För tre veckor sedan reagerade jag kraftigt på snuspriset. Jag hadde till dess haft en snuskran som köpte snus åt mig på norgebåtarna för 13:-/dosan. Dessvärre upphörde denna "kran". Heltplöstligt var jag tvungen att gå till en vanlig affär och köpa stockvis. Dett akändes ovant men jag beslöt mig för att pröva.
Ropade in två stockar av den blonda blåögda bakom kassan. Hon ville sen ha 440:-

... Nejdu min vän det får du inte, Jag tar bara den ena stocken. Vips så sjönk priset med 220:-.
En tanke föddes...
När jag sen nästan snusat upp stocken så hade jag en sista dosa kvar, denna skulle räcka länge. Jag snålsnusade som den värsta smålänning, och bakade dom minsta prillorna någon har haft möjligheten att se. Men så en dag kom dagen D. Dagen då snuset tog slut. Det var i söndags, nu har jag gått här utan snus sedan dess, och det känns inte så jävla dumt som man kan tro. Visst saknar jag den guldkant på tillvaron som snus kan ge. T.ex här framför datorn eller på jobbet. Saker som är tråkiga lyfts helt enkelt med en god prilla. Men det finns en sak som värmer mig mer en att stoppa in en god snus just nu och det är tanken att varje gång jag blir snussugen och inte köper deras snus så går Gothia tobak misste om mina pengar! Jag har inget behov av att köpa deras snus längre.
Och jag måste vara ärlig. Hitills har det inte varit svårt att avstå.
snusare sedan 1992 upphörde 2004-10-24 02:00