Bok: Så talade Zarathustra - Nietzsche

Ja, jag skulle säga att Blood Meridian tillhör den postmoderna litteraturen. Det är en western som är medveten om att det är en western och gör således satir på sin egen genre och amerikanskt historia. Modernister ville experimentera och utforska litteraturens gränser, de såg konsten som någonting subversivt och revolutionerade; postmodernismen är ett motstånd mot sådana idéer (i stora drag). Man blev trött, allt var redan uppfunnet och det enda man kunde göra var att använda sig av etablerade genrer och stilar och blanda de till någonting nytt. Författarna blev mer självmedvetna och litteraturen blev mer självmedveten, man började göra parodier på litteraturen och författarna själva. Typ. Blood Meridian passar in på det temat. Ett annat postmodern litterärt verk är ju Umberto Ecos Rosens namn som blandar medeltiden med litteraturhistorien, filosofi och deckarlitteratur (med alla klichéer som finns) -- postmodernismen i konsten går ut på att sudda ut gränserna för saker å ting; genrer, hög/låg-kultur, djupt/ytligt, etc.

Några exempel från TV och film på vad postmodern estetik har att erbjuda: Twin Peaks, Pulp Fiction (typ allt som Quentin Tarantino gjort), Matrix, Tillbaka till framtiden 3, Scream, Austin Powers, Fight Club, Inception och, tja, jag skulle även säga att Game of Thrones är rätt postmodern av sig.

Nu är vi rätt långt ifrån Nietzsche och Zarathustra känner jag.

Nu går du överstyr. Tror det beror på att du identifierar dig med den filosofin. Men det är ju bara tankar. Bättre att hålla viss distans till väldigt abstrakta diskussioner.

Det jag säger är att när man undersöker något så måste man göra det med vissa grundvalar. Men skilj dem från ämnet. De är oberoende av ämnet. Ser jag att någon drar en självbesegrande tes så är det ju ett grundläggande fel. Varför ska jag då tro på det? Det är inte rimligt. Har man lite distans till det hela måste det ju vara en rimlig attityd. Om man helt öppet säger att man inte vill övertyga mig med argument, vilket kräver viss logik, så förstår jag inte varför jag ska tro på det. Med vilka andra medel ska jag bli övertygad? Det finns det inget svar på och då drar jag slutsatsen att det bara är maktutövning.

Förr trodde man att logiska värden tillsammans med andra värden var ett sätt att avslöja maktutövning. Det var därför jag tog upp trivium. Det var verktyg den lilla människan behövde för att förbättra sin position. Just detta att hålla de förtryckta i mörkret vad gäller kunskap var redskapet för makten.

För att dialektik och intuition är överlägsen logik alla dagar i veckan? Med det sagt så är ju inte nitzscheanska kritiken av både förnuft, logik och värden inte ologisk eller irrationell -- den har sin egen logik men den är, till skillnad från autist-liberalernas tänkande, självreflekterande och medveten om dess inkonsekvenser.


Då hamnar du ju i en paradox igen: du ska avslöja maktutövande genom ett maktutövande. Någonting som du verkar vara emot, förutom det faktum att du -- liksom alla andra -- är paradoxal i ditt tänkande. Bara för att någonting går emot sig självt så måste man inte lämna det därhän. Bara för att jag gör mig överlägsen en annan genom att påpeka dennes överlägsenhet, attitydmässigt alltså, (och kritisera hen för det) gör det ju inte meningslöst att kritisera.

Snälla dela inte upp det. Snart sitter man med tio delar om man börjar med det.

Känsla av sanning trumfar inte logiska argument. Då hamnar vi i religion. Jag förstår inte heller din invändning att dialektik trumfar logik. Vilken dialektisk förståelse använder du då?

Varför drar du in "autist-liberaler" i det hela? Men jag förstår återigen att du identifierar dig med detta eftersom du drar in politik i det. Politik gör så med oss. För det första är det tankar, och du är inte dina tankar, och för det andra var det någon annan som tänkte dem och förde över dem till dig. Hur är de dig? Det går ihop lite med vad jag skrev innan. Det är makt om något. Du måste i alla fall ha ett filter däremellan. Det är det jag menar är trivium.

Sedan drar du för stora växlar på makt. Det är skillnad om man håller slavar eller om man har anställda exempelvis. Jag menar, allt är inte på samma nivå. Och vi kan heller inte reducera allt till maktförhållanden. Det finns något kvar efter att vi analyserat makt. Är det goda argument exempelvis? Det är rättvisa och att skapa ett rum för alla.

Skulle du vilja utveckla det där?

Är motsatsen till detta - alternativa värden - något man pressar ur sin sentimentala nödighet, eller uppfattas den via två tomburkar och en garntråd?

En gris har alternativa värden, i meningen att den upprättar en maktordning oberoende av sanningen, den gör [om den kunde tala] det som "känns" bäst. På vilket sätt är din [postmoderna] invändning mot sanningskriteriet i filosofin något annat än av arten: "Jag kittlas till handling." -> "All handling är ett resultat av kittling."?

Zarathustra var grundare av religionen zoroastrismen.

Filosofen Friedrich Nietzsche skrev en bok med namnet "Sålunda talade Zarathustra".

Vad är kopplingen mellan Zarathustra och Nietzsche? Kan man säga att Nietzsche knyckte namnet Zarathustra till sin bok och gjorde en slags spinoff? Kan man säga att Nietzsche i sin bok gör en personlig tolkning av zoroastrismen som religion?

Nej, zoroastrismen är en ungefär 8 000 år gammal religion.
Nietzsche använde deras Guds namn för huvudpersonen i sin roman. Han blev professor i litteratur vid 24 års ålder, så han kände till sånt. Han ska ha varit besviken på att ingen samtida recensent noterade att namnet Zarathustra syftade på den för-antika religionen zoroatrismen.

Varför han hänvisade till den kan andra här redogöra för mycket bättre än vad jag kan. Kanske för att han som ateist såg Z som grunden för de svåra felen i de monoteistiska religioner som dominerade hans samtid.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Zoroastrism

I den länk du bifogar kan man läsa:

Det verkar som att Nietzsche bara knyckt namnet Zarathustra och att hans bok inte har något med zoroastrismen att göra.

På denna länk:

http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%A5_talade_Zarathustra

står

Gaah, jag läste "Nietzsche grundade..."

Förutom då att religionen går ut på att aktivt ta sida i kampen mot okunskap - en kamp som inte slutar med döden. Således var Zoroaster en krigsförhärligande filosofgudskunga. Vilket nog spelar bra in i en sjuk man som Nie...Nie... stj... han där pajasens världsbild.

Även om det Nietzsches Zarathustra förkunnar inte tycks ha mycket gemensamt med Zoroastrianismen, utan snarare vara tvärtom enligt många, så finns det två likheter: båda står för något nytt och båda är poeter. Men Zoroaster var precis som prästerna i den vediska religion han bröt med en poet-offrare. *) Det är bara det att han ungefär ställde den Vediska/proto-indoeuropeiska religionen på huvudet. Hela motorn för religionen och föregångaren är en ekonomi baserad på beställningar av offer för att åstadkomma det ena eller det andra.

Nietzsches Zarathustra tycks dock, trots att han är poet, syssla mer med gåvor än med offerriter. Jag hitar en 'offer av honung', men det tycks i själva verket vara någon form av gåva. Eller någon slags finurlighet som ställer hela offerriten på huvudet.

*) " poet-sacrificer", återkommande tema i Prods Oktor Skjærvø - Introduction to Zoroastrianism