Månlandning - Hur det går till (mer ingående)

Jag undrar som titeln säger, hur en månlandning går till, mer ingående.

Kalkylerar man i förväg att .. när månen befinner sig i position z i förhållande till jorden, kan vi skicka ut ett rymdskepp och som håller hastigheten x och då kommer att nå position y samtidigt som månen, och därefter landa?

och hur landar man egentligen på månen som ju rör sig rätt så snabbt(3683km/h*)


*"The Moon orbits the Earth at a speed of about 2288 miles per hour (3683 kilometers per hour)"

Ja, inte kastar man upp en raket och chansar på att månen kanske är där... man gör precis som du skriver - räknar ut vilken hastighet raketen kommer att ha och precis när och i vilken riktning man måste skjuta iväg den för att komma till månen. Sedan måste man säkert justera lite men det brukar bli huvudsakligen rätt. När skeppet väl har fångats upp av månens dragningskraft och gått in i omloppsbana har det samma hastighet som månen relativt jorden.

Tack för svaret

Här står det i alla fall lite grann om hur man träffar månen:
http://www.pp.htv.fi/jwestman/moon/moon_5.html

Stora problemet är nog snarare bristen på atmosfär på månen som bromsar in landningen.

Det är nog inte det största problemet, dom har ju bromsraketer så.

Ja, bromsraketer som virvlar upp en massa damm, samt väger en massa. För att få ekonomi i månlandningar så behöver man landa som ett flygplan/rymdfärja och det blir väldigt svårt när gravitationen är låg samt ingen atmosfär finns.

Och framförallt svårt när det inte finns någon asfalterad bana.

Det du räknar upp är ju snarare fördelar. Tror du att du skulle kunna göra en landning och start på jorden med något så litet som en månlandare?

Jag minns inte riktigt om man under Apolloprojektet först lade farkosten i omloppsbana för att sedan därifrån vid ett kalkylerat tillfälle sikta mot månen, men jag kan tänka mig att det medför fördelen att om något går fel tidigt så har man inte accelererat bort från jorden.

Väl framme vid månen så siktar man liksom på sidan så att månens gravitation gör att man hamnar i omloppsbana. Om man då har för hög hastighet när man närmar sig finns risken att gravitationen inte är stark nog att hålla kvar farkosten och man fortsätter ut i rymden. Har man för låg hastighet kanske man krashar direkt.

Väl i omloppsbana så har man ett sorts tillfälle till "paus" där man kan kolla att allt funkar och så innan man separerar landaren från omloppsmodulen. Vad jag förstått det så använder inte landaren raketer som skjuter den mot månen, utan bromsar istället sin omloppshastighet genom att avfyra sina raketer mot färdriktningen, då rubbas balansen mellan centripetal- och -fugalkraft så att landaren dras mot månen. Jag kan föreställa mig att det är lättare att landa på en himlakropp utan atmosfär då en atmosfär innebär väldigt många fler variabler att räkna med, samtidigt så har vi rätt stor erfarenheter av färd i atmosfär och det har ju gått relativt bra att ta sig tillbaka till jorden hittils.

Nja, nu var det månen och dess specifika problem vi pratade om inte andra himlakroppar.

Du påstod att det inte går att få ekonomi i månlandningar på grund av den låga gravitationen och brist på atmosfär. Jag kan bara anta att du menar att mer gravitation och atmosfär vore att föredra, men så är det nog inte.