Vanliga fel svenskar gör när de talar engelska?

Beror ju lite på vilken generation du pratar om, folk på 35+ pratar i regel väldigt dålig engelska rent generellt medans dagens ungdomar faktiskt istället pratar väldigt bra. Visst finns det saker och förbättra men det känns mer som en individuell fråga.

Nä nu har du fel när du påstår 35+. Hur har de läst mindre engelska? Eller inte växt upp med MTV?
Du får nog höja det till 50+.

Även om det inte är riktigt självklart vad du menar med "fastnar" så har du en poäng. Man kan vidga resonemanget lite och säga att svenskar i allmänhet uttalar konsonanter för långt i betonade stavelser; t.ex. running, falling, stepping har alla korta konsonanter medan ränna, falla och stäppa har långa. Detta kan dock absolut inte ses som ett grovt uttalsfel, men jag tror att det hörs i engelsktalandes öron i alla fall.

Uttalsmässigt är nog just konsonantljuden det flest gör fel på vid skrift till tal, men det som hörs tydligast är onekligen långa vokaler, eftersom dessa ljud naturligtvis ska vara just det: tydliga. Sedan är det många ord där accenten ligger på fel ställe osv, men de får man lära sig ord för ord och borde inte nämnas här, åtminstone inte som någonting specifikt för engelskan.

Personligen har jag problem med ord som har 2 e
ex. Beer, bear.

Uttalet av bokstaven "j". Jag syftar på då det uttalas som ett svenskt "j" (engelskt "y") istället för /ˈdʒeɪ/. Exempel: kungens "will you all join me in this toast" eller liknande där "j" i join uttalas precis som "y" i you.

Talar du om brittiskt accent så ligger väl problemet i beer i just R:ets påverkan på vokalen.

Kan du utveckla? Tycker det är intressant men är väldigt okunnig när det kommer till ordregler/grammatik osv.

Samma sak gäller den tonlösa motsvarigheten /tʃ/ som i change.

typiskt svenskt fel är att uttala v som w tex wikings och nashwill. pinsamt

Oh den har jag gjort många gånger. Vidare pinsamt har jag aldrig upplevt det iaf. De britter jag känner accepterar nog att engelska inte är mitt förstaspråk.

Typiskt svenskt - iaf bland de yngre generationerna - är väl att vara perfektionister vad gäller uttalet men direkt dåliga inom ordförråd och grammatik. Det tycker jag är mer pinsamt. Risken att tas för inhemsk förståndshandikappad är uppenbar.

Annars tycker jag att svenskar - inte skåningar - är dåliga på diftonger när de talar engelska. Det är inget problem om man vill låta som en northerner men blir lite märkligt annars. Att uttala r i slutet av ord ("nevvör" istället för "nevvöh") är en annan svensk specialitet. Jag antar att det beror på att man är lite väl USA-influerad och fastnar i någon slags transatlantisk blandning.