Säger ni "Ni" ?

Läs vad jag skriver.

Det är inte nonsens att säga Sie och vous i tyskan och franskan, tvärtom en ren självklarhet mellan personer som inte träffats tidigare. Jag har vistats tillräckligt mycket i Frankrike och Tyskland för att veta att föra mig utan bli avfärdad som en svensk tomte. Antingen följer man sedvänjan, eller blir man dumförklarad. Lätt val.

Att svenskan saknar hövlig tilltalsform är en brist i språket eftersom det skapar en falsk närhet/ påflugen oönskad intimitet som saknar täckning. Att säga Ni låter bara knäppt, att säga du till kungen likaså. Svenska språket och svenskarna har inte alla redskap för att umgås i olika stilarter. Frågan är hur det ska åtgärdas?

Att de inte kommit längre är deras problem.


Det är inte som du beskriver och det tillhör svensk kultur och sunt bondförnuft att inte skilja på folk och folk. Om du vill göra dig märkvärdig och skapa olika slags filter mellan människor, tycker jag du ska ge fan i att tilltala sådana som du inte vill ha ett okonstlat samtal med.

Ditt »vurmande« för »Ni« känns mest som något du vill använda för att visa vilka människor som är dig »ovärdiga«.

Killen blev totalt ägd. Han tillrättavisade dem ingalunda "vänligt", han blev uppenbart kränkt och gjorde bort sig. Visar tydligt att respekt inte är något man bara kan kräva, det är något man förtjänar. Var väl kort efter det kärringen hans sa till honom på skarpen att det fick räcka med dumheterna.

Men visst, du har rätt i att kidsen dissade honom.


Helt rätt, mannen. Tror de flesta som håller på att fjanta med "ni" är obildade unga som ofta inte ens har gymnasieexamen. Men sen får de sällskap då och då av en och annan ålderdomlig kuf som längtar tillbaka till den "gamla goda tiden".

Jag skulle säga att engelskan snarast är tvärt emot svenskan, eftersom man (utom i vissa dialekter) i princip "niar" alla ("you" är historiskt sett plural!) utom möjligen Gud ("Our father, thou who art in heaven, hallowed be thy name...")!

Det där är ett icke-resonemang. Om man tilltalar alla lika så skiljer man inte mellan närstående och främmande och då duar man alla om vi använder svensk terminologi.

Du felciterar The Lord's Prayer som lyder: Our Father, who art in heaven..., inget thou där.

Du verkar fortfarande inte läsa vad jag skriver.
Var vurmar jag för ”Ni”? Jag skrev nyss att ”Ni” låter förkonstlat och påklistrat och att jag hade önskat mig en tilltalsform som på ett naturligt sätt tillför en dimension till umgänget. Precis som i andra europeiska språk, från polska till danska, via tyska, franska och italienska.

Det handlar överhuvudtaget inte om att skilja på folk och folk, det fattar var och en som är det minsta berest och fört samtal med främlingar på främmande språk. Det handlar om att inte vara påträngande; sådan savoir-vivre ger frihet, för man kan mycket lättare spela sin sociala roll än om man framstår som en som kommer till supé i pyjamas. Den svenska umgängeskonsten med sitt ensidiga duande har bara ett läge. Och alternativ saknas: Säger man Ni är man förmodligen socialt tondöv eller 18 bast och jobbar i servicebranschen.

Visst är det så. Det engelska klassamhället är väldigt noga med sina hierarkier, och i den anglosaxiska världen allmänt är man löjligt noga med titlar.

Det slipper man med vous, Sie och lei. Då behöver man inte underdånigt fjanta sig med Sir, Ma’am eller andra puerila titlar. Det blir mer jämlikt med vous och Sie, man skiljer inte på folk, man anger bara hur närstående någon är oavsett social rang.

Visst är det så; det är personer under 20 som niar oss över 30.

Du pratar mot dig själv när du å ena sidan säger att man inte ska skilja på folk och folk samtidigt som du å andra sidan talar om att inte vara »påträngande«. Det senare har ju inget som helst med ett tilltalsord att göra. Det är, som jag skrev tidigare, rent nonsens.

Det ska bara finnas ett läge annars blir det som för de fjantiga fransmännen i stil med den anekdot du tidigare beskrev om pajasen Macron.

art är dock en ålderdomlig form av andra person singularis presens indikativ av be.

Fast det är fortfarande så att thou inte finns med, precis som jag skrev. Thou är för övrigt ett arkaiskt och/eller dialektalt you och du liksom Ni är båda andra person.

Jag missförstod din anmärkning, och du har alldeles rätt.