Att ha många intressen, eller inga alls?

vill inleda med att det känns som att det finns ett forum för dethär, men jag har inte satt fingret på vilket det är.

Av dom flesta som jag känner, eller ens har pratat med, är "typiskt" sånna att dom inte har några större intressen. Dom vaknar, går till jobb/skola, kommer hem, sitter på facebook/msn, ibland festar dom, eller är ute och shoppar. Det är så deras liv ser ut.

Dock har jag även stött på dom som har väldigt många intressen, inom alla olika slags områden, som datorer, musik, design, träning osv. Dom är dock betydligt mycket färre än dom förstnämnda.
Jag själv är den typen som alltid plockar på mig nya intressen, och det tar aldrig stopp. Det har t.om lett till den punkten där jag känner att dagarna är för korta, och mitt liv har blivit för stressigt.

Jag hade en period i början av mitt arbetsliv, där jag var ovan med att ha mycket pengar. Då spendera jag mina första veckor med att festa på helgerna, stanna på stan och ta en fika innan jag begav mig hemåt. Men det tog inte långt tid innan jag kände hur det kliade i fingrarna, och la allting bakom mig för att gå tillbaka till mina intressen. Men många av dom jag tänker på, är sånna som inte ens har en inkomst.

Min fråga är främst, hur dom förstnämna (om det finns några sånna här på fb) fungerar igentligen? Vad är det som driver er framåt? Blir inte livet väldigt enformigt och tråkigt i längden? Jag hade själv en dam förr i tiden som fungerade på det viset, och så fort hon inte hade pengar, eller var ute med vänner, så satt hon hemma, deppig och rastlös.

Finns det nån detalj i ert levnadssätt som jag missat totalt, som hindrar mig från att begripa mig på hur ni tar er igenom livet, utan att ha nånting att brinna för?

Jag ber om ursäkt om jag har formulerat mig konstigt. Är i det stadiet att jag är riktigt trött, men försöker jag sova så får mina fingertoppar ta smällen.

God kväll!

Rådfrågat kollegor - Vi testar Subkulturer och socioekonomiska livsstilar. Från SU.
/Moderator

Jag har mina maniska perioder då jag brinner för lite vad som, sedan tappar jag intresset och använder mer droger tills jag hittar något nytt att fastna för.

Jag fungerar som så att jag har ett par genuina intressen som jag gladeligen utövar, sedan har jag sett till att göra ett av mina större intressen till någonting jag också jobbar med. Vet med mig sedan gammalt att jag inte mår bra av att göra någonting konstruktivt i mitt liv (vilket bottnar i tämligen hög ambitionsnivå). Jag vill göra någonting av mitt liv, inte bara flyta med.

Det är det som driver mig i alla fall.

Att ständigt plocka på sig nya intressen behöver inte per automatik vara något negativt, men ibland måste man sätta sig ned och fundera över hur mycket man egentligen behöver i sitt liv.

Du får dock gärna förklara det här stycket för mig:

Det funkar, visst det är tråkigt som fan men man överlever. Vad ska man annars göra?

Ja men det är väl så med "såna människor" att deras intresse inte är något man direkt kan se som med t.ex. bågskytte eller vad fan som helst. Deras intresse och det de brinner för kan ju faktiskt vara det sociala, de brinner för gemenskapen i sig?

Är det inte större chans att det är en White Trash-person som inte har "några intressen"?