Hjälp! Jag vill inte vara nihilist!

Skulle gärna vilja ha någon bot mot min accelererande nihilism. Vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig, men jag hoppas att ni förstår vad jag menar.

Finns det någon filosofi som kan motbevisa den eller någon jävligt trovärdig religion, så är jag inte feg för att läsa lite om den. Behöver er hjälp..

det handlar väl snarare om en inställning och övertygelse mer än "motbevis". varför är du rädd? känner du inga hämningar eller skuld?

Det jag menar är att filosofin i praktiken leder till en meningslös tillvaro. Skulle vara najs att slippa det

Nihilismen leder väl inte till en meningslös tillvaro? tycker iaf inte jag. läste lite nietzsche och tyckte att det var helt vettigt att vara nihilist. det ända rätta

Nihilismen är nog att betrakta som en civilisatorisk sjukdom, ett nödvändigt och brutalt uppvaknande från den judisk-kristna fantasivärlden och de degenererade moralföreställningar den prästerliga slavmoralen förgiftat den europeiska människotillvaron med. En stor melankolisk glädje och inbillad frihet i bejakandet av intigheten, godtycket, absurditeten och "meningslösheten" också, det ska erkännas...

Några Nietzschecitat om nihilism: http://www.geocities.com/integral_tradition/death.html

Jag uppfattar inte nihilism som ett förnekande av att det kan finnas mening med tillvaron, etiska värden osv. Istället tolkar jag det som att det inte finns några värden som är givna en gång för alla och som existerar oberoende av oss människor. Etiken och meningen med vår tillvaro måste istället utgå från de önskningar och behov vi har som lever idag, inte från något som någon bestämt för länge sedan. Etiken kan därmed behandlas som nåt vi diskuterar, omprövar och blir överens om.

Religiösa brukar ibland mena att existensen av gud är en förutsättning för att människan ska hålla sig med och leva efter etiska värden. Personligen anser jag att all etik och moral, oavsett hur den ser ut, kommer från oss människor. Även om vi hävdar att gud skapat dem, så har vi själva tänkt ut vad gud vill. Om vi kopplar loss gud så innebär det att etiken kan omprövas och förändras, vilket kan medföra exempelvis den fördelen att vi slipper stena folk som råkat arbeta på sabbaten.

Nihilist? Javisst! Detta är det enda sätt man kan leva på, dock får man ha sin Lutherska uppfostran i ryggraden annars hamnar man med Olson, Mihajlovic ocg de grabbarna.

Ska läsa igenom länken imorgon när jag har tid. Visst kan jag glädja mig åt den melankoliska morbida humorn som infinner sig, men fortfarande så kan man inte komma undan tanken att man troligtvis hade varit lyckligare som övertygad troende.

Det är som snubben i matrix som vill tillbaka till sin drömvärld även om han måste förråda sina kamrater. Kan man klandra honom? Jag kan inte det iaf..

1: Varför vill du inte vara nihilist?
2: På vilket sätt skulle tillvaron bli mer meningsfull för att du tvingar dig själv att tycka som en religion? Även en guds åsikter är ju ändå bara subjektiva. Det går inte att motbevisa nihilism, då det bara handlar om ett sätt att tolka tillvaron.
3: Du kanske borde läsa in dig lite på existensialism?

Nu säger jag inte detta för att vara elak, men du verkar helt galen!

Kur kan du tro att du skulle vara lyckligare om du vore troende? Hur kan du inte klandra någon som förråder sina vänner för att han vill ha en falsk världssyn? Hur kan du inte vara glad över att du kan se världen för vad den verkligen är? Måste man bli desillusionerad bara för att man fått veta att livet inte har någon mening? Varför kan du inte leva lyckligt ändå? Varför vågar du inte möta verkligheten?

Du talar i och för sig här till uranus_hertz, men jag yttrar mig ändå: Man ska inte underskatta den svindel och yrsel och förtvivlan den verkligen i lungor och inälvor förnimbara nihilistiska världsåskådningen ger upphov till! Allt störtar samman i den västerländska mänsklighetens föreställningsvärld...alla löften den judisk-kristna övertygelsen gav visar sig vara skändliga lögner och gemena önskedrömmar...vad är det som hindrar individen från att gå bärsärkargång? En hedonistisk nyttokalkyl? Think again...

Men givetvis finns det ingen väg tillbaka till "tron" för den uppvaknande.
Hans eller hennes väg går dock genom mörker, vånda och tillspillogivelse...därefter en stilla glädje.

Jag kan förstå att sådana känslor kan uppkomma om man länge levat efter judisk-kristna värderingar och trosuppfattningar och plötsligt märkt hur verkligheten egentligen förhåller sig, men uranus_hertz gav mig intrycket av en person som aldrig riktigt varit troende, och således en person som inte borde bli lika illa berörd av att inse detta.

En nihilistisk världsåskådning anser jag vara något positivt för individen, det är en bra grund för att acceptera människans egoistiska natur och lära sig att leva sitt liv för sin egen skull...