Vanliga fel svenskar gör när de talar engelska?

Jag tog bara "can I follow you home" som ett exempel och ville inte skapa en debatt om huruvida vi säger "may", "can" eller om vi använder ett annat uttryck helt och hållet. Min poäng var att svenskar ofta gör en direktöversättning. Alltså, ordagrann och bokstavlig. Låt mig ge ett annat exempel hur en direktöversättning blir helt fel:

"Can you feel the smell?"

Jag är inte helt med. Är problemet att Londonbor uttalar långt [u:] med tajt rundade läppar? En fonetik som jag brukar kalla ”pusskalas”.

I så fall är väl det korta u:et sju resor värre, alltså det som skrivs [ʊ]. På svenska uttalar vi gärna [ʊ] som o:et i ost; typ goodwill, fullsize, Robin Hood, (en snygg) look … (Laget Fullham hör jag på SVT precis nu när jag skriver detta.) Men det funkar fan inte på (brittisk) engelska, och i synnerhet inte bland ungdomar.

Hur ungdomar uttalar [ʊ] är oklart, man visst är det svårt att härma utan att känna sig som en idiot? Jag tycker det låter som att book och berk ”idiot” uttalas likadant. Eller? Ahlie you wanna lurk gird on faceberk!

Londoner? Grub, Jackie Chan, In The Nude, Scran eller Mangarie...
😂

Det där är inget unikt för svenskar som talar engelska. Det är typiskt för alla att ha modersmålet i ryggraden när de ger sig i kast med ett främmande språk. Man använder modersmålets meningsbyggnad (inte »meningsuppbyggnad«) och ordföljd när man kan orden, men inte det främmande språkets tillämpning.

Så gör även thailändare som talar svenska, svenskar som talar ryska, kineser som talar engelska osv...i någon utsträckning.

Fast nu var ju topic för den här diskussionen "Vanliga fel svenskar gör när de talar engelska?" och då nämnde jag lite i förbigående de vanligaste fel jag med engelska som modersmål anser att just svenskar gör när de talar engelska, och direkt översättning skulle jag säga är det absolut vanligaste felet och det som gör att det är enkelt att identifiera en icke engelskspråkig person.

Inte minst här på fb...😂

Jodå, det är helt korrekt att det är ämnet. Det kan dock vara bra att vidga perspektivet så att ingen får för sig att det bara är svenskar som gör så i förhållande till engelska. Det kan också vara bra att förklara varför.

Direktöversättningen handlar ju om det jag skrev. Det vill säga att man inte är bekant med den vedertagna tillämpningen i det främmande språket (engelska i detta fall), men ändå kan enskilda ord som var för sig visserligen betyder det man vill säga. Det innebär att den man talar med kommer att förstå och har man tur kanske man faktiskt blir upphov till en nybildning. Inget språk är ju gjutet i betong och betydelseglidningar sker hela tiden.

Problem och problem, jag gillar de flesta varianterna av brittisk engelska men jag känner mig lite fånig om jag ska härma dem. Hade jag bott i London så hade jag kanske försökt spela teater lite mer och provat ! Ha, ha, ja book och berk låter ungefär likadant tycker jag också!

Håller med helt och hållet, och som jag påpekade tidigare misstänker jag att i de fall personen INTE kan ett enskilt ord så bygger han en mening med de ord som betyder ungefär samma sak. Och så gör jag själv i ett par andra språk.

Jag nämnde också att jag inte ser det här som något egentligt problem, jag förstår ju vad som sägs. Lite självkritiskt kan jag också erkänna att jag aldrig "rättar" en person av just det skälet, men samtidigt förstår jag också att personen inte har engelska som modersmål.

Ja, då är vi helt överens om detta. Samtidigt befinner vi oss i en tråd där vissa anser att man inte kan engelska om man inte har ett perfekt uttal.

Det är ju oftast inte (aldrig) engelskspråkiga som hånar någon för dåligt uttal eller fel ordval. Däremot finns det en hel del svenska ungtuppar som är pigga på att döma ut allt som inte låter som perfekt engelska (gärna amerikansk sådan då).

Gillade när Kanal 5-rösten påade "Grejs Anattomy"

Vi läser konsonanter som för hårda och med skillnaden i munläget snubblar vi på det mesta som flödar och smetas ihop, t ex "Get a better water heater". Folk pratar faktiskt språket och är rätt avslappnade i tungan.

Hör sällan svenskar uttala det låga u-ljudet inom amerikansk engelska som utgör er-ändelsen och gärna studsar efter konsonanter, t ex border, reader, fighter

El-ändelsen brukar också vara rörig, missas ofta att label uttalas labow/labuh, maple blir mapow/mapuh t ex

Det absolut mest klockrena jag hört var en bonnig karl som pratade om James Bond och skådisen Råger Moré

Jag gillar rytmen i uttrycket "Get a better water heater" - det låter som man kan ha med det i en låt eller en rap!

Jag tror som jag redan påpekat innan att jantelagen spelar in en del vad det gäller svenskar som talar engelska: man vill inte visa upp vad man kan för då tycker andra att man "tror att man är något".
Men kanske blir det annorlunda med den nya generationen svenskar som verkligen lyssnar till engelska konstant via nätet och TV. Den brittiska skolengelskan måste väl nästan bytas ut till amerikansk om man inte redan har gjort det.

Det är pinsamt och osmakligt tacky med svenskar som pratar brittisk eller amerikansk dialekt. Skämskudde. Bättre med rak ärlig bondengelska.