att göra svenskt bokslut med EU och inrikta sina framtidsfunderingar på Sverige i en nordisk union. En nog så krävande uppgift men dock med stora möjligheter till exempellös framgång "när allt kommer på plats". Frankrikes och Tysklands mellanhavanden får parterna lösa på egen hand och återgå till att bli fria och självständiga stater med ömsesidig respekt och med mellanstatlig business as usual. Och att EU förvandlas till EFTA eftersom det är marknaden alla säger sig vara så besjälade av.

Jag tror tiden är mogen även för norrmän att överväga medlemskap i en nordisk union. Fullt ut, dessutom. Finland och i viss mån även Sverige har lagt sig platt för EU, men det har förmodligen sin förklaring i att något alternativ till EU inte presenterats för allmänheten eller diskuterats på politisk nivå, dvs i riksdagen.

Nordiska Rådet har legat nersövt men jag menar att det nu är dags för väckning, och jag tror att en union efter amerikansk förebild till skillnad från i kontinentaleuropa skulle fungera utmärkt för de nordiska länderna. Med lite intrimmning, tuning och "när allt kommer på plats".

Absolut! Men den viktiga skillnaden är att Sverige tagit sig ur det socialistiska träsket av egen kraft och utan att tigga hos andra inom EU. När sossarna tappade kontrollen över ekonomin 1990, så valde folket en ny regering som med början 1991 så sakteliga började få ekonomi på rätt köl. Men det var en lång väg och nationella uppoffringarna var oerhörd, ty i princip avskaffades grunden för den svenska modellen. Vi hade en vettlös ekonomisk politik (både penning-, finans- och valutapolitik) men fick lära oss den hårda vägen att ingen kan ordna upp situationen utom oss själv. Vi är förresten långt ifrån klara med den uppgiften. Fortfarande har vi för höga offentliga utgifter, höga skatter, hög arbetslöshet. Så det finns mycket kvar.


Det tar decennier innan svenska folket har lärt sig att ekonomiska rättigheter är snömos, och att enda vägen till god ekonomi är kombinationen av enskilt och kollektivt hårt arbete. Så har det alltid varit. Men det slår mig att det var länge sedan man hörde några liberaler pladdra om "den nya ekonomin".
http://sv.wikipedia.org/wiki/Den_nya_ekonomin

Första och andra världskriget väcker obehagliga minnen för alla inblandade men det är andra tider nu och något tredje världskrig blir det inte. Hotet mot Europas stabilitet är euron, ett oövertänkt valutaexperiment, men paradoxalt nog är de finansiella marknaderna fredens bäste vän och garant. Ingen skulle komma på tanken att starta ett nytt världskrig eller krig i någon större skala över huvudtaget och tvingas bevittna hur det globala börskapitalet i stort sett raderas ut i takt med soluppgången - från Nikkei till Dow Jones och Nasdaq.

Ja, det var ju ett tag sedan. Milton Friedman har lyckligtvis avvikit från den här planeten men egentligen borde han väl fråntas sitt oförtjänta Ekonomispris. Postumt.

Det finns en enkel förklaring till varför Merkel plötsligt börjat tala om att få med Polen och Sverige i Euro-samarbetet:

Om Sverige och Polen kom med skulle det betyda att ekonomiskt försiktiga och skötsamma Euro-länder (nåja - men jämfört med PIIGS, så) har ytterligare 47 miljoner invånare.

Dessa extra miljoner gör att de ekonomiskt försiktiga och skötsamma Euro-länderna skulle få stabil befolkningsmässig majoritet inom Euro-zonen och därmed större möjligheter att driva igenom sina önskemål gentemot de mindre skötsamma länderna.

Skötsamma: Tyskland, 82 miljoner, Polen, 38, Holland 17, Sverige 9, Österrike 8, Finland 5 = 159 miljoner (Utan Polen o Sverige = 112 miljoner)

PIIGS: Portugal 10, Italien 58, Irland 4, Grekland 11, Spanien 46 = 129 miljoner

Står mitt emellan: Frankrike 62, Estland 1, Lettland, Belgien 11.

Slutsats: Utan Polen och Sverige måste Tyskland få med sig Frankrike på alla viktiga beslut. Med Polen och Sverige med räcker det att Frankrike lägger ned sin röst.