Den stora, allmänna opinionsundersökningstråden

Det är inte bara i dessa länderna socialdemokratiska partier rasat, det ser glädjande nog likadant ut i nästan varenda land i hela Europa.

Jag tror att orsaken till deras problem är ganska likartade. Från början var de partier som strävade efter att förbättra arbetarklassens levnadsvillkor. Men då arbetarklassen fick det allt bättre samt minskade i antal försökte de finna nya frågor och nya väljargrupper.

Dels kom de att inrikta sig allt mer på arbetslösa och dels bjöd de in olika postmarxistiskt inspirerade grupper i partiet. Även om deras väljare inte alltid var förtjusta i alla bidrag till arbetslösa kunde dessa oftast motvilligt accepteras. Likaså en mindre mängd postmarxistisk-intersektionalitets-flum så länge det inte blev för mycket.

Men med åren har båda dessa saker ökat för vart år som gått. Och på toppen av allt detta har en tsunami av människor från 3:e-världen invandrat. Personer som också vill ha (läs kräver) del av bidragen, liksom att inkluderas i den identitetspolitik sossarna givit en allt mer framträdande roll i sin politik.

Allt detta mycket långt ifrån de ideal sossarna en gång bildades att kämpa för. Den tidens arbetarklass skiljer sig nog inte markant från dagens beträffande de mest grundläggande idealen. Men då den tidens S skiljer sig markant från dagens dito söker sig deras tidigare väljare till andra partier. Partier som i högre grad delar deras ideal. Så i sin iver att växa till ett parti för alla har de istället blivit ett parti för ingen.

Att de inte sjunker än mer beror snarare på vaneröstare, hur trovärdiga deras motståndare betraktas och i vilken mån de kan leva på gamla meriter. Men på lång sikt går det knappast att överleva på det. De måste göra något radikalt, helst omgående. Frågan är om de klarar det, jag börjar allt mer tvivla...

S vill ha skattehöjningar M vill ha skattesänkningar Hur hade du tänk dig att det ska gå ihop i en regering? I DN i dag står det att sossar vill att S samarbetar med C, V och Mp. Moderater vill samarbeta med Sd. Sd vill ännu mer samarbeta med M.

Centerpartiet kan inte stödja en ren vänsterregering helt enkelt för att det är ett rent högerparti. Alla deras väljare skulle fly till L och M.

Att bilda en regering kan nog gå men jag tror ju knappast att en sådan regering blir långlivad.

Nänänä. Globalism är själva definitionen av vad socialism är. Det har från början varit deras viktigaste mål. De har alltid sjungit "Internationalen" om världsrevolution 1:a maj varje år i varje land världen över tillsammans. Redan Tage Erlander importerade 600 000 utlänningar.

Tage var nog snarare nationalistsosse. Det var med Palme som det progressiva med globalismen startade.

Ja, de borgerliga partierna är ju trogna sina väljare på så sätt att de är företagarvänliga och står för individuell frihet. Sossarna sviker sina väljare gång på gång. Det började med att de röda väljarna gick till moderaterna till att de nu går till sverigedemokraterna.

Socialdemokraternas styrka har traditionellt varit att de förespråkat förutsägbarhet. Det är detta som menas med trygghet. Nu har man lämnat det konceptet för globalism. Före 2014 var det förbjudet att nämna hur många migranter vi tog emot eftersom man inte ville oroa folk. Idag vet alla att det kommer långt över 100 000 tusen per år vilket naturligtvis oroar många, ungefär som att vi måste gilla läget. Successivt krisar systemen som vi betalar dyra skattemedel till. Det är inte försvarbart att folk ska upptäcka det själv innan politiker reagerar. Gång på gång tvingas politiker att förnedras i tv med att få uppgifter om samhällets tillstånd upplästa. Det ger ju inget seriöst intryck. Varför alls välja någon som förnekar det uppenbara?

Med tanke på att socialdemokraterna fortsätter med att föra en politik som är direkt fientlig till deras väljare undrar jag om partiets företrädare bryr sig om partiet rasar än mer.

Det finns ett ord för sådant. FÖRRÄDERI

Vi är nog rätt överens i det mesta tycks det som.

Jag har också varit inne på tanken att av de 30% M fick i valet 2010 bestod ca 1/3 av missnöjda tidigare sossar. Flertalet av dessa tycks nu lämnat M och gått till SD. Sedan dess har ytterligare lika många sossar som också var missnöjda med S, men kände att M var alltför borgliga, lämnat S och istället gått raka vägen direkt till SD.

S tycks i sin iver att bli "ett parti för alla" förlorat större delen av den manliga arbetarklassen och nu börjar kvinnorna följa efter.

Just den pragmatism och den trygghet och stabilitet de en gång kunde vinna röster på blir allt svårare att leva på. De lever mycket på gamla meriter, och i o.m. att dessa blir allt äldre meriter blir det också allt svårare. Hade de saknat dessa meriter hade de nog inte ens haft ett tvåsiffrigt antal % av väljarna bakom sig idag. Det är nog just i de länder de saknar detta raset blivit som allra störst.

S liksom LO har under hela sin historia varit livrädda för en kommunistisk infiltration. Men rena kommunister finns det få av numera. Istället finns det desto fler postmarxister, men dessa tycks S helt förbisett i sin komunistjakt. Vad jag förstått är motsättningarna idag så stora inom partiet att det närmast liknar ett rent inbördeskrig. Alla de grupper med olika postmarxistiska idéer de en gång släppte in i partiet krigar med varandra, men främst med de "klassiska sossarna", om vilken politik som skall råda.

Problemet med postmarxismen är att det är bilden av verkligheten som gäller framför den riktiga verkligheten. Så dels krigar dessa olika bilder mot varandra, men precis som du säger, politikerna tvingas även stå i TV-studion och besvara frågor om den verkliga verkligheten. Något som knappast är det enklaste och inte heller imponerar på väljarna som flyr. Flyr vart som helst, bara det är till någon som åtminstone lever i verkligheten och inte i sagornas värld, ty en sådan person kan inte heller fatta beslut om verkligheten utan endast om sagovärlden.

För 100 år sedan beslutade S om den s.k. "munkorgsstadgan" (ett beslut om att inga från partiet avvikande åsikter accepterades). -Detta är vår politik, passar den inte så försvinn. Detta ledde som bekant till att de kommunister som fanns i partiet lämnade och bildade det som idag heter V. Vilket nog just var avsikten (tror jag).

En ny "munkorgsstadga" är nog S bästa chans på sikt. Även om de förlora några väljare på detta så tror jag inte de förstår hur många väljare de skrämmer bort med att ha dem kvar. Jämför med när F! bildades och det hävdades att de skulle få 20-30% av rösterna. Det blev en halv %. Inte fler än så sympatiserade med ett postmarxistisk parti med fokus på intersektionalitetsteoretisk identitetspolitik.

Så frågan är hur starkt grepp om partiet postmarxisterna har idag. Kanske går det inte ens att slänga ut dem längre? Då är nog sossarna rökta!

Socialdemokratin nådde sin position genom att skapa allmänna försäkringar som minskade nedsidan för "vanliga, hårt arbetande människor", så att dessa till vardags självförsörjande medborgare kunde hantera sjukdom och ålderdom. Det var styrkan som bar fram rörelsen, "gör din plikt, kräv din rätt", inte ett i mina ögon i grunden borgerligt givande av allmosor till svaga grupper. Samtidigt hittade man ett tilltal som visade respekt för "vanliga människors" ekonomiska lott, men också identitet och sedvänjor. De flesta invandringskritiska partier i Europa vill egentligen tillbaka hit, till socialdemokratin före -68. SD speciellt, men även de flesta av deras broderpartier står mycket närmare denna vision än amerikansk libertarianism eller religiös konservatism.

Att rörelsen muterade bort från detta grundrecept hade dels att göra med oron för vänsterflanken under de röda åren, dels med den politiska logiken i att en armé måste hålla sig i rörelse om den inte ska upplösas. Att säga "nu är vi framme, det återstår bara att finputsa systemen" hade nog varit sakligt korrekt, men hade givetvis lett till en kollaps rent politiskt. Här började också glidningen i de mjuka frågorna och till att börja med var den här processen rent additiv, där nya väljargrupper tillfogades partiet. Det fanns ingenstans för kärnväljarna att ta vägen då de misstrodde både vänstern och borgerligheten, så människor lät de allt mer rabiata aktivisterna hållas. Tills tålamodet tog slut och ett nytt, i fördelningspolitiken mer neutralt parti dök upp som ett reellt alternativ.

Nya M var önskan om en ekonomisk återställare - respekt för de som arbetar. SD är önskan om en social återställare - respekt för hederliga svenskar.

S har stora problem framöver. Partiet lever på gamla kärnväljare och repellerar unga, samtidigt som SD snart är jämsides i LO-kollektivet*. Det är knappast möjligt att dela partiet då postmarxisterna och islamisterna vet att de har en tillvaro lik FI/Kaplan-MP att se fram emot om de försöker stå på egna ben. Det finns egentligen ingen bärande idé som för samman traditionalisterna och identitetspolitikerna, partiets sammanhållande kitt är makthungern. Eller rättare sagt, identitetspolitikerna är parasiter på traditionalisternas kropp, som nu nästan lyckats döda den. Därför kommer regeringsbildningen bli ödesdiger för S. Om ens väljarbas till stor del består av människor som röstar som de gör då det är en del av identiteten** så är det vanskligt att samregera med ärkefienden eller ett parti som står ännu längre till höger och vill slakta flera av rörelsens heliga kor. Även om man inte nödgas offra så mycket politiskt riskerar symboliken att driva bort de sista trogna följeslagare man har.

*https://www.facebook.com/KantarSifo/photos/a.109326849098593.9647.109313415766603/2026860797345179/?type=3&theater

**https://kvartal.se/kommentar/drfr-lyfter-det-inte-fr-s

Tycker det är en helt korrekt observation. En arbetande medelklass som tvingades förlita sig på personliga nätverk om de blir sjuka eller tillfälligt arbetslösa är inte fria att flytta till en ny stad till exempel. Ingen vill ha det så.

Ingen kan ju förneka att sådant som ett pensionssystemet och försäkringssystem mot sjukdom eller arbetslöshet är bra för den arbetande medelklassen. Även om de betalar för det själva. Klart att den som inför sådant blir populär. Särskilt om systemen fungerar bra.

Vad (S) glömt bort är att sådana system är bra även om förmånstagaren själv får betala för dem. Folk teckinar ju privata försäkringar frivilligt. De har ju inte nöjt sig med att sköta systemen utan de har velat få folk att tro att de är en gåva som någon annan betalar för. Detta kopplat med att försäkringarna blivit mer och mer omfördelande; och även omfattat folk som aldrig haft en tanke på att bidra till dem. Tanken "någon annan betalar" är det som drivit på kraven på skattehöjningar för de rika. Samtidigt så har de kört med dolda skatter som moms och arbetsgivar avgifter istället för mer synliga ditrekta löneskatter för medelklassen för att inte döda illusionen "någon annan betalar".

Alternativet hade ju varit att lita på att folk gillar systemen och vill betala för dem med öppet redovisade skatter. Det har de inte gjort. Sannolikt för att de vet att hade folk öppet betalat själva så hade inte acceptansen för den omfattande omfördelningen inom systemen funnits och fler hade velat ha delvis privatiserade system.

Tror därför att det är en illusion att det går att gå tillbaka till (S) innan 1968. Samma skit fanns i systemen då. De hade bara inte hunnit bli korrumperade och förljugna.

Nej, framtiden är försäkringssystem med helt öppen finansiering och dessutom med förmåner som endast åtnjuts av de som betalar. Jag gillar heller inte tanken på borgerlig fattigvård men ser inte egentligen något alternativ. Det (S), och deras väljare, inser är dock att skulle man betala skatt för fattigvård så hade det blivit mycket lägre levnadsstandard på bidrag än nu när man visserligen har ett lågt försörjningsstöd men sedan har omfattande omfördelning inom alla andra system dessutom.

Åter till topic. Vill ni diskutera sossarnas uppgång och fall får ni fortsätta i de speciellt dedikerade trådarna.
/Mod.

Jag läste denna tråd, vilket fick mig att på nytt fundera; Varför gynnas inte Miljöpartiet i opinionsmätningarna i och med det ovanligt varma vädret just nu?

Även fast teorin om de nuvarande klimatförändringarna säger att det blir allt varmare globalt, inte nödvändigtvis lokalt, så tycker jag att (MP) borde få ett uppsving nu i värmen.

Enligt både val.digital och pollofpolls.se ligger (MP) på blott 4.1 %. Samtidigt tycker man att de borde ha gynnats åtminstone LITE av värmen. Kan det vara så att de i stället hade legat på dryga 3.5 % om vi inte hade haft det så varmt? Spekulationer?

(FB) Är det Miljöpartiet som tuttar eld på en massa saker?