Citat:
Ursprungligen postat av
AnonymGrabb663
Hahahha nej jag överdriver såklart men de känns som det, är så känslig för allt typ (känns som jag får AT av allt nästan o att jag blivit så svag av allt rökande och knaprande på tramadolen, kommer säkert kännas bättre efter ett tag.
Tack för dina tips va verkligen ett sånt här svar man vill ha, av nån som endå förstår. Haft ganska jobbig barndom med vårdnadstvist och pappa som hållit på en del med skit och mycket psykisk misshandel så de är nu jag har börjat ta hjälp av vården för att verkligen gå till botten med vad för problem jag har. Har social fobi och PTSD
Juste förresten en kille jag vet fick laro men han sa ärligt att de har förstört hans liv mer, fråga aldrig hur eller varför men de va de han sa för jag frågade han faktist om det, såklart så är de ju inte så för alla säkert men vet inte ja valde att lyssna på de.
Det låter tufft vad du gått igenom. Själv varit med om sjuka saker i barndomen, fysiskt, psykiskt våld, övergrepp, mamma, pappa ja hela släkten är alkoholister eller narkomaner, och alla är spelmissbrukare. Förutsättningarna va inte de bästa. Det gick bra för en av mina systrar iaf, det får man glädjas åt. Oftast är det mkt skit från barndomen, ja från livet själv, som gör att man hamnar i missbruk. Alla älskar inte livet, och mänskligheten kan vara hemsk. Det är lättare att ta till substanser än att gå till botten med sina problem helt klart. Men till slut kommer man ändå till den punkten där man måste gå till botten, cirkeln måste slutas. För det är inte roligt när man börjar inse att inte ens drogerna hjälper längre som de gjorde i början. Tankarna tränger igenom ändå, hur många tabletter man än tar, minnen kommer tbx, man får panik känslor, och det går inte att bedöva bort det för alltid. Man måste komma ända dit för att fatta att man börjar bli färdig med missbruket. Men det är enkelt att säga, sjukdomen håller ett hårt grepp om en fysiskt, AT är inte att leka med det är en riktig kamp. Det är bra att du som ung redan insett att det livet inte håller och att du tagit hjälp. Känner igen mkt det här med hur svag kroppen blir. Man ligger mest, dåliga vanor, dålig mat om man ens äter, näringsbrist, ser knappt solljuset, ingen frisk luft. Man blir svag i benen, noll kondition, flåsar bara man ska gå ut i köket och ta vatten. Man går ner sig väldigt fort i kroppen. Ja nu vet jag inte hur din vardag ser ut, beskriver mest hur min sett ut. Men du kommer bli förvånad hur snabbt man ändå kan få iaf lite kraft tbx. Försök iaf med 3 små promenader om dagen, om det så bara är runt huset.
Är själv inte med i Laro. Köper Sub på gatan då och då. Men känner många som är med. Är ju antingen att det räddar ens liv, eller känns det som att det förstör ens liv, för du måste i stort sett gå på den medicinen för alltid, kan tänka mig att man känner sig fast och inte fri. Men om det gäller att du slutar tex med ett 20 år långt heroin missbruk, och tar hjälp av Laro programmet och det funkar så är det ju helt klart värt det. Man får ju dock inte vara positiv på andra droger förutom cannabis, för att få vara med i programmet. Så det är svårt om man har ett opiat missbruk plus då ett "bland missbruk"
Hur höga doser låg du på som mest på tramadolen?