Citat:
Ursprungligen postat av triximixi
Jag har själv sett anteckningar om personer som dött och dessförinnan varit sängliggande i många år. Arsenik har jag läst skulle ha använts men sanningshalten i det vet jag inget om.
Jo, arsenik användes faktiskt på den gamla goda tiden då man ville förkorta lidandet för gamla, sjuka och andra icke önskvärda. Ämnet kallades "vitt" eller "makoria" och kunde köpas av välförsedda västgötska gårdfarihandlare.
Läs mer här.
Citat:
Frans G Bengtsson berättar i en av sina böcker att han en gång stod och samtalade med en gammal dräng på Rössjöholm, där han växt upp, då en 'stiamagare' dök upp med sin last av stegar och annan träslöjd. Drängen kommenterade: -Ja, Oderljungagobbana di kommer ju här iblann, när di ä på väj te stan, men var ha alla skålknallarna bleed å, di som sålde makoria? -Va sålde di? Ordet var nytt för Frans. -Makoria, sånt en hadde te å lägga i kaffet te di gamle, förklarade drängen. Och tillade: -Men de kan ju va att sånt har kommed å brug. En replik som Frans ansåg för en av de bästa han fått höra.
Boken där episoden finns heter
Den lustgård som jag minns och handlar om Bengtssons tidigaste barndom, från 1894 till 1905 ungefär.
Också en författare från knallarnas hembygd,
Wilhelm von Braun (1813-1860), berör fenomenet. I dikten
Skålknallen från 1842 gör huvudpersonen reklam för sina varor:
Citat:
Båmmelstug för harrgårdspiger
Har ja' hela påsen full.
Tönnatappa, munnagiger
Å små örhäng' utå gull.
Dä ä inte fritt.
Att ja' la har hvitt.
I Borås ja' feck dä rara;
Köp, men tösst för Guds skull bara!
Vad ättestupan beträffar, tycker jag att den utmärkta sajten
Faktoider säger allt man behöver veta.