Varför tappar Facket medlemmar?

Att se medlemskapet som en försäkring är ett gott råd, jag betalar endast en dryg hundring i månaden så för mig är det ett lätt val.

Med viss erfarenhet i sakfrågan så kan jag också nämna en sak, och det är att om arbetsgivaren/chefen vet att du inte är med i facket till att börja med så är du betydligt mer sårbar för osaklig kritik och arbetsrättsliga åtgärder om ex din chef inte gillar att du dansade med hans fru på julfesten, frågade om du kunde få ledigt när det inte passade, är sjuk en gång för mycket eller vad fan som helst.

Du alltid står i beroendeställning till din arbetsgivare. Din chef, eller chefens chef - ingen av dem väljer du själv - kan ha en direkt och avgörande roll i hur din tillvaro formar sig. Glöm aldrig det, oavsett hur bra relation till arbetsgivaren du har eller tror dig ha för stunden.

Arbetsgivaren vet mycket väl att en 20-årig visstidsanställd som inte är facklig ansluten inte vet vad han ska göra än mindre faktiskt anlitar en arbetsrättsjurist för 1 500 kr/tim för en osäker tvist i Tingsrätten som kan ta år att avgöra. Grundinställningen till hur man kan behandla den personen blir ofta baserat på detta faktum

Ett fackligt medlemskap är en försäkring. Fritt val att stå utanför men då står du också ensam om det händer något.

Jag tror att i grunden handlar det om pengar. För höga löner gör att utländska aktörer nu kommer in på den svenska marknaden och om det är fritt inom EU att flytta arbetskraft osv har de stora svenska företagen inte en chans då de har löner som vida överstiger både utländska aktörer och även små inhemska aktörer.

De skiljer oerhört mycket mellan vad storföretagen betalar i löner och de små enskilda firmorna och de utländska. De stora företagen får ta smällen och de små undviker det genom att Byggnads inte har tid att ta den fajten och de vet att de stora måste följa avtalen. Nu är jag ganska ny i branschen men det är så jag har förstått att det tycks fungera, har jag fel?

Så genom att driva lönefrågan mot de stora aktörerna ser nu utländska aktörer genom EU-direktiv en möjlighet att ta marknadsandelar. Har svårt att se att det kommer gagna den svenska byggindustrin, om möjligt kommer det gagna slutkonsumenten.


Jag tycker bemanningsbranschen är bra utifrån hur det fungerar inom industrin. Det jag ser inom byggbranschen gillar jag däremot inte. Det finns en poäng att den finns men då ska det också fungera för alla parter och nu tycker jag att företagen använder dem på ett sätt som de inte är tänkt eller som de görs inom industrin. Bemanning ska vara win-win för alla. Bemanning enligt mig ska trygga jobben för de fast anställda, säg att 80-90% är fast anställda och övriga är inhyrning/visstidsanställning vid behov.

Om jag förstår det rätt får ett företag visstidsanställa 5 personer? Vilka andra alternativ än bemanning finns då?

Om jag som arbetsgivare vill anställa en duktig snickare som jobbat i branschen i 20 år men inte har yrkesbevis är jag tvingad att ge honom 88% i lön. Vilken duktig snickare väljer då mig som arbetsgivare när jag inte själv får värdera hans kompetens utan är bunden av ett yrkesbevis som endast säger att personen har en specifik utbildning och varit anställning inom yrket x antal timmar?Denna snickares arbetslivserfarenhet är i detta sammanhang inte värt något alls. Det duktiga snickarna väljer inte att gå ned i lön för att komma till ett stort företag och jag tvingas anställa sämre personer bara för att de har ett yrkesbevis.

Det är bra med yrkesbevis, det finns fördelar. Men den uppenbara nackdelen är att jag som arbetsgivare inte kan konkurrera med mindre nogräknade företag som själva väljer att betala sina snickare de som de tycker att de är värda oavsett vad som står i avtalet.

För ALLA andra branscher är det en självklarhet att arbetsgivaren själv väljer vad man ska betala och hur man värderar kunskap, kompetens och erfarenhet.


Konflikt kanske är ett starkt ord, men det finns ingen av de stora företagen som är nöjda med avtalet och det är inte så att de är lite missnöjda utan det är att verkligheten och den framtid de stora nu står till mötes med brist på duktig personal och utländska aktörer då är nuvarande avtal helt uppåt väggarna. Jag tror att till och med medlemmarna ser och förstår detta.


Företag X erbjuder sina anställda 6 månaders föräldraledighet med 10% extra i ersättning. Alltså 90% istället för lagstadga 80%. Byggnads säger nej till detta då de strider mot deras princip om att det ska vara lika för alla. Byggnadsavtalet är således sämre än vad övriga anställda får ta del av.


Det är ett förlegat tankesätt. Inom industrin fungerar det utmärkt med differentierade löner. De hade säkert samma farhågor för vad 20-30 år sedan? Det är också baserat på ett politiskt tänk som inte längre existerar…De byggjobbare jag möter vill ha så mycket av kakan som möjligt, de är inte direkt solidariska i sitt tänk, vilket iofs är problematiskt i ett annat perspektiv för en arbetsgivare, men det är en annan fråga

Precis som du säger ovan om att det finns andra viktiga frågor så försvinner de i periferin när lönefrågan är så stor och viktig.

[quote=eskimå]
Jag tror att skillnaden ligger i att Byggnads är en ombudsmannaorganisation och IF Metall är en förtroendemannaorganisation.
Byggnads har historiskt varit bland de ombudsmannatätaste organisationerna i Sverige pga att våra arbetsplatser inte är fasta och svårigheten att bygga en facklig organisation när arbetsplatserna är som en ambulerande cirkus. IF Metall har betydligt många fler förtroendevalda som avlönas av respektive företag och därför kan de hålla kostnaderna nere. Byggnads är i en omstruktureringsfas just nu, vi ska också bli som IF Metall med fler förtroendevalda istället för ombudsmän.

Jämför Volvo PVs Metallklubb och se om du kan hitta något liknande i byggbranschen. Tror du att det skulle vara genomförbart inom branschen?

Tror det är rätt väg för Byggnads att gå. De har säkert själva insett att det är den enda vägen. Tror att det krävs en revolution inom byggnads det finns för mycket som är gammalt och stelt och förlegat, även hos arbetsgivarna. De bör sätta sig ner gemensamt och titta på hur övrig industri löser sina frågor och se om det går att anpassa det utifrån byggindustrin. Det tycks finnas en inneboende rädsla och framförallt ovilja inom Byggbranschen att förändra sig såsom alla andra branscher har gjort genom åren.

Det industriella tänkte kom på 50-talet inom bilindustrin. Vi kan inte agera som strutsar mycket längre till, det är inte en hållbar lösning och där är industrin och byggnads lika skyldiga kan jag tycka.


Låter som vi har helt olika politiska utgångspunkter för hur en arbetsgivare ska belöna sina medarbetare. Problemet är ju att arbetsgivarna hittar vägar runt det och framförallt så gör de små det genom att helt och hållet bestämma vad de vill betala, medans vi stor är mer bakbundna av avtalet. Det är inte oki att det är olika villkor för olika aktörer på marknaden. De små aktörerna betalar vad de vill, anställer vilka de vill, sparkar vilka de vill, skiter i säkerhet osv…

Således existerar inte den verklighet som Byggnads vill ha trots allt, så varför envetet försöka ha kvar något som vare sig medlemmar eller arbetsgivare är nöjda med? En god tanke om man nu gillar solidaritet och att arbeta på lika villkor. Men som sagt verkligheten ser inte ut så.

Jag tror detta är en orsak som gör att många tappar förtroendet för facklig verksamhet, att förankringen ligger i förlegade värderingar och att man gör en massa saker som idag inte är utvecklande.

Tycker iofs frågorna vi diskuterat är väldigt specifika men de handlar dock om att i grunden finns ingen förankring, som jag ser det, mellan marknaden/verkligehete och hur facket (byggnads) jobbar och det är en orsak till att många förbund tappar medlemmar och tappar deras intresse. Kvar blir bara…det är bra att vara med om det går dåligt för företaget och eftersom inom byggbranschen vet man att det gör det alltid någon gång…

Sedan det blev möjligt att vara med i a-kassan utan att vara med i facket så tycker många att det är onödigt att vara med i facket.

För att ge TS frågeställning om varför facken tappar medlemmar rättvisa bör även sägas att facken normalt har en viss omsättning bland medlemmarna inom de olika förbunden. Vissa förbund har en extrem situation, t.ex. Hotell & Restaurangfacket som omsätter hela medlemstocken på två år. Sannolikt gäller även detsamma för Handels på butikssidan.

Det innebär utskrivningarna i första hand sker genom övergång till andra LO- och TCO förbund. Likaså att inskrivningarna i hög utsträckning kommer från andra förbund. Inskrivningarna - avräknat utskrivningarna blir ett nettoinskrivning. Jag skulle tro att de flesta fack i dagsläget har lyckats hejda netto tappet och fått utskrivningarna att återgå till normalnivå, dvs till vad som gällde före 2007. Fortfarande kan dock problem skönjas med inskrivningarna.

Vissa förbund t.ex. Handels har samtidigt ökat inskrivningarna vilket inneburit att medlemsantalet netto ökat medan andra förbund t.ex. IF Metall har fortfarande en besvärlig situation då framför allt inskrivningarna ännu inte lyckats få fart. Emellertid kan det stora netto tappet med start från 2007 inte förklaras med annat än ekonomiska orsaker. Medlemskap i fack och a-kassa anses helt enkelt vara för dyrt.

Andra spekulationsgrunder till varför facken tappar medlemmar tror jag inte ett dugg på. Det finns ingenting som pekar på att t.ex. politisk uppfattning eller fackens samverkan med politiska partier, eller andra orsaker skulle påverka utskrivningarna - annat än högst marginellt. En viss betydelse för möjligheterna till inskrivning kan dock inte bortses vad gäller framför allt LO-fackens kopplingar till socialdemokraterna.

- Dock tror jag att den omständigheten ensamt inte bör utgöra ett hinder för facken sammantaget att kunna återgå till motsvarande organisationsgrad som gällde på 1990-talet.

LO-facken är ju sannerligen av begränsad nytta. Det enda de tycks göra är att göra upp med arbetsköparna i eget intresse. Betalar man inte, är man otrygg- men betalar man finns det inget som garanterar att facket verkligen jobbar för den anställde.

Jag ser inte många anledningar till att vara med i facket egentligen. Jag kan föra min egen talan, och kan göra det bättre än vad de kan, jag har större incitament för att göra det så bra som möjligt för just mig.

Nu är jag dock med i facket för att få en inkomstförsäkring så jag får ut 80% av min lön, istället för som a-kassan har 80% av en belopp långt under min lön. Kostar bara 300 lr så i månaden för fackavgift+a-kassa.

Jag håller med och tror också att det i nuläget har väldigt liten roll. När jag talar med andra människor om facket så nämns inte Socialdemokraterna. Istället talas om vilken möjlighet man har till skydd om man hamnar i konflikt med sin arbetsgivare. Det talas inte alls så mycket om kollektivavtalets betydelse och nästan ingen nämner Socialdemokratin. LO:s förhållning till partiet påverkar nog väldigt lite, vilket jag ändå finner en smula märkligt.

Håller med, en bra försäkring. Dock får man ofta betala för en massa andra saker man inte är intresserad av, tidningar, förmåner man aldrig kan utnyttja, anställda som gör saker som man undrar om det verkligen gagnar en som medlem, förtroendemän som går meningslösa utbildningar...

Antagligen, i huvudsak, för att det är väldigt dyrt. Men också för att de senare generationerna (70-,80- & 90-talister) totalt verkar sakna uppfattning om hur marknaden och dess intressekonflikter fungerar liksom hur de tar gällande avtal för givet utan någon som helst insikt om hur man lyckades etablera dem från första början.

Förutsatt att ett fackligt medlemskap hade varit ekonomiskt förmånligare så hade det inte funnits några som helst grunder för att inte vara medlem i egenskap av "arbetare". De personer som aktivt väljer bort facket med grunden att de minsann klarar sig på egen hand underminerar enbart sin egen förhandlingsposition och därmed också lönesituation i ett långsiktigt och vidare perspektiv.

LO-facken är en del av Socialdemokraternas organisation och används för att åsiktsregistrera och förfölja Socialdemokraternas politiska motståndare på deras arbetsplatser. Är du emot mångkultur och massinvandring kan du räkna med repressalier från facket om de får reda på det så du får sparken. Att de bryr sig om arbetares rättigheter är socialistiska propagandalögner för att lura folk på pengar.