Citat:
Ursprungligen postat av -Info-
Det är ganska enkelt. Göteborgs-Posten förklarar varför:
"Grundläggande för den pressetiska inställningen när det gäller kopplingen etnisk bakgrund och brott är att medierna frivilligt åtagit sig en sorts samhällsansvar. Genom att inte ange att brottslingar är invandrare, eller deras nationalitet, vill man motverka främlingsfientliga eller rasistiska strömningar i samhället.
Tidningarnas självpåtagna samhällsansvar är inte oproblematiskt och har också kritiserats. Pressombudsmannen Pär-Arne Jigenius har ifrågasatt mediernas "överbeskyddande attityd i fråga om flyktingar och invandrarpolitik" under 1980-talet, en kritik som kan vara giltig även i dag.
I stället för att redogöra för den osminkade sanningen även när denna var negativ för enskilda flyktingar och invandrare, så silades informationen så att inte rasister och inskränkta personer skulle få vatten på sin kvarn. Det som skulle främjas skadades av detta."
De "strömningar" man nämner ovan är bland annat partier som SD och liknande, dvs man vill hindra att de växer eller att nya skapas. Dvs av rent politiska skäl.
Tänk även på Aftonbladets massiva hatkampanjer mot SD. Varför gör man dessa? Vad tjänar de på dessa? Egentligen ingenting, förutom att de gör dessa av ovan nämnda politiska skäl.
Texten tycks vara från Bohusläningen,
http://bohuslaningen.se/omoss/etikup...s-etik?m=print, en helt annan tidning än Aftonbladet, och lyder i sin helhet, när det gäller etnisk bakgrund och brott, enligt följande:
"Om etnisk bakgrund och brott
Invandrare och brott är ett ständigt hett debattämne inom journalistiken. Men grundregeln är tydlig. I publicitetsreglerna heter det: "Framhäv inte berörda personers ras, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande."
En brottslings nationalitet ska således inte anges om den saknar betydelse, inte är relevant. Så långt är säkert alla överens. Problemet uppstår när man ska försöka definiera vad som är relevant i skilda sammanhang.
En colombian som åtalas för att ha smugglat in colombianskt knark, det måste anses vara relevant. På samma sätt som om en rysk medborgare grips för mord i en intern uppgörelse med koppling till ryska maffian.
Om åklagaren i ett åtal begär att den misstänkte ska förpassas ur riket efter avtjänat straff, så blir också nationaliteten av vikt. Det finns inget skäl att dölja en åtalsrubricering, och att nämna kravet på avvisning utan att ange medborgarskap ger en onödigt diffus information.
Om en etnisk grupp är överrepresenterad i en viss typ av brottslighet ska det givetvis kunna berättas. Likaså om det framkommer ett mönster, med påtagliga kopplingar mellan etnisk tillhörighet och en speciell typ av kriminalitet.
Men - och det är viktigt i alla sådana här sammanhang - omständigheter, bakgrund och andra sociala faktorer får inte glömmas bort. Det betyder inte att vi ursäktar det som skett, men vi får inte bidra till en förenklad syn: Vi måste alltid utgå från att ingen är brottslig på grund av sitt etniska ursprung och att ingen har sämre moral till följd av sin nationalitet.
Grundläggande för den pressetiska inställningen när det gäller kopplingen etnisk bakgrund och brott är att medierna frivilligt åtagit sig en sorts samhällsansvar. Genom att inte ange att brottslingar är invandrare, eller deras nationalitet, vill man motverka främlingsfientliga eller rasistiska strömningar i samhället.
Tidningarnas självpåtagna samhällsansvar är inte oproblematiskt och har också kritiserats. Förre pressombudsmannen Pär-Arne Jigenius har ifrågasatt mediernas "överbeskyddande attityd i fråga om flyktingar och invandrarpolitik" under 1980-talet, en kritik som kan vara giltig även i dag.
"I stället för att redogöra för den osminkade sanningen även när denna var negativ för enskilda flyktingar och invandrare, så silades informationen så att inte rasister och inskränkta personer skulle få vatten på sin kvarn. Det som skulle främjas skadades av detta."
Samhällsdebattören och den chilenske invandraren Mauricio Rojas skrev i ett inlägg för några år sedan:
"Det gäller att vara först med sanningen. Om vi inte säger som det är med till exempel bidragsberoendet så kommer det någon nydemokrat och avslöjar det och får tolkningsföreträde. Tystnad är livsfarligt."
De här citaten ska nu inte tolkas som att vi uppmanar till att släppa nationalitetsangivelser fria i spalterna. Däremot vill vi peka på att det goda syftet inte alltid gagnar saken, det kan ge oönskade effekter om man lägger verkligheten tillrätta.
Även om vi själva anser en brottslings nationalitet ointressant kan just den upplysningen bli huvudinformation i skvaller eller i högerextrema flygblad och vi får då en nyhetsförmedling på två nivåer, som inte gagnar någon.
De främlingsfientliga får i sådana situationer det "sanningsförsprång" som Mauricio Rojas beskrivit tidigare. Och med det kan följa misstro mot medierna vilket i sin förlängning även kan skada invandrarna som grupp.
Allmänt definierar vi "invandrare" som att de är födda i annat land med annan nationalitet och "utländsk bakgrund" som att de har föräldrar som är födda utomlands med annat medborgarskap.
Oftast är det ointressant om en svensk tidigare haft annat medborgarskap - men ibland finns länken. Oftast är föräldrarnas hemland likaså oviktigt när en åtalad ynglings gärningar ska beskrivas - men ibland kan det existera ett samband.
Vi ger alltså inga entydiga etiska riktlinjer för den här journalistiken, därför att bedömningarna av relevansen brott - nationalitet är så skilda från fall till fall. Men om vi bestämmer oss för att skriva ut att det rör sig om en icke svensk bör vi generellt ange nationalitet i stället för att använda beteckningen utlänning.
Det finns ingen anledning att klumpa ihop en stor grupp i ett epitet. Dessutom är ursprunget journalistiskt mer motiverat än att någon sägs komma från någon obestämd plats utanför Sveriges gränser.
Men viktigast av allt är att invandrare i allmänhet har en naturlig plats i Bohusläningens journalistik, så att några få personers brottslighet inte tillåts sätta avtryck på hela denna grupp."
Föga förvånande ger det fler nyanser än det stycke SD-politruken här ovan citerar.
