Helt olika bakgrunder - funkar kärlek?

Hej bullen,

jag har träffat en tjej som till synes är precis allt som jag inte trodde jag skulle kunna falla för men som jag ändå har blivit rätt så in i bängen förälskad i. Vilket såklart(?) får mig att fundera lite kring det hela.

Själv bor jag och jobbar i innerstan, springer på krogen/konserter med vänner och lever allmänt ett väldigt socialt och faktiskt skitbra liv. Gillar att sitta och snacka skit och håna lantisar, dumma och outbildade människor och de utan smak. Ja - inte så sympatiskt, men har man på sig foppatofflor, PEAK-piké, gillar SD eller tycker att Takida gör bra musik så får man skylla sig själv.

Den här damen raggade upp mig när jag var ute och reste i Sverige lite under semestern med besök i vänners sommarstugor. Hon kommer från en liten stad och är väldigt ...svensk småstad. Förvisso hög utbildning och väldigt smart och rolig, men ändå med en bakgrund som innebär att hon inte riktigt är lika ängslig och hipp som jag och de mina. Vilket i sig inte borde vara ett problem alls och hon är verkligen en fantastisk liten tjej som får mitt hjärta att bulta lite extra.

Jag slits mellan att vara nykär och nojja över att vi som är så otroligt olika aldrig kommer att få det att funka ändå. Så jag tänkte kolla lite här om folk har erfarenheter från förhållanden mellan personer som kommer från hela olika sammanhang och ifall den grejen ens funkar?

Töm och glöm. Kvinnan av folket och mannen av börd, tänk inte ens på det.

Men för fan, är du kär eller inte? Finns inget fånigare än nån slags 17-1800 tals inställning på "klasskillnader" vad är det för larv, är du en man eller en mus?

Jag har varit med om en lite liknande situation;

Jag- En social popartjej från göteborg som älskar att festa, vara med vänner, fika mm. Är väldigt engagerad i skolan och värderar utbildning och allmänbildning väldigt högt.

Han- En väldigt inåtvänd metalkille från ystad. Han hatade skolan, ville bara börja jobba.

Jag ville inte bli kär i honom, men det blev jag. Mina kompisar och min familj blev väldigt förvånade när jag berättade om honom, men det struntade jag i.
I början hade vi det jättebra, vi var hos honom, snackade, hade det fint. Men i längden funkade det inte. Vi insåg mer och mer att våra åsikter var för skilda.

Men det betyder inte att det inte kommer funka för dig, jag håller tummarna

Lycka till!

Jag har ju fan aldrig snackat om klasskillnader, men vi lever HELT olika liv med väldigt stor skillnad i hur vi ser och relaterar till vår verklighet. Hon har polare som hade ett stort tält till sitt bröllop och tycker det är fint, jag tycker det är WT-pack som gifter sig i ett tält oavsett hur stort det är. Hon gillar Melodifestivalen och Idol, jag tycker att alla som gillar Melodifestivalen och Idol är blockmongon utan smak.

Det handlar inte om klasskillnader, utan otroligt skilda verkligheter som självfallet formar oss två som individer.

Men sen så kollar hon på mig med hennes enorma bäbisblåa ögon och något händer i bröstet.

Är det bara jag, men jag ser inte problemet faktiskt! Vad är det för fel med en härlig svensk tjej med båda fötterna i myllan? Jag själv är förlovad med en tjej som inte är lika högutbildad som mig, kommer från norra-norrland (jag från södra) och är "arbetarklass" (jag medel, alt övre medel). Jag har fan aldrig haft det så bra. Glöm dina överklassfasoner, och upplev lite äkta vara istället.
Om det kommer funka eller inte får tiden utvisa, är du kär så ser jag inte varför du inte skulle satsa på henne

Sen kan du ju på ett smidig sätt införa lite mer kultur i tösabitens liv. Jag fick jobba rätt länge för att få min GF att förstå att "Stefan&Krister" inte är höjden av humor

Vafan. Låt mig föreslå att du är rädd för vad dina skitnödiga, ängsliga kompisar ska tycka om
henne, och indirekt dig, när du tar med henne på Debaser Slussen och hon berättar för dina
ängsliga skitnödiga konsertpolare att hon gillar Takida.

Om du nu är kär, kommer ju dina riktiga vänner att acceptera det; hurvida dina ängsligt hippa
"vänner" gör det låter jag vara osagt, men om dom inte gör det, vad spelar det för roll?

Sånt här brukar gå över när man fyller 25.

Mycket bra sagt, min åsikt också.

True that!

Men är du förälskad i kvinnan vad spelar det för roll om hon är bonnig. Att ens partner är en kopia av sig själv garanterar ju knappast ett succeförhållande.

Näfan, mina polare tycker hon är toksoft så det är inga problem alls, inte heller bryr jag mig öht om vad andra skulle ha att säga om vem jag väljer att bli tillsammans med. Vad jag menade med TS var att jag själv aldrig varit med om ett förhållande där man inte har väldigt många liknande åsikter och preferenser så jag är lite nipprig över om det finns en framtid eller inte just på grund av att vi har så vitt skild bakgrund. Så tråden handlar inte ett skit om hur andra skulle tycka om henne, utan om det funkar med förhållanden på de premisserna. Hur står det till med läsförståelsen egentligen?

Som en liten notis så hoppas jag att du fattar hur sjukt obegåvat det är att säga att något går över vid en viss ålder. Right? Du fattar väl det?

Säger killen som inleder sin trådstart med "Hej bullen". Det är så att jag börjar tro att
Stefan & Krister är höjden av humor . Ängslig var ordet.

Du säger att du aldrig varit i den här situationen. Så varför nojjar du om det nu känns
rätt? Någon anledning till att du nojjar finns det ju, fast att du inte vet om det kommer
funka eller inte. Du får helt enkelt fråga dig själv, är det värt att våga eller inte?

EDIT: Istället för att nojja och vara hipp kan du ju jobba på förhållandet med den här
tjejen om det nu är det du vill. Förhållanden som allt annat blir vad man gör dom till.
Om det funkar eller inte är upp till dig och henne. Ingen annan.

Om du vill undvika detta:
https://www.flashback.org/t1483458 (TS egen tråd)

Så tycker jag du skall växa upp, och inse att en relation kan fungera även om man har "olika bakgrund".
Friskt vågat, hälften vunnet!