Citat:
Ursprungligen postat av wildhorses
Lyfter på hatten för ett mycket bra inlägg. Kan inte annat än att hålla med.
Tack så mycket. Det värmde faktiskt
LO tappar medlemmar men tjänstemännens organisationsgrad ökar
För att återgå till kärnfrågan. Trådskaparen ställer i rubriken frågan
"Varför tappar Facket medlemmar?" Om man ska titta lite mer noga på det så ja, det är sant, men det är LO som tappar medlemmar medan tjänstemannaförbunden lockar till sig fler medlemmar. Förra året var faktiskt fler tjänstemän än arbetare medlemmar i en facklig organisation.
73 procent av tjänstemännen och 69 procent av arbetarna var förra året fackligt anslutna och det har varit en trend sedan några år tillbaka.
Organisationsgraden historiskt sett
1990 var 81 procent av löntagarna fackligt anslutna, nästan lika stor andel tjänstemän som arbetare. Sedan kom 90-talskrisen och 1993 var någon form av rekord i anslutningsgrad för facket då hela 85 procent av löntagarna (arbetare 86-procent, tjänstemän 83 procent) var fackligt anslutna. Sedan sjönk organsiationsgraden gradvis till år 2006 då medlemstalen rasade bland såväl arbetare som tjänstemän. Färre lämnade tjänstemannaorganisationerna så 2008 var anslutningsgraden bland tjänstemän för första gången högre än bland arbetare (Arbetsmarknad & Arbetsliv, nr 2, 2009)
Tjänstemannaförbunden ökar i organisationsgrad
Sedan hände något märkligt. LO fortsatte tappa medlemmar, men tjänstemannaförbunden började helt plötsligt öka. Varför följs de inte åt? Varför har helt plötsligt organisationsgraden bland tjänstemän blivit högre än för arbetare, en skillnad med fyra procentenheter när de ständigt legat någon procent under arbetarna i anslutningsgrad?
Det finns inget bra svar på det. En anledning till att tjänstemännen inte tappade lika stor andel som LO-förbunden kan rimligen bero på att på att såväl den fackliga medlemsavgiften som avgiften till a-kassan var lägre för tjänstemän. Tjänstemannaförbunden var också snabba att återigen sänka avgiften till a-kassan under krisåren då tjänstemän inte drabbades i lika stor utsträckning av arbetslöshet som arbetare.
Min personliga uppfattning är att det finns en smärtgräns för vad människor vill betala för fack och a-kassa. Facket måste helt enkelt visa att det är värt pengarna att vara medlem i facket. Och ekonomiskt är det för de flesta smartare att välja bort facket än a-kassan. År 2007 höjdes avgifterna utöver grundavgiften med en finansieringsavgift på max 300 kronor i månaden. Då kunde medlemsavgifterna till facket inklusive a-kassa se ut så här.
IF-Metall (LO): 669 kronor (330 medlemsavg. 339 a-kassa)
Livs (LO): 789 kronor (430 medlemsavg. 359 a-kassa)
Byggnads (LO): 793 kronor (427medlemsavg. 366 a-kassa)
Ledarna 533 kronor (207 medlemsavg. 326 a-kassa)
Unionen/SIF 556 kronor (TCO) (225 medlemsavg. 331 a-kassa)
Då var a-kasseavgiftena höga i alla förbund. Men generellt gällde att de flesta tjänstemannaförbund hade lägre medlemsavgift till förbundet än LO-medlemmar. Sedan kunde tjänstemannaförbunden ganska snabbt sänka avgiften till a-kassan eftersom arbetslösheten inte drabbade tjänstemän i lika hög grad som arbetare samt att borgarna införde en "tydligare koppling mellan avgift och arbetslöshet i branschen". Tjänstemannaförbunden kom snabbt ned till acceptabla nivåer medan LO-förbunden först 2010 kunde sänka sina avgifter till a-kassan kraftigt.
Mina egna tankar
Vad kan vi dra för slutsatser av det här då? Enligt min mening är de höjda a-kasseavgifterna en stor orsakt till medlemsraset. Men den nedåtgående trenden som pågått sedan 90-talet måste ju ha andra orsaker. Vi har fått en mer individuell arbetsmarknad där individuella löner blivit en mer vanligt, även bland arbetare. Vi har också en mer rörlig arbetsmarknad. Förr jobbade man på fabriken i 40 år, men sedan 20 år tillbaka byter folk arbete i högre utsträckning. Det kan vara svårt att hitta en identitet och man kanske tänker att jag provar på det här jobbet en tid så får vi se. Om facket inte ens hör av sig är det kanske inte troligt att man går med i facket.
Till stor del beror medlemstappen under de senaste decennierna på att gamla trogna fackmedlemmar fasas ut när de blir pensionärer och att fackföreningarna blivit sämre på att värva medlemmar.
Men varför ökar då tjänstemannaförbundens anslutningsgrad när LO-förbundens minskar? Jag tror som sagt att det finns en smärtgräns för vad folk tycker det är värt att vara med i facket. Har många väl gått ur är det svårt att locka till sig nya medlemmar. LO-förbunden har inte lyckats förmedla vilka fördelar man har av att vara med i facket och att bara medlemskapet skulle vara värt ibland över 400 kronor i månaden. Särskilt för den som inte har fast jobb eller inkomst.
Tjänstemannaorganisationerna är som sagt billigare och de ägnar sig mer åt kärnverksamheten, dvs. förhandla fram kollektivavtal och företräda medlemmar samtidigt som de är kraftigt decentraliserade. LO-förbund har i regel många kontor ute i landet och det kostar pengar. LO-förbunden måste moderniseras och kostnaderna pressas samtidigt som man ger medlemmarna en hög servicegrad och har förmåga att nå ut till människor och förklara fördelen med att vara med i facket. Tjänstemännen verkar inte på samma sätt behöva lockas in i facket, de kommer ändå.