Citat:
Ursprungligen postat av
Strix m/94
Det tycks mig som att Du är sanningen på spåren här. Den socialdemokratiska rörelsen var 1900-talets ojämförligaste mest framgångsrika i Europa. Det sammanhängde med de speciella förutsättningar som rådde här, inte minst i Norden. Nu har man låst fast sig. "Alla" partier accepterar välfärdsstatens grunder men de blir samtidigt allt svårare att upprätthålla genom dels europeiseringen dels globaliseringen. S var ett nationellt projekt i respektive land och ända fram till 1968 var detta oomtvistligt. Så, 1968 ledde inte bara till konservatismens död utan på lång sikt till att S, främst i Sverige, segrade ihjäl sig.
I valet 1968 fick S strax över 50% av rösterna. I år, 50 år senare, kommer man sannolikt att ha minskat med 50% sedan dess. Med stor säkerhet ligger inte golvet där. Se på Nederländerna och Tyskland m fl. Socialdemokratin torde för många år vara i utförslöpa, och om den alls går att rädda återstår att se.
Frågan är vad som kommer istället och vilka effekter det får. Opinionsundersökningarna tyder på fortsatt framryckning för mer nationellt orienterade partier, men på kort sikt lär dessa inte få samma ställning som S-partierna en gång haft.
Om jag inte missminner mig var skattekvoten i Sverige 19% 1953. Och facket hade inte fått så mycket makt att skapa arbetslöshet och ställa till det än. Sverige var ganska marknadsliberalt då. Och därför var också näringslivet vitalt och tillväxten god.
Sedan kom (kommunisten?) Tage Erlander och höjda skatten och försökte göra Sverige till en kopia på en sovjetstat. Eller öststat om man föredrar det. Och så fortsatte det med efterföljarna Olof Palme och Ingvar Carlsson.
Det ledde till 2 decennier utan reallöneökningar för folket. Och ett försvagat näringsliv. När Bildt tog över 1991 var Sverige minst sagt gravt misskött. (Idag är det relativt välskött).
Det (S) kan sägas ha varit framgångsrika med var att kratta åt sig väljare. Framförallt genom att kommunicera "rösta på oss ska vi ta av dom och ge till er". Och så körde man propaganda om att företagare var skurkar och att högern ville skicka tillbaka Sverige till 1910-talet.
(Se t ex serien Bamse och figuren Krösus sork. Det var sinnebilden för företagare då för det indoktrinerade folket).
"Dom" ovan var höginkomsttagare och sparare. Indoktrineringen var så stark att folk trodde att det var rättvist att plundra folk. Även idag lever vanföreställningar kvar i huvuden på en del som menar att kapitalisterna stjäl av arbetare. (När det händer här i forumet och jag frågar hur det går till får jag dock inget svar. Utan det kommer mest bara personangrepp).
Men med Sovjets haveri gick inte detta att fortsätta lika lätt. GP tvingades till mindre socialistisk politik och sålde tom av statliga företag. Att allt skulle förstatligas och bli lika fint som i Sovjet kunde man inte fortsätta med. Detta lämnade inte bara (S) i förvirring utan även många av deras väljare, som fortfarande var indoktrinerade.
Detta öppnade upp för ett annat socialdemokratiskt parti som kunde fånga upp sådana som var missnöjda med livet och ville parasitera. Det partiet kommunicerar samma sak: "rösta på oss ska vi ta av dom och ge till er". Här är dock "dom" inte lika mycket företagare och sparare, utan "dom" är invandrare.
I övrigt är (S) och (SD) tämligen lika. (Smärre skillnader finns förvisso. Men skillnader har alltid funnits inom (S)).
Slår man nu ihop väljarstödet för (S) och (SD) så hamnar man ungefär där (S) har legat ensamt tidigare.
Kontrollfråga: Vad kommer SD-väljarna att säga ifall SD går ut och säger att allt som sparas in på minskad invandring skall återlämnas till folket genom skattesänkningar. (T ex borttagande av värnskatt). Och att folket kan inte räkna med någon bättre samhällsservice.
Blir det:
a) Jubel (Jag har fel ovan)
b) Ett enormt missnöje där massor säger sig avse rösta på andra partier istället. (Jag har rätt ovan)