• 1
  • 2
2004-11-17, 14:11
  #1
Medlem
prettygirls avatar
Någon som levt ihop eller varit tillsammans med någon som varit deprimerad (inte självmordsbenägen), men ofta nedstämd och lite uppgiven.

Hur länge pallade ni med? Var det något som gick över? Hur mådde Du under tiden?
Skulle du kunna tänka dig vara tillsammans med någon som inte mår psykiskt bra?
Citera
2004-11-17, 14:15
  #2
Awaiting Email Confirmation
Citat:
Ursprungligen postat av prettygirl
Någon som levt ihop eller varit tillsammans med någon som varit deprimerad (inte självmordsbenägen), men ofta nedstämd och lite uppgiven.

Hur länge pallade ni med? Var det något som gick över? Hur mådde Du under tiden?
Skulle du kunna tänka dig vara tillsammans med någon som inte mår psykiskt bra?

Har varit tillsammans med en psykiskt instabil tjej. Det höll i en månad Borde ha dratt öronen åt mig när svaret på frågan om hon jobbade var: " Jag är långtidssjukskriven. Mår lite psykiskt dåligt" hahaha Men kåt som man var så gjorde man inte det. Hon var ju så jävla snygg!

Och man tröttnade rätt fort på hennes tjat om problem hela tiden. Problem med sin mamma, problem med kompisar, problem med läkarn bla bla bla
Citera
2004-11-17, 14:20
  #3
Medlem
Är inte förhållanden jobbiga nog redan utan depressioner och dylikt? Skulle själv aldrig välja att ingå en relation med någon som uppvisade liknande beteende.
Citera
2004-11-17, 14:35
  #4
Medlem
Capones avatar
Citat:
Ursprungligen postat av PrimoJohn
Har varit tillsammans med en psykiskt instabil tjej. Det höll i en månad Borde ha dratt öronen åt mig när svaret på frågan om hon jobbade var: " Jag är långtidssjukskriven. Mår lite psykiskt dåligt" hahaha Men kåt som man var så gjorde man inte det. Hon var ju så jävla snygg!

Och man tröttnade rätt fort på hennes tjat om problem hela tiden. Problem med sin mamma, problem med kompisar, problem med läkarn bla bla bla

Jag misstänker att du och jag är buksyskon
Citera
2004-11-17, 14:40
  #5
Medlem
mi:nes avatar
Jag stannade i 3 långa jävla år.
Mest pga min envishet, tålamod och hjältekomplex, men jag hade gärna dragit därifrån en multitud av gånger.
Förvånad att det höll så länge som det gjorde.
Vi gjorde slut tillsammans och båda var med på det iaf.
Citera
2004-11-17, 14:48
  #6
Medlem
Ursas avatar
Med tanke på hur stor andel som drabbas av depression någon gång i livet,
är det nog en tidsfråga tills de flesta har varit tillsammans med någon.
Då får man hoppas att ens partner har en lite bättre attityd till fenomenet än
några man ser här...
Citera
2004-11-17, 15:30
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Ursa
Med tanke på hur stor andel som drabbas av depression någon gång i livet,
är det nog en tidsfråga tills de flesta har varit tillsammans med någon.
Då får man hoppas att ens partner har en lite bättre attityd till fenomenet än
några man ser här...

Känner mig träffad av din kommentar och inser såhär i efterhand hur dumt mitt tidigare inlägg låter. Då och då lyser min dåliga sida igenom och det händer tyvärr ibland att andra helt oförtjänt får smaka på den.
Har själv kämpat, och kämpar än, med depressioner sen flera år, men alltid förnekat det. Mitt inlägg var någon slags försvarsreaktion på trådskaparens frågor. Eller något i den stilen. Kan inte sätta ord på det.
Nog med taffliga bortförklaringar.

Ber uppriktigt om ursäkt till alla som känner sig illa berörda av mitt inlägg
Citera
2004-11-17, 15:43
  #8
Medlem
skvimpens avatar
japp det har jag, kille som var seg och alltid 'misslyckades' istället för att lyckas då han åtminstonde visste hur man klarade misslyckanden.. vet man att man kommer att misslyckas slipper man oroa sig för det liksom.. det blev en trend i förhållandet och tog ett tag innan jag fattade och drog mig ur.. samt en del jobbigheter och otrohet från hans sida osv.. usch ledsen bara jag tänker på det! hoppas han mår bättre nu men tvivlar på det då hela familjen var likadan..
slipper det nu iaf då jag bor ihop med en superkille som är rätt nöjd mest och som jag reder ut ev tråkigheter med..

jag stannade mellan 1-1.5år, mådde dåligt och ändrade min personlighet till stor del (den är dock tillbaka nu och om möjligt än mer vrickad o nöjd) för att göra honom gladare. hade inte gett mig in i ett liknande förhållande idag nej! hade nog heller inte blivit intresserad av någon som var psykiskt labil, hur illa det än låter.
Citera
2004-11-17, 15:49
  #9
Medlem
Ursas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Stinkor
Känner mig träffad av din kommentar och inser såhär i efterhand hur dumt mitt tidigare inlägg låter. Då och då lyser min dåliga sida igenom och det händer tyvärr ibland att andra helt oförtjänt får smaka på den.
Har själv kämpat, och kämpar än, med depressioner sen flera år, men alltid förnekat det. Mitt inlägg var någon slags försvarsreaktion på trådskaparens frågor. Eller något i den stilen. Kan inte sätta ord på det.
Nog med taffliga bortförklaringar.

Ber uppriktigt om ursäkt till alla som känner sig illa berörda av mitt inlägg

Det är coola bananer, polarn.
Försvarsreaktioner av det slaget är helt förståeliga (om man förstår dem vill säga )

PMa om du vill. Jag vet lite om ämnet.
Citera
2004-11-17, 15:53
  #10
Moderator
impieteers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av prettygirl
Skulle du kunna tänka dig vara tillsammans med någon som inte mår psykiskt bra?

Nej, absolut inte. Jag är totalt oförmögen att ens trösta en person som klämt tummen, med en person som är deprimerad på riktigt skulle jag inte ha en susning om hur jag skulle bete mig.
Citera
2004-11-17, 15:57
  #11
Medlem
Tack för att du förstår, Ursa!
Citera
2004-11-17, 16:03
  #12
Medlem
uranuz_hertzs avatar
Jo, jag har nog en del erfarenhet av ämnet. Det är otroligt påfrestande för förhållandet då det är som värst men det handlar om att ha lite tro på att saker och ting kan bli bättre. Om man är den parten som inte är deprimerad så bör man visa oerhört tålamod nästan till martyrskap. Om man verkligen älskar personen så ska man göra allt för att underlätta. Glöm inte att allt går att ändra på med tiden och att ditt tålamod kommer att löna sig.

Självhat är oerhört vanligt bland tjejer, något som killar som kommer i kontakt med dessa flickor snabbt får erfara. Ofta bottnar problemen i dålig självkänsla, något som med tiden blir bättre om det behandlas rätt. 9/10 av de tjejer som tycker att de ser hemska ut ser i verkligheten bra ut. Uppfattningen jag har fått är iaf att utseendet inte på något vis är proportionellt till vad man tycker om sitt utseende.

peace'out
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in