Att ändra uppfattning -mat som var skitäcklig är nu god.

Grönsaker och vissa frukter; melon, mango, citrusfrukter.. tyckte jag smakade helt förskräckligt när jag var liten.
Nu älskar jag frukt och grönsaker med undantag för selleri, morot och fortfarande mango, kan verkligen inte ta smaken av någon av dem om de inte är tillagade eller i en sallad.

Nu tycker jag inte om pizza,pommes frites, vitt bröd och smör...det kan ha med attityd att göra men klarar mitt utmärkt utan. Levde iprincip på den maten efter att mina föräldrar skiljt sig och vi hade väldigt dåligt med mat hos farsan..

Maträtter jag hatade som barn, men tycker om nu:

Ärtsoppa
Gjorde lumpen, så har vid ett och annat tillfälle mättat min hunger med denna ljuva soppa, mycket gott när man väl vågat prova.

Lök
Tyckte jag också var riktigt vidrigt, tills morsan började "smyga" in det i maträtter, och efter det lärde jag mig succesivt att förtära detta.

Pizza
Detta är väl en lite ovanligare maträtt att ogilla, grejen var att jag som liten fick äta någon pizza med äckliga grejer på, som därav drog hela det vida begreppet pizza i smutsen. Tog några år innan jag fick smaka en god pizza som fick mig att tycka om det.

Pannkakor
Också detta mycket ovanligt att ogilla bland barn, men jag hade bjudits på en mycket äcklig variant hemma hos någon kompis, och ogillade det därför. Var nog i 12-13årsåldern när jag började gilla pannkakor.

Det var väl de flesta antar jag. Finns ju också de rätter jag fortfarande inte gillar, och där har vi bland annat svamp, gröt, körsbärstomater (vanliga går an, men inte dessa små vidriga tingestar), fetaost. Listan kan göras lång, men pallar inte skriva en roman nu.

Grönmögelost och Broccoli.

Skulle inte röra något av det med tång som liten, nu hör det till mina favoriter inom respektive genre.

Både bruna bönor med fläsk och surströmming gick tidigare bort. Nu är det nästan så att jag dräglar medans jag tillagar nån av dessa rätter.

Sniglar, mögelost, grodlår, matjessill, lax. Underbart nu, omöjligt då.

Jag klarar fortfarande inte av gåslever, paté, stuvad spenat eller blodpalt.

Läsk, kunde inte dricka det när jag var mindre. Tyckte att det gjorde ont.

Avokado hade jag också jättesvårt för förut, nu älskar jag det!

Åt aldrig fisk som barn men passar på så fort jag får chansen idag. Vet inte hur och varför det vände men jag brukade äta på restaurang väldigt ofta och fick för mig att börja experimentera med nya rätter och helt plötsligt så börja jag beställa fisk oftare.

Hur funkar det här psykologiskt? Har det med nåt visuellt att göra som liten som man kommer över i senare ålder?

Leverpastej kunde jag aldrig äta som liten,nu älskar jag det.
Samma sak med blodpudding.
Dock har jag fortfarande,vid en ålder av 49 år,en djupt rotad motvilja mot ketchup.

Det kan väl vara psykologiskt, men smaklökarna är väl känsligare hos barn? Vilket antagligen är anledning varför många barn inte gillar mycket lök etc.

Surströmming, det är nog den mest hatade och svårast att lära sig att gilla även när man blir äldre.

Numera så ser man fram emot nästa gång

Svamp klarade jag inte av att äta som barn, efter att en gång ha satt tänderna i en ruskigt dåligt tillagad kantarell. Tog några år innan jag provade igen, men idag älskar jag svamp! Det jag hade svårast för var konsistensen, men jag tyckte alltid att det doftade gott och gillade svampsås och liknande. Lär ha varit till stor hjälp när jag sedan gav svamp en ny chans och provade att steka lite egna champinjoner.


Tomat har jag alltid haft en konstig relation till. Jag tycker att tomat är äckligt generellt, men smaken är det oftast inget fel på. Man kan snarare säga att jag äcklas av hur tomater ser ut, och framförallt kanske hur det luktar? När jag var mindre var det mycket värre, men idag så klarar jag av att äta allt från hela färska tomater till tomatsåser och sånt där. Däremot har jag fortfarande svårt för varma tomater. Delvis så gör sig grönsaker bäst när dom är färska och råa, och delvis så tycker jag att tomatsmaken ofta tenderar att ta över för mycket. Många maträtter tycker jag förstörs när man överöser med ketchup och sånt där - ännu mer när man det ligger stekheta tomatskivor på typ en köttbit. Usch.

Annars har jag börjat finna stor aptit för olika ostar, rödlök och fisk vilket inte var någon höjdare när jag var barn. Samtidigt har jag börjat ogilla vissa saker jag tyckte om som barn. Tacos mår jag illa av att bara tänka på, något jag tyckte om som barn.

Pannkakor. Som barn blev jag bjuden på en pannkakstårta där föräldrarna inte hade låtit pannkakorna svalna först vilket ledde till att alltihop bara blev en ljummen smörja. Kunde inte käka pannkakor på säker 8-9 år men nu har jag börjat käka dem som tillbehör på söndagsfrukosten och det är jävligt schysst!

Dock förstår jag mig fortfarande inte på folk som serverar pannkakor, och endast pannkakor, som middag. Känns inte riktigt som en komplett måltid och ändå serverar de skolungarna det som fortfarande växer Ska det vara så svårt att svänga ihop en ärtsoppa?