Stephen King

Ska kolla mina uppgifter lite bättre men vill minnas att de var i Det öde landet

Gör det du, så ska jag kolla ifall jag hittar någon form av efterord som Manny Calavera nämnde i någon av mina olika utgåvor av dessa böcker. Förresten så är ju The Waste Lands bland det bästa som King skrivit, och Wizard and Glass tar ju fint upp där den slutar, fyfan vad jag hade roligt med att läsa de inledande kapitlen på Wizard... du vet, gåtorna med Blaine.

Absolut! tycker även att första boken fick ett lyft när man fick lite bakgrundshistoria; fattar inte vad jag kan ha fått Maine i från annars är ju dom första böckerna av King jag läser

Mja, jag är nog lite av andra åsikter än du då det gäller bakgrundshistorian som jag mestadels kände mig bestulen på tid av att läsa, men jag förstår hur du tänker. Blaze plågas av samma exempel just som i Wizard, att King kort och gott försöker förklara och ge så mycket fritt spelrum för föregående historiska eskapader i sina böcker än nödvändigt. Han låter hellre bakgrundshistorierna ta mer plats än vad är egentligen nödvändigt, detta drabbas i stället böckerna av en massa strunt, om boken i regel inte lever upp till hypen, oftast.

Om du inte läst King tidigare än TDT-böckerna har du mycket att se fram emot, mycket trevliga böcker och ett genuint och mästerligt författarskap att se fram emot! Tycker bara att du bör ge dig i kast med hans självbiografiska bok Att skriva (On Writing) före du ger dig i kast med hans tyngre böcker (bokstavligt och bildligt talat) då den ger konkreta infallsvinklar på en del av hans böcker, såväl hur hans liv präglat hans skrivande i olika skepnader.

Jag har läst samtliga av de sju böckerna om Roland och kommer inte ihåg om det var det faktiska Maine som var centralt eller det påhittade Derry

Den fjärde boken är nog min favorit- kanske bortsett från ettan.

Hmm undra om de kan va så pinsamt att jag i min iver rörde ihop Maine med Baine

Blir väl klar med Blaze i morgon och har hittills till sidan 200 funnit den väldigt läsvärd och intressant, om än något platt och monoton ibland, men utöver att King febrilt försöker att återskapa gamla minnen och tillbakablickar som känns rätt onödiga var boken trots allt läsvärd, för att vara en modern King (även om han skrev den på sjuttiotalet). Blaze som protagonist är lite som mannen i The Dark Half (Stark på svenska), en tvetydlig och rätt osäker person med en dubbel personlighet bortsett ifrån Stark är Blaze en betydligt trevligare och mer sympatisk person. Gillar ändå hur boken tar avstamp i en lättsam ton som sedan övergår rätt snabbt efter 80 sidor till ett kidnappardrama som känns väldigt olustigt och utan direkt positiv utgång.

Stephen King lyckas ändå, som vanligt att hålla mig som ett fan vid liv intressemässigt genom att med små men ändå bearbetade undertoner av de vanliga referensramarna i hans Bachman-böcker, som utanförskap och vemod håller han en tät och intressant låga igenom boken hittills.

Maine är en delstat. Det mesta han gör har någon anknytning dit, precis som någon ovan sa. Det tilldrar sig i Derry och Köplust utspelas i Castle Rock som är hans egenhändigt uppfunna stad (finns med i fler böcker).

Och självklart är Maine med i DT-serien också, fattas bara annat!

läste lite konstigt först. Ja, det förekommer bara i den sista boken.

Har lånat första delen av It nu och ser fram emot skön och en angenäm läsupplevelse under helgen, då jag tror att detta troligtvis lär vara en av hans bättre tegelstenar att bita tag i... Någon med åsikter kring It?

Jag måste säga att jag tycker både Cujo och Insomnia har sina ljusa partier även om dom inte på långa vägar är lika bra som t.ex. Pestens tid. King har en ganska hög lägstanivå.